Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Essen, von - Essen, Hans Henrik von, grefve, fältmarskalk, riksståthållare i Norge - Essen, Odert Reinhold von, krigare - Essenbek - Essence - Essence de Mirbane - 1. Essendrop, Bernhard Ludvig, prest och politiker - 2. Essendrop, Karl Peter Parelius, norsk prest och politiker - Essener. Se Esséer. - Essentiel - Essenwein, August Ottmar, tysk arkitekt och konsthistoriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urspr. fr. Westfalen, härstammar från Diedric von
E. (slutligen öfverste för Tavastehus regemente),
hvilken 1663 naturaliserades såsom svensk adelsman
och 1664 introducerades på svenska Riddarhuset. En
gren af ätten inskrefs 1818 på finska riddarhuset.
Essen, Hans Henrik von, grefve, fältmarskalk,
riksståthållare i Norge, af ätten von E. 1), son af
kammarherren friherre Fredrik Ulrik von E., föddes
på Kafvelås i Vestergötland d. 26 Sept. 1755. Han
blef 1773 kornett vid Vestgöta kavalleri och
avancerade snabbt på den militära banan: 1787 var
han redan öfverste i armén, 1789 blef han chef för
Bohus läns gröna dragoner, 1792 för Lätta dragonerna,
1795 generalmajor, 1805 generallöjtnant, 1807 general
af kavalleriet och 1811 fältmarskalk. Derjämte gjorde
von E. karriér vid hofvet: 1777 utnämndes han till
hofstallmästare, 1788 till förste hofstallmästare, 1796
till riksstallmästare och 1816 till riksmarskalk. Von
E. var en af Gustaf III:s synnerliga gunstlingar. 1783
var han konungen följaktig på resan till Italien,
Frankrike och Tyskland samt deltog vid hans sida i
finska fälttåget (1788–90). 1788 organiserade han,
jämte landshöfdingen grefve Ekeblad, en frikår i
Vestergötland till Göteborgs försvar mot ett väntadt
anfall från Norge. Underrättad om mordanslaget
mot Gustaf III, varnade han denne och sökte,
ehuru förgäfves, afhålla honom från att besöka den
olyckliga maskeraden (1792). Det var v. E., som mottog
den sårade konungen i sina armar och förde honom
till hans loge. 1795–97 var v. E. öfverståthållare
i Stockholm. 1796 åtföljde han regenten, hertig
Karl, på en resa till Petersburg. 1800 utnämndes
v. E. till generalguvernör i Pommern. Han
genomförde lifegenskapens afskaffande derstädes
och försvarade 1807 Stralsund i 2 1/2 månader mot
fransmännen samt afslöt med dessa fiender ett ärofullt
vapenstillestånd, som för tillfället räddade Pommern
åt svenskarna. Då Gustaf IV Adolf uppsade detta
stillestånd, d. 2 Juli 1807, föll nämnda provins i
fransmännens händer. Efter 1809 års revolution blef
v. E. statsråd och upphöjdes i grefligt stånd. Redan
i Sept. 1809 lemnade han sin plats i konungens råd
och afgick till Paris såsom fredsunderhandlare. D. 6
Januari 1810 afslöt han ett fredsfördrag, hvarigenom
Sverige åter kom i besittning af Pommern. 1813 blef
v. E. öfverbefälhafvare öfver den mot Norge sända
armén. 1814 utnämndes han till riksståthållare i
Norge och till norsk fältmarskalk. 1816 nedlade
han riksståthållareämbetet och utnämndes 1817 till
generalbefälhafvare i Skåne. Han dog i Uddevalla d. 28
Juli 1824. – Von E. utmärkte sig genom ett lugnt
och jämnt väsende samt visade mycken duglighet och
samvetsgrannhet i de offentliga värf, som uppdrogos
åt honom.
Essen, Odert Reinhold von, krigare, f. 1755. Som
sekundchef för Tavastehus regementes jägarbataljon
deltog han under 1808 års krig i striderna vid Ypperi,
Wiirret, Pyhäjoki och Siikajoki. Den 25 Juni 1808
erhöll han befälet öfver den af Bergenstrålska
truppens qvarlefvor bildade sjette brigaden och deltog
med den i striderna vid Alavo, Salmis och
Oravais. Den 8 Aug. 1809 blef han generaladjutant
och erhöll d. 7 Nov. s. å. afsked ur svensk tjenst
med generalmajors grad och pension. Död i Borgå 1837.
F.
Essenbek, benediktinkloster i Jylland nära
Randers, stiftades omkr. 1140 af Stig Hvide
("Hvitaledr"), Knut La värds måg, som i Valdemar
Knutssons följe stupade i ett slag vid Viborg
(1151). Vid reformationen blef E. kronans egendom,
men pantsattes kort derefter hos en Juel.
C. R.
Essence [-sangs], Fr. (Lat. essentia, af esse,
vara), egentl. väsende; extrakt; välluktande olja,
som destilleras ur vissa växter. Jfr Parfym och
Quintessence.
Essence de Mirbane [-sangs dö Mirban],
Fr. Mirbanolja l. konstgjord bittermandelolja,
kem. tekn., handelsnamn på en blandning af nitrobenzol
och nitrotoluol, som med anledning af sin angenäma
lukt användes vid parfym- och tvåltillverkning. Den
utgör en gul, i vatten så godt som olöslig, i alkohol
och eter lättlöslig vätska, som är tyngre än vatten
(eg. vigt = 1,2) och som kokar vid 205°–210° C. Namnet
härrör från Collas i Paris, hvilken först framställde
detta ämne i större skala.
1. Essendrop, Bernhard Ludvig, prest och
politiker, f. 1812, blef teologie kandidat 1834
och kyrkoherde i en af Trondhjems församlingar 1837
samt är sedan 1875 stiftsprost i samma stad.
Under en längre följd af år har han varit
medlem af stortinget, och från 1874 har han
beklädt den ena af dess presidentsplatser.
Y. N.
2. Essendrop, Karl Peter Parelius, norsk prest och
politiker, den föregåendes broder, f. 1818, blef
teologie kandidat 1839 samt verkade från 1842 på
åtskilliga ställen som skollärare och prest, tills
han, 1861, befordrades till biskop i Tromsö stift.
1867 blef han stiftsprost i Kristiania, 1872–74
var han statsråd och chef för kirkedepartementet,
och sistnämnda år blef han biskop i Kristiania
stift. 1877–79 deltog han, i egenskap af en bland
hufvudstadens stortingssuppleanter, i tingets
förhandlingar. Han åtnjuter stort anseende
som andlig talare och har utgifvit Prädikener
til alle årets sön- og helligdage (1873).
Y. N.
Essener. Se Esséer.
Essentiel (Med. Lat. essentialis, af essentia; jfr
Essence), väsentlig, nödvändig. – Essentialiter,
Lat. väsentligen. – Essentialitet, väsentlighet,
nödvändighet. – Essentialia contractus, jur., sådana
bestämmelser i ett obligatoriskt aftal, som äro så
nödvändiga, att om de saknas, aftalet antingen är
helt och hållet ogiltigt eller förvandlar sig till
ett aftal af annat slag. Motsatser: accidentalia
contractus och naturalia contractus.
Essenwein, August Ottmar, tysk arkitekt och
konsthistoriker, f. 1831 i Karlsruhe, kom 1856 till
Wien, der han fick anställning vid statsjernvägarna,
var derefter någon tid anställd som professor vid den
tekniska högskolan i Graz och blef 1866 föreståndare
för det germaniska museet i Nürnberg. Åt denna
institution har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
