Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europa är den minsta af de trenne verldsdelar, som bilda den "gamla verldens" stora landmassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De germanska folken (omkr. 100 mill.) äro utbredda
öfver mellersta och norra E. Dit höra skandinaver (9
mill.), tyskar (60 mill.) och angelsachser (30 mill),
af hvilka tyskarna bebo Tyska riket och Nederländerna,
delar af Schweiz, Belgien och Österrike, i hvilka
delar de spela en större eller mindre politisk rol,
samt Ryssland, dit de hufvudsakligen invandrat
såsom kolonister. Den romanska stammen, med hvilken
man brukar sammanföra grekerna (2 1/4 mill.), utgör
också omkr. 100 mill. och är utbredd öfver de tre
sydeuropeiska halföarna och Frankrike. Med den
germanska stammen delar den herraväldet i Schweiz och
Belgien. Dit räknas fransmän (40 mill.), italienare
och retoromaner (29 mill.), spaniorer och portugiser
(20 mill.) samt rumaner (9 1/2 mill.). Slaverna (90
mill.) hafva sitt hemvist i det stora östeuropeiska
låglandet. Största massan bildar det ryska rikets
befolkning, men äfven inom Tyskland, på Balkanhalfön
och i Österrike förekomma slaver i stort antal. Till
denna stam höra, utom ryssar (60 mill.), äfven
polackar (10 mill.), serber, bulgarer, tsjecher,
slovener m. fl. – Till den indoeuropeiska stammen
kunna ytterligare räknas letterna, vid sydöstra
kusten af Östersjön, kelterna, hvilka utgjort den
ursprungliga befolkningen i en stor del af vestra
E. och ännu bibehållit sig i Irland, Skotland,
Wales och Bretagne; baskerna, de gamle iberernas
afkomlingar, vid innersta hörnet af Biscayaviken;
albaneserna i vestra Turkiet. Judar finnas till ett
antal af 5 1/2 mill. och äro spridda öfver alla land;
zigenare, till obestämdt antal, ströfva omkring i
olika land. – Till den finsk-tatariska gruppen höra
de tjudiska folken: magyarer, i Ungern (6 mill.),
finnar, samojeder och lappar, samt de tatariska
folken: turkar (1 mill.), kirgiser och kalmucker
m. fl. Med undantag af turkarna, hvilka grundat
sitt välde på de romanska folkens område, hafva alla
öfriga hithörande finsk-tatariska folk slagit ned
sina bopålar bland slaverna.
Religion. I religiöst hänseende har E. att glädja
sig åt kristendomens utbredning öfver nästan hela
verldsdelen. I Spanien banade visserligen araberna,
med svärdet i hand, väg för islam, men denna
försvann med deras verldsliga välde. Under 15:de
årh. bröt den å nyo in genom turkarnas invandring på
Balkanhalfön. Der har den också vunnit utbredning
bland förut kristna folk. I Ryssland har den
likaledes på sina ställen fått fast fot. Endast i
sistnämnda land håller sig hedendomen ännu qvar,
bland några spridda tatariska stammar. De olika
kristna hufvudkyrkorna sammanfalla öfver hufvud med
de trenne vigtigaste folkstammarna i E. Sålunda
äro germanerna till större delen protestanter,
bland de romanska folken är den romersk-katolska
bekännelsen förherskande, och slaverna bekänna sig
till den grekiska kyrkan. Dock förekomma stora
undantag i detta hänseende. Romersk-katolska kyrkan
är nämligen den rådande bland polackar, magyarer,
sydtyskar och irländare; till den grekisk-katolska
kyrkan höra greker, rumaner och många albaneser;
finnarna äro protestanter. Antalet romerska katoliker
kan anslås till minst 150 mill., eller
lika mycket som de båda öfriga hufvudkyrkornas
bekännare (75 mill. i hvardera).
Kultur. Ehuru flere af den gamla verldens land hade
nått en hög grad af odling, långt innan E. ännu egde
någon historia, har vår verldsdel likväl sedermera
blifvit utgångspunkten och härden för allt högre lif
på vetenskapernas, konsternas och statsväsendets
områden. Mångfaldiga äro de uppgifter, som under
århundraden tillkommit E:s folk, skiftande det
välde och inflytande de olika stammarna utöfvat. –
Det första stora odlingsarbetet tillhör de romanska
folken. Vid deras sida framträdde i en senare tid
germanerna, under det slaverna ännu icke intagit den
plats de utan tvifvel äro kallade att i en framtid
fylla. Efter det vest-romerska rikets fall (476)
var det Italien, som i sina mäktiga republiker först
höjde sig ur folkvandringens stora öfversvämning och
skänkte ett nytt hem åt konst och vetenskap. Spanien
och Portugal hafva hufvudsakligen utmärkt sig genom
upptäckten af nya land. Det politiska och borgerliga
lifvets svårlösta frågor hafva sysselsatt Frankrike
mer än något annat land. De germanska folken hafva
gjort den nyare tidens vigtigaste uppfinningar,
boktryckerikonsten, krutet, ångmaskinen, telegrafen
m. fl. – Med undantag af några i norra och östra
E. kringströfvande tjudiska och tatariska horder
hafva verldsdelens alla folk fasta boningsplatser. I
fråga om materiel kultur intaga för närvarande de land
främsta rummet, hvilka hafva den tätaste befolkningen,
dock så att nationalvälmågan i de företrädesvis
industriidkande landen är mera ojämnt fördelad än
i de åkerbrukande. Den andliga odlingen visar stora
olikheter. De germanska folken, till hvilkas höjande
reformationen gaf en mäktig impuls, stå, särskildt
hvad folkupplysningen beträffar, lika mycket öfver
de romanska som dessa öfver slaverna. Främst på
skalan komma skandinaver och tyskar. Uti Italien
och Spanien uppväxer massan af folket utan all
skolundervisning. Ännu sämre är förhållandet i
Ryssland och Turkiet.
Handel och näringar äro stadda i ett rastlöst
framåtskridande. Den europeiska handelsflottan,
den största i verlden, besöker alla jordens haf,
sprider naturens och konstflitens alster till de
aflägsnaste land och söker sina laddningar lika
väl bland polarhafvets isar som under tropikernas
sol. Dess sammanlagda drägtighet uppskattades 1875
till 14 mill. tons och hade sedan 1850 i det närmaste
fördubblats. En fullständig revolution i sjöfarten
har inträdt genom användningen af ångkraften, hvars
betydelse för trafiken såväl på hafven som på floderna
och sjöarna dagligen ökas. – I verldsdelens inre
spinna jernvägarna sitt nät, skapande en samfärdsel
och ett varu-utbyte, som intet föregående tidehvarf
förmår uppvisa. Beträffande omfattningen och den
snabba utvecklingen af detta nät kan man döma deraf
att, då 1830 lokomotivet befor endast 332 km. (44,74
mil), dess väg 1880 hade blifvit utsträckt till
omkr. 170,000 km. (22,900 mil). Företagsamheten,
till hvars tjenst tekniken och kapitalet ställt
rika krafter, har möjliggjort sådana jätteverk som
S:t Gotthardstunneln, 14,920 m. (50,250 f.). –
En af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
