Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Everett, Alexander Hill - Everett, Edward - Evergetes, Grek. ("välgörare"), tillnamn på den egyptiske konungen Ptomeæus III - Everghem, stad i belgiska prov. Öst-Flandern - Ewerlöf, Frans Anton - Evert, skeppsb. - Evertebrater, l. Ryggradslösa djur, zool. - Evertsbergs kapell, kapellförsamling i Kopparbergs län - Evertsen, en i holländska flottans historia namnkunnig slägt - Evertsen, Johan - Evertsen, Cornelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom kommissarie till Kina, der han dog
1847. E. författade bl. a. Europe, or a general survey
of the present situation of the principal powers,
with conjectures on their future prospect (1822),
New ideas of population, with remarks of the
theories of Malthus and Godwin (1823), ett försök
att vederlägga Malthus’ lära om folkmängdens tendens
att öka sig i större proportion än tillgången på
näringsmedel. I America, or a general survey of
the political situation of the several powers of
the western continent (1827) framställde han
Ryssland och Nord-Amerika såsom framtidens stora
verldsmakter. E:s Critical and miscellaneous essays
utkommo 1846.
2. Everett, Edward, amerikansk predikant,
vetenskapsman och statsman, den föregåendes broder,
föddes i Dorchester (Massachusetts) d. 11 April
1794, studerade teologi och blef vid tjugo års
ålder predikant för en unitarisk församling
i Boston. Efter en resa i Italien, Frankrike,
Grekland och Turkiet blef han 1820 professor
i grekiska språket och literaturen vid Harvard
College. Samtidigt öfvertog han redaktionen af
"North-american review", och 1824 blef han medlem af
Förenta staternas representanthus, der han varmt
bekämpade indianernas undertryckande. 1836–40
var han guvernör i Massachusetts och 1841–45
sändebud i London. Efter sin återkomst från denna
beskickning utnämndes han till president för
Harvard College. 1852, under de sista månaderna af
Fillmores presidentskap, blef han statssekreterare
för utrikesärendena och uppgjorde såsom sådan alla
republikens tvister med Spanien, men afböjde Englands
och Frankrikes förslag att dessa makter och Förenta
staterna skulle garantera Spanien besittningen af
Cuba. Redan innan han lemnat denna befattning, valdes
han för Massachusetts till medlem af Förenta staternas
senat. 1854 nedlade han på grund af sjuklighet detta
uppdrag. Dermed hade han i sjelfva verket lemnat
det offentliga lifvet. Visserligen uppträdde han
1860 såsom kandidat till vice-presidentskapet,
men hade ingen framgång. För öfrigt egnade sig
E. åt vetenskapliga studier och höll dessutom
på en mängd olika ställen inom unionen populära
föreläsningar, hvilka gingo ut på att framhålla
presidenten Washingtons betydelse. Med inkomsten af
dessa föredrag (omkr. 100,000 dollars) bidrog han
till att inköpa Washingtons landtgods, Mount Vernon,
till nationalegendom. E. dog i Boston d. 15 Jan. 1865.
Evergetes, Grek. ("välgörare"), tillnamn på den
egyptiske konungen Ptolemaeus III.
Everghem, stad i belgiska prov. Öst-Flandern,
nära Gent. 6,450 innev. (1872). Linne- och
bomullsväfverier.
Ewerlöf, Frans Anton, ämbetsman, född i
Dalarö socken, Stockholms län, d. 30 Sept. 1799, tjenstgjorde
1821–25 i åtskilliga af rikets ämbetsverk, bl. a.
Kommerse-kollegium, der han med särskildt intresse egnade sig
åt allt, som rörde konsulatsväsendet. 1825–33 var han
anställd som sekreterare hos riksståthållaren i Norge,
företog 1830 en resa till Frankrike och Storbritannien
samt utnämndes 1831 till förste expeditionssekreterare i
kungliga kansliet. Till "Sällskapet för nyttiga kunskapers
spridande" (stiftadt 1833) gaf E. första uppslaget. 1835 blef
han generalkonsul i Köpenhamn, 1851 i Helsingör
och 1857 åter i Köpenhamn, hvilken plats han ännu
(1881) bekläder. Utgifna skrifter: En ångbåtsresa
på Götha kanal om sommaren 1837 (1838), En blick på
handels- och penningeställningen i Sverige
(1844), Betraktelser öfver svenska städerna och
deras ombildande (1848), Om landtmannaförhållandena i
konungariket Danmark (1854), Den dansk-tyska frågan,
historiskt utkast af en svensk (1862) m. fl.
Evert, skeppsb., ett för Elbe och flere hamnar i
Holstein egendomligt fartyg, som brukas dels till
fraktfart, dels till fiske. Det är mycket flatbottnadt
och liknar i allmänhet jakten till både storlek
och tackling. J. G. B.
Evertebrater, l. Ryggradslösa djur (Animalia
evertebrata), zool., den ena af de tvänne stora
hufvudafdelningar, i hvilka man i allmänhet
brukar indela djuren. Dithörande djur sakna den för
ryggradsdjuren (Animalia vertebrata) utmärkande inre
ben- eller broskställningen, skelettet, samt hafva
vanligen färglöst blod o. s. v. De indelas i följande
ordningar : blötdjur (Mollusca), leddjur eller
ledfotingar (Arthropoda), maskar
(Vermes), tagghudingar (Echinodermata), tarmlösa djur
(Coelenterata) och urdjur (Protozoa). J. G. T.
Evertsbergs kapell, kapellförsamling i Kopparbergs
län, Ofvan-Siljans fögderi, Elfdals tingslag. 583
innev. (1879). Annex till Elfdalen, Vesterås stift,
Mora kontrakt.
Evertsen, en i holländska flottans historia namnkunnig
slägt, härstammade från Evert Heindriexssen,
hvilken lefde i slutet af 16:e årh. 1. Johan E.,
f. 1600, blef 1628 kommendör och utnämndes 1637
till viceamiral af Zeeland. Såsom eskaderchef under
van Tromp delade E. med denne äran af den stora
segern öfver spanska flottan 1639. Under de blodiga
sjöstriderna mot engelsmännen 1652–53 var É. den
äldste viceamiralen. Ehuru han der förvärfvade
stor ära, blef han dock vid van Tromps död (1653),
till följd af rådande af afundsjuka mellan provinserna
Holland och Zeeland, orättvist förbigången af De
Witt, som utnämndes till högste befälhafvare. 1659
kommenderade han en eskader af den flotta, som sändes
att hjelpa danskarna emot svenskarna. E. upphöjdes
1664 till amiral-löjtnant af Zeeland och deltog
i denna egenskap 1665 i det olyckliga sjöslaget
vid Lowestoft, som holländarna förlorade mot
engelsmännen. Då han af sina landsmän ansågs vara
skulden till nederlaget, fann han sig föranlåten
att öfverflytta sin rang på brodern Cornelius, men
sedan denne stupat (1666), begärde E. att återfå sin
värdighet "för att liksom sin fader, sin son och sina
fyra bröder få dö för fäderneslandet". Han blef då
befälhafvare för avantgardet i De Ruyters flotta och
stupade i det för holländarna olyckliga sjöslaget
mot engelsmännen d. 5 Aug. 1666. – 2. Cornelius E.,
den föregåendes broder, f. 1610, bidrog 1653, under den
trenne dagars skarpa striden vid Portland, till att
rädda större delen af den af 300 handelsfartyg bestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
