Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exark - Exartikulation - Ex asse - Exaudi - Exauguratio - Exc. - Ex cathedra (Petri) - Excellens - Excellent - Excenterskifva - Excentricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företrädesvis på ståthållaren öfver de bysantinska
besittningarna i Italien. – Exarkat, en exarks
förvaltningsområde, företrädesvis det bysantinska
rikets besittningar i Italien. Genom sina segrar
öfver östgoterna vunno bysantinerna stora områden
i Italien, men förlorade snart betydande sträckor
deraf till langobarderna (efter 568). Exarkatet hvars
hufvudstad var Ravenna, omfattade en tid Rom med
dess område, det nuvarande Romagna, landsträckan
från Rimini till Ancona, Pentapolis, Venezia,
Genua och södra Italien. Men redan på 600-talet
eröfrades Genua af langobarderna, och i södra Italien
förlorades allt utom staden Neapel med dithörande
provins och Italiens båda sydligaste spetsar. Men
såväl i de delar af södra Italien, hvilka återstodo,
som i Venezia och Rom var det bysantinska väldet
mera sken an verklighet. Neapel styrdes nämligen
af nästan sjelfständiga hertigar, de venczianska
distrikten valde sig särskildt öfverhufvud, dogen,
och Rom gjorde sig under påfvarnas ledning faktiskt
nästan oberoende. Exarkatet kom sålunda slutligen att
omfatta endast Romagna och Pentapolis. Äfven denna
återstod eröfrades af langobarderna, 752. Men dessa
förlorade det 755 till frankiske konungen Pipin den
lille, som skänkte det åt romerska kyrkan och hennes
biskop, påfven. Genom denna gåfva lades grunden
till Kyrkostaten. – 2. I den äldre kristna kyrkan
var E. titel på de kyrkliga diecesernas föreståndare
(metropoliterna i Alexandria, Antiochia, Efesus,
Caesarea, Konstantinopel och Jerusalem). Den kyrkliga
titeln exark utbyttes under femte årh. mot titeln
patriark.
Exartikulation (af Lat. articulus, ledgång), kir.,
en form af amputation, hvarvid man icke afskiljer
en extremitet eller en del af densamma genom att
såsom slutakt genomsåga benpiporna, utan i stället
genomgår en ledgång, då man således ej behöfver
använda såg. Långa strider hafva blifvit förda om
amputeringens och exartikulationens respektiva
fördelar och olägenheter, och under dessa strider
har man i synnerhet mot exartikulationerna
framhållit den olägenheten att sårytan, till
följd af ledytornas oregelmässiga form, ej blir
så jämn som vid amputationer, och att läkningen
följaktligen måste taga längre tid, hvilket alltid
medför en större fara för patienten. Emellertid är,
t. ex. vid afskiljandet af en hel extremitet,
exartikulationen den enda möjliga utvägen, och
äfven i många andra fall, t. ex. vid amputationer å
handen eller foten, är den obetingadt att föredraga.
Rsr.
Ex asse, Lat., på öret, helt och hållet. – Ex asse
heres, universalarfvinge. Jfr As.
Exaudi, Lat., "hör!", inom den romersk-katolska kyrkan
benämning på sjette söndagen efter påsk, emedan
gudstjensten på den dagen plägar inledas med orden
exaudi, Domine, vocem meam (Herre, hör min röst!),
hemtade ur Davids 27:de psalm, v. 7.
Exauguratio, Lat., det högtidliga, genom vissa
ceremonier åvägabragta aflysandet af ett ställes
eller en byggnads religiösa helgd. R. Tdh.
Exc., efter ett namn, på kopparstick bruklig
förkortning för excudit (Lat., af excudere, drifva,
konstfullt utarbeta), t. ex. N. N. exc., N. N. har
graverat det. Exc. före ett namn brukas såsom
förkortning för excellens.
Ex cathedra (Petri), Lat., "från (Petri) stol",
utfärdad från den heliga stolen (om dekret o. d.,
hvilka påfven utfärdar i egenskap af kyrkans
öfverhufvud).
Excellens (Fr. excellence, Ital. eccellenza,
T. excellenz, Eng. excellency, af Lat. excellentia),
egentl. förträfflighet, härlighet; en titel, som först
bars af de langobardiske och frankiske konungarna,
sedermera af de romersk-tyske kejsarna, ståthållarna,
hertigarna och riksgrefvarna. Uti Italien tillkom
den ursprungligen (intill 17:de årh.) endast furstar,
men blef sedan tilldelad äfven adelsmän, och nu för
tiden är man mycket frikostig med dess användande,
särdeles i södra Italien, der resande främlingar af
befolkningen vanligen tituleras "eccellenza". I andra
land är det endast de högst uppsatte (genom börd
eller ämbeten), som få titeln excellens. I Sverige
är det fallet endast med statsministern, ministern
för utrikes ärendena och riksmarskalken, hvilka –
de båda förstnämnde genom 34 § Regeringsformen, den
sistnämnde genom K. Resolutionen d. 18 Dec. 1857 –
"innehafva rikets högsta värdighet".
Excellent (af Lat. excellens, af excellere,
öfverträffa), utmärkt, förträfflig. – Excellera,
utmärka sig, öfverträffa.
Excelsior, Lat. (kompar. af excelsus, hög), högre,
mot höjden (vanligt såsom devis eller valspråk).
Excenterskifva, mek., en maskindel, som har till
ändamål att förändra en roterande rörelse till en
fram- och återgående. Denna maskindel utgöres af
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
