Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Februarirevolutionen, 1848 års revolution - Februus - Febus (Phoebus) - Febuseri - Fec. - Fécamp - Fechner, Gustav Theodor - Fecht l. Fechten, Petrus Michaelis - Fechter, Charles Albert - Fecit - Fecunditas - Fedavi - Feder, Johann Georg Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom det tolfte arrondissementet utlyst möte
("reformbankett") för afgifvande af en opinionsyttring
till förmån för en utsträckning af den politiska
rösträtten. Styrelsens vägran att medgifva en
reform af valrätten, hvilken var inskränkt till
dem, som betalade 200 frcs i direkta skatter,
och hennes kränkning af församlingsfriheten
gåfvo de revolutionäre skäl till resning. Genom
Februarirevolutionen störtades "Julimonarkien" l. det
genom 1830 års revolution upprättade konungadömet
och infördes republiken (den andra franska). Jfr
Frankrike.
Februus, fornitalisk gudomlighet. Se Februari.
Febus (Phoebus). Se Apollo.
Febuseri (af Febus l. Phoebus, Apollos binamn), namnet
på ett felaktigt manér inom skaldekonsten, liktydigt
med bombast eller svulstighet. De fransk-klassiske
smaklärarna och skalderna under Ludvig XIV:s tidehvarf
utmärkte med namnet "phébus" sina föregångares
inom literaturen, marinisternas, tomma ordprål
och öfverlastade bildspråk. Deraf har det svenska
språket bildat ordet "febuseri" för att beteckna
tomt ordprål och svassande grannlåt hos en skald.
C. v. F.
Fec., förkortning af Fecit.
Fécamp [-kang], stad i franska
depart. Seine-inférieure, vid floden Fécamps utlopp i
Kanalen. 12,074 innev. (1876). Hafsbad. Skeppsbyggen,
jerngjuteri, linne- och bomullsfabriker
samt tillverkning af likör (Bénédictine de
F.). Staden är Frankrikes förnämsta plats för
sill- och stockfiskfångst och utsänder årligen
öfver 100 fiskarefartyg, som lemna en inkomst
af 5–6 mill. frcs. – Af stadens fordom ryktbara
benediktinkloster, Sainte Trinité, återstå blott
några lemningar.
Fechner, Gustav Theodor, tysk fysiker, filosof och
skald, f. 1801, blef 1834 professor i fysik vid
universitetet i Leipzig. Under en ögonsjukdom,
1839–43, egnade han sig åt naturfilosofi och
antropologi. Hans skrifter, af hvilka många ega
ett stort värde, äro: Das büchlein vom leben nach
dem tode (1836, 2:dra uppl. 1866), Ueber das höchste
gut (1846), Nanna, oder über das seelenleben der
pflanzen (1848), Zendavesta oder über die dinge des
himmels und des jenseits (1851), Physikalische und
philosophische atomenlehre (1855; ny uppl. 1864),
Elemente der psychophysik (1860), Ueber die
seelenfrage (1861), Die drei motive und gründe des
glaubens (1863), Kleine schriften (1875), Erinnerungen
an die letzten tage der odlehre und ihres urhebers
(1876), Vorschule der aesthetik (1876), In sachen der
psychophysik (1877). Under pseudonymen Dr. Mises
har han utgifvit åtskilliga humoristiska uppsatser
af värde.
Fecht l. Fechten, Petrus Michaelis, författare af
k. Johan III:s liturgi (födelseåret okändt), studerade
med ett understöd af Stockholms borgerskap vid
universitetet i Wittenberg, vid hvilket han inskrefs
1558 och graduerades 1561. 1571 var han redan
anställd i Johan III:s kansli, blef sedan konungens
sekreterare och erhöll 1573 tillika uppsigten öfver
boktryckerierna i riket. Sannolikt omfattade han
redan under sin studietid den medelvägsteologi,
som ville försona
de stridande kyrkorna genom anslutning till den gamla
kyrkan och kyrkofäderna. Konung Johan, hvilkens
förtroende F. i hög grad åtnjöt, använde honom
derför till att bearbeta presterskapet för sina
kyrkliga planer. Gemensamt med konungen utarbetade
han det under namnet ordinantian bekanta tillägget
till 1571 års kyrko-ordning. Till en väsentlig
del genom hans inflytande antogs det af biskopar
och presterskap på mötet i Stockholm 1574. 1576
utkom den af honom författade och af konungen
granskade och godkända gudstjenstordningen, den
s. k. liturgien l. "Röda boken", för hvilken den
romersk-katolska mässordningen, med åtskilliga
ändringar och jämkningar, låg till grund. Hösten
1576 afgick F. jämte Pontus de la Gardie till Rom
i en beskickning. Dennas öppet uttalade ändamål
var att utverka påfven Gregorius XIII:s bistånd
till afslutande af ett förbund mellan konung Johan
och kejsaren samt att af Spanien söka utbekomma
drottning Katarinas mödernearf. I hemlighet skulle
sändebuden derjämte underhandla med påfven om en
förening mellan den svenska evangeliska och den
romersk-katolska kyrkan. På bortresan förliste
fartyget i Östersjön, nära Bornholm. De la Gardie
räddades, men F. drunknade. F. egde en omfattande
lärdom, men skall hafva varit slug och illfundig.
Fechter, Charles Albert, fransk-tysk-engelsk
skådespelare, f. 1824, d. 1879, fick sin uppfostran
i Frankrike, debuterade på Théâtre Molière i Paris
och hade sedan anställning vid en mängd teatrar uti
Italien, Paris, Berlin, London och Amerika, öfverallt
skördande stort bifall. Vare sig han uppträdde som
fransk, tysk eller engelsk skådespelare, visade
han en infödds fullkomliga välde öfver språket. Han
framställde högst olika karaktersroller; mest berömd
var måhända hans "Hamlet". F. var jämväl en ganska
skicklig bildhuggare.
Fecit, Lat. (af facere, göra), "har gjort det", ofta
förekommande inskrift på konstverk, efter mästarens
namn. Förkortas vanligen till fec.
Fecunditas, Lat., bördighet, fruktsamhet, hos romarna
någon gång personifierad såsom fruktsamhetens gudinna.
Fedavi. Se Assasiner.
Feder, Johann Georg Heinrich, tysk filosofisk
skriftställare, f. 1740, studerade i Erlangen,
blef, på grund af sin 1767–69 utgifna Grundriss
der philosophischen wissenschaften nebst der
nöthigen geschichte, 1768 professor i filosofi i
Göttingen och utarbetade der, hufvudsakligen från
wolfianismens ståndpunkt, i sin vetenskap läroböcker,
som flitigt nyttjats i Tyskland. Vigtigare var
dock hans Untersuchungen über den menschlichen
willen (1779–93), ett slags fortsättning af Locke’s
"Essay concerning human understanding". I sin 1768–71
utgifna, af Rousseau starkt påverkade skrift Der neue
Emil nedlade han sin pedagogiska erfarenhet. Äfven
i nationalekonomiska frågor visade han sig för sin
tid väl bevandrad, genom en i "Göttinger gelehrte
anzeigen" 1777 synlig, berömmande recension
(den första i Tyskland) öfver Adam Smith’s stora
arbete. Mindre ära skördade han genom sin andel i
den i samma tidskrift införda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
