Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Federationen, Den britiska, kontinentala och allmänna - Federativ - Federerade - Federici, Camillo - Fedi, Pio - Fedtjenko, Alexis Paulovitj - Fée - Fée, Antoine Laurent Apollinaire - Feeri - Feet - Fehman, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtgärder eller anstalter, som kunna gifva offentlig
stadfästelse åt lasten, hvaremot hon yrkar vidtagandet
af skärpta lagliga bestämmelser till kraftigt
bestraffande af hvarje brott mot sedligheten, vare
sig af man eller qvinna.
Den svenska afdelningen af federationen bildades
under våren 1878 på initiativ af dåvarande
pastorn vid franska reformerta kyrkan i Stockholm
A. Testuz och erhöll sin organisation i början af
år 1879, hvarefter afdelningen, vid allmänt möte i
Stockholm d. 24 Nov. 1880, antog en för densamma
gällande stadga. Denna afdelning, som sedan 1878
utgifvit månadsskriften "Sedlighets-vännen", har
i öfverensstämmelse med federationens ofvan angifna
allmänna grundsatser sökt verka för den reglementerade
prostitutionens upphäfvande i Stockholm, särskildt
genom en till Öfverståthållare-ämbetet ställd
adress i detta syfte, och sökt främja den allmänna
sedligheten genom möten, utgifvandet af broschyrer,
ett upprop till bokhandlarna angående den osedliga
literaturen m. m. Derjämte hafva dels direkt
genom federations-afdelningen, dels i mer eller
mindre nära anslutning till densamma upprättats en
söndags-klubb för unga qvinnor, två arbetshem och
herbergen för hjelp-behöfvande, en låne- och en
hjelp-kassa, ett adress-kontor för arbetssökande
m. m. Afdelningen har sökt väcka intresse för sin
sak äfven utom Stockholm, dels genom värfvandet
af medlemmar i landsorten, dels genom två större
möten, af hvilka det ena hölls d. 26 och 27
Sept. 1879 och det andra d. 13 och 14 Aug. 1880.
E. O.
Federativ. Se under Federation.
Federerade. Se under Federation.
Federici [-ritji], Camillo (hette
egentligen Giovanni Battista Viassolo), italiensk
lustspelsförfattare, f. omkr. 1750, d. 1802, slöt sig,
af kärlek till en skådespelerska, till en teatertrupp,
och ändrade derför sitt namn. Han var en af Italiens
förnämste lustspelsförfattare under senare hälften
af 1700-talet och skref merendels efter tyska
mönster. De mest berömda bland hans lustspel äro
L’avviso ai mariti, Lo scultore e il cieco och Enrico
IV al passo della Marna.
Fedi, Pio, italiensk bildhuggare, f. 1815 i Viterbo,
började sin konstnärsbana som guldsmed i Florens,
egnade sig derefter någon tid åt kopparstickarekonsten,
men utbytte snart grafstickeln mot mejseln och
utbildade sig genom studier i Florens och Rom till
en af vår tids mest framstående bildhuggare. Hans
förnämsta arbete, Polyxenas bortröfvande
(fullb. 1865), ett verk af storartad uppfattning
och hög skönhet, intager en hedersplats i Loggia
dei signori i Florens och förmår der att göra sig
gällande vid sidan af antikens och renaissancens
ädlaste skapelser. Bland F:s många öfriga arbeten
må nämnas statyerna N. Pisano och A. Cisalpina,
i Florens’ Uffizi, samt den älskliga, för ryske
generalen Svoff 1852 utförda gruppen Skyddsängeln
(som bär den aflidna dotterns själ till himmelen). En
af hans bästa allegorier är Den andliga poesien
(i Museo municipale i Verona).
Fedtjenko, Alexis Paulovitj, rysk resande, f. i
Irkutsk d. 7 Febr. 1844, företog 1868
–71 flere resor till Turkestans alpland, nedre
Syr-Darja och Samarkand samt bereste 1871 Kokand,
der han framträngde till trakter, som dittills
aldrig varit sedda af någon europé. Han måste dock
återvända redan samma år och bosatte sig i Leipzig
för att utarbeta sina reseanteckningar, hvilka sedan
utgifvits på ryska regeringens bekostnad. Han omkom
d. 15 Sept. 1873 vid en bestigning af Mont Blanc.
Fée. Se Fe.
Fée, Antoine Laurent Apollinaire, fransk naturforskare,
f. 1789, d. 1874, blef 1824 professor vid
militärhospitalet i Lille, 1832 professor i
naturhistoria vid medicinska fakulteten i Strassburg
samt tillika föreståndare för botaniska trädgården
derstädes och senare professor vid dervarande
militärhospital. Han författade bl. a. Commentaires
sur la matière médicale et la botanique de Pline
(1829–33), Flore de Théocrite et des autres bucoliques
grecs (1833), Vie de Linné (s. å.) och Le Darwinisme
(1864) samt utgaf en samling corsicanska folkvisor,
Voceri (1850).
Feeri (jfr Fe), ett teaterstycke, som lånar sitt
hufvudsakliga intresse af praktfulla dekorationer och
genom mekaniska hjelpmedel åstadkommer öfverraskande
effekter.
Feet, Eng., pl. af Foot.
Fehman, Thomas, friherre, justitiekansler,
föddes i Göteborg d. 1 Nov. 1665. Han studerade
lagfarenhet vid Upsala universitet, der han,
den sedermera så hårde och hänsynslöse åklagaren,
försvarade en disputation med titeln Beneficia
juris ("rättegångsförmåner"). Efter att hafva
beklädt åtskilliga underordnade juridiska och
administrativa tjenster i hufvudstaden, blef han
1706 advokatfiskal i Svea hofrätt, 1711 sekreterare
och 1713 assessor derstädes. 1716 utnämndes han till
lagman i Värmland, hvarifrån han 1718 transporterades
till Strengnäs lagsaga för att "ega så mycket bättre
tillfälle att biträda den i Stockholm öfver lagens
och processens förbättrande förordnade kommissionen,
hvilken han allt ifrån 1714 med grundliga och mogna
råd gått till hända". F. blef s. å. ordningsman i
Gripsholms län samt adlad. 1719 utnämndes han till
lagman öfver hela Södermanland och ordningsman vid
K. M:ts och Rikets ständers kommission. Från denna
befattning tog han dock redan följande året afsked
och befordrades 1723 till justitiekansler, hvilket
ämbete han 1728 nedlade. En kort tid derefter,
s. å., upphöjdes han i friherrligt stånd. Död d. 26
Febr. 1733 på sin sätesgård Grafsnäs i Elfsborgs
län. – F. var ostridigt en mycket lagkunnig man och
erhöll af franske ministern Campredon vitsord för att
vara en oförskräckt, vältalig och ansedd man. Hans
anseende, åtminstone hos efterverlden, är likväl
tämligen tvetydigt, enär han med sin lagkunskap ej
parade oväld och oftast visade sin oförskräckthet mot
underordnade eller misshagliga personer till förmån
för de makthafvande. Det första mera maktpåliggande
brottmål, hvari han uppträdde, synes hafva varit
rättegången mot Paykull inför Svea hofrätt, 1706. Sin
största ryktbarhet förvärfvade dock F. i aktionerna
mot baron Görtz och grefve Vellingk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
