Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferai (Pheræ) - Feralia - Ferber, Johan Jakob - Ferdinand, dansk arfprins - Ferdinand Fredrik, hertig af Anhalt-Köthen - 1. Ferdinand Albrekt II, hertig af Braunschweig - 2. Ferdinand, hertig af Braunschweig - Ferdinand, landtgrefve af Hessen-Homburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ferai (Lat. Pherae), urgammal forntida stad i
det grekiska landskapet Tessalien, i sagan berömd
såsom Admetos’ och Alkestis’ herskaresäte. F. erhöll
historisk betydelse hufvudsakligen genom det välde,
som der grundades af Jason (378 f. Kr.) och för
en kort tid utsträcktes öfver hela Tessalien.
A. M. A.
Feralia, fest till de aflidnas ära (ett slags "alla
själars dag"), som firades i Rom d. 21 Februari
hvarje år. Man framsatte då mat och allahanda
gåfvor åt de hädangångnas andar, hvilka troddes
då gästa jorden. Dagen derpå firades i familjerna
Caristia, ett slags kärlekshögtid, hvilken gällde
såsom en föreningsfest för de lefvande, sedan de
döde och deras minne förut fått sin hyllning. Dessa
båda allmänna högtider motsvara på det närmaste
begrafningsceremonierna, nämligen dödsoffret vid
grafven och slutgästabudet för de öfverlefvande.
R. Tdh.
Ferber, Johan Jakob, mineralog och kemist, född
i Karlskrona d. 29 Aug. 1743, blef 1761 student
i Upsala och studerade der under Linné. Sedan
han en kort tid varit anställd på faderns apotek
i Karlskrona, fick han, 1765, anställning vid
Bergskollegium. Efter någon tids vistelse i
Tyskland och Ungern, der han ifrigt studerade
bergväsendet, blef han vid sin återkomst erbjuden
befattningen som amiralitetsapotekare i Karlskrona,
men afsade sig densamma. I stället begaf han sig
åter utomlands (1771) och tillbragte största delen
af sin återstående tid på resor i Europa. Han vann
derunder stort anseende för lärdom och emottog många
utmärkelser. Så kallades han 1774 till professor i
fysik och kemi vid det nyinrättade gymnasium illustre
i Mitau, utnämndes 1783 af ryska kejsarinnan Katarina
II till professor i mineralogi i S:t Petersburg och
ledamot af dervarande vetenskapsakademi, blef 1786
preussiskt öfverbergsråd och invaldes s. å. i
vetenskapsakademien i Berlin. Död i Bern d. 17
April 1790. Bland hans skrifter, af hvilka de allra
flesta äro utgifna i utlandet, må nämnas Briefe aus
Wälschland über natürliche merkwürdigkeiten dieses
landes an J. v. Born (1773; öfversatt på franska och
engelska 1776), Oryktographie von Derbyshire (1776),
Physikal.-metallurgische abhandlungen über die
gebirge in Ungarn etc. (1780), Examen hypotheseos
de transmutationibus corporum mineralium (s. å.) och
Réflexions sur l’ancienneté relative des roches
et des couches terreuses qui composent la croûte
du globe (1782). Endast hans Blomsteralmanach för
Carlskronas climat, som 1771 intogs i Sv. Vet.-akad:s
handl., är affattad på svenska. (F. blef 1775 ledamot
af nämnda akademi.)
Ferdinand, dansk arfprins. Se Fredrik Ferdinand.
Ferdinand Fredrik, hertig af Anhalt-Köthen, son
af furst Fredrik Erdmann af Anhalt-Köthen-Pless och
grefvinnan Louise Ferdinande von Stolberg-Wernigerode,
född d. 25 Juni 1769, gick 1786 i preussisk
krigstjenst och deltog i fälttågen mot Frankrike från
1792 till freden i Basel, 1795. Efter sin faders
död, 1797, tillträdde han det lilla furstendömet
Pless. Efter slaget vid Jena, 1806, slog han sig
med sitt
regemente igenom de fientliga linierna och lyckades
komma fram till provinsen Preussen. Utnämnd till
generalmajor och generalguvernör öfver Schlesien
s. å., gjorde han ett djerft försök att undsätta
Breslau, men måste draga sig in i Böhmen, der han
afväpnades af österrikarna. Under 1813 års krig var
han befälhafvare för den schlesiska landstormen. Efter
sin kusin Ludvigs död, 1818, blef han hertig af
Anhalt-Köthen och öfverlät då Pless åt sin broder
Henrik. 1825 öfvergick han jämte sin gemål grefvinnan
Julia af Brandenburg till den katolska kyrkan. Sedan
inkallade han jesuiterna i Köthen och sökte gifva
äfven den evangeliska kyrkan inom sitt land en
hierarkisk karakter, hvarigenom han uppväckte mycket
missnöje. Död 1830.
Ferdinand, hertigar af Braunschweig: 1. Ferdinand
Albrekt II, son af Ferdinand Albrekt I af
Braunschweig-Bevern och prinsessan Kristina af Hessen,
föddes d. 29 Maj 1680 och efterträdde sin fader i
Bevern 1687. I spanska successionskriget (1701–14)
deltog han såsom officer i den kejserliga armén och
blef 1713 fältmarskalklöjtnant. Under prins Eugène
kämpade han med utmärkelse i österrikisk-turkiska
kriget 1716–18. F. utnämndes 1723 till kejserlig
fältmarskalk, 1727 till riksgeneralfälttygmästare
och 1733 till riksgeneralfältmarskalk. Under
det polska successionskriget förde han vid
Rhen öfverbefälet öfver kejserliga armén,
tills prins Eugène hann komma. 1735 efterträdde
F. sin svärfader Ludvig Rudolf såsom hertig af
Braunschweig-Wolfenbüttel och dog d. 13 Sept. s. å. –
2. Ferdinand, prins af Braunschweig och Lüneburg,
preussisk generalfältmarskalk, den föregåendes
och braunschweigska prinsessan Antoinetta Amalias
son, föddes d. 12 Jan. 1721, åtnjöt en sorgfällig
uppfostran och utnämndes af Fredrik II år 1740
till öfverste och regementschef samt åtföljde
Fredrik under båda schlesiska krigen (1740–42 och
1744–45). Under fredsåren vistades F. mycket hos honom
och fick derunder lära krigskonsten. 1757 deltog han
i fälttågen i Böhmen och Sachsen samt fick derefter
befälet öfver den af förbundstrupper bestående armé,
som skulle hålla den vida öfverlägsna franska armén
och tyska riksarmén stången i vestra Tyskland. När han
tog emot trupperna, befunno sig dessa i ett ytterst
sorgligt tillstånd, men han vann genom sin krigföring
i Westfalen under fem år, intill stilleståndet i
Nov. 1762, ett rättvist anseende såsom en af Fredriks
mest framstående underbefälhafvare. Efter freden
(1763) utnämndes han till fältmarskalk och återgick
till sin förra ställning såsom guvernör i Magdeburg
och chef för ett infanteriregemente samt erhöll af
engelska parlamentet ett årligt underhåll af 3,000
pund sterling. F. råkade i spändt förhållande till
Fredrik och tog 1766 afsked ur preussisk tjenst. Han
var sedan dess bosatt i staden Braunschweig eller
på sitt lustslott Vechelde. Död d. 3 Juli 1792.
C. O. N.
Ferdinand, siste landtgrefve af Hessen-Homburg,
son af landtgrefven Fredrik Ludvig och Karolina af
Hessen-Darmstadt, född d. 26 April 1783, deltog i
Österrikes samtliga krig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
