Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Ferdinand VII, konung af Spanien - Ferdinand I, Karl Leopold Josef Frans Marcellinus, kejsare af Österrike - Ferdinandea (Nerita) - Ferdinands-orden (San-Fernando-orden) - Ferdusi l. Firdusi (Ferdausi), Abul Kasem Mansur ben Ishak - Fère - Fère, Charles Octave
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söndringen med de klerikala ledde under F:s
sista regeringsår till ett närmande till de
liberala. Till följd af svår sjukdom lemnade F. i
Okt. 1832 riksstyrelsen åt sin gemål, men återtog
den redan i Jan. 1833. Den 29 Sept. 1833 afled F.,
den "absolut-absolute" konungen.
Ferdinand I (såsom konung af Ungern och Böhmen F. V),
Karl Leopold Josef Frans Marcellinus, kejsare af
Österrike, son af kejsar Frans I och Maria Teresia af
Bägge Sicilierna, föddes d. 19 April 1793, kröntes
d. 28 Sept. 1830 till konung af Ungern och efterträdde
sin fader på kejsaretronen d. 2 Mars 1835. Han var
en godmodig, välmenande och mild furste; men hans
sjuklighet (han var behäftad med fallandesot), tröga
uppfattningsförmåga och bristande sjelfständighet
i karakteren gjorde honom föga egnad att leda ett
stort rikes angelägenheter. Också sysselsatte han
sig äfven efter sin tronbestigning hufvudsakligen
med bokliga studier och välgörenhetsverk samt
öfverlemnade statsärendenas ledning åt andra. Furst
Metternich förblef den egentligen styrande,
och hans absolutistiska regeringssystem följdes
strängt. De liberala sträfvandena i Ungern, i Böhmen
och i ärkehertigdömet Österrike möttes ofvanifrån
med ett hårdnackadt motstånd, men kommo, efter den
franska Februarirevolutionen, i Mars 1848, till ett
våldsamt utbrott. Kejsaren måste aflägsna Metternich,
samtycka till inkallandet af en konstituerande
församling i Wien och ingå på ungrarnas fordringar
på en sjelfständig ställning och omfattande liberala
reformer. F. kom dock snart åter under inflytandet af
den reaktionära hofkamarillan, och efter betvingandet
af upproret i Wien (Okt. 1848) var reaktionens seger
i Österrike fullständig. Endast ungrarnas
underkufvande återstod. F., som ej var vuxen
situationen, lät af sin sluga och ränkfulla
svägerska, ärkehertiginnan Sofia, förmå sig att d.
2 Dec. 1848 nedlägga regeringen till förmån
för hennes son, Frans Josef. Sjelf saknade F. i
sitt äktenskap med Maria Anna af Sardinien barn.
Sina återstående dagar framlefde F., "den gode"
(der gütige), i största tillbakadragenhet, för det
mesta i Prag, der han dog d. 29 Juni 1875.
Ferdinandea (Nerita), en ö, som i Juli 1831
till följd af ett vulkaniskt utbrott dök upp i
Medelhafvet mellan staden Sciacca på Sicilien och
ön Pantellaria. Den hade 5–6 km. i omfång och togs
genast i besittning såväl af Neapel som af England,
men försvann mot slutet af samma år. Sommaren 1833
visade den sig åter. Numera finnes ej ett spår af
densamma. Engelsmännen kallade ön Grahamsisland
eller Hothamisland.
Ferdinands-orden (San-Fernando-orden), spansk
militärorden, stiftad af cortes d. 31 Aug. 1811 till
belöning för utmärkta militära förtjenster och å nyo
organiserad af Ferdinand VII 1815. Enligt de senaste
statuten, af d. 18 Maj 1862, har den fem klasser. De
med orden förbundna pensionerna, 400–4,000 realer
(72–720 kr.), öfvergå till en del till de dekorerades
enkor och barn. Ordenstecknet är ett åttastråligt
guldkors med San Fernandos bröstbild, omgifven
af en blå rand, med devisen "Al merito
militar". Ordensbandet är rödt med gula ränder.
Ferdusi l. Firdusi (riktigare Ferdausi, egentl.
"den paradisiske"), Abul Kasem Mansur ben Ishak,
Persiens berömdaste episke skald, föddes omkr. 940
och dog 1020. Såsom härstammande från staden Tus,
kallade han sig ofta äfven Tusi. Han började tidigt
sysselsätta sig med de persiske konungarnas historia;
och under det han uppehöll sig vid den gaznavidiske
sultanen Mahmud ben Sebektekins hof, der han för
sina dikter lär hafva fått tillnamnet "Ferdusi",
erhöll han uppdrag att fortsätta Dakikis historiska
dikt om Persiens regenter. F. åtog sig uppdraget och
fullbordade på trettiofem år sitt stora epos Schânâme
(Konungabok), som i omkr. 60,000 verser innehåller
en skildring af de persiske herskarnas bragder
ända från verldens början och till den sassanidiska
dynastiens undergång (632 e. Kr.). Som belöning för
detta arbete fick han endast 60,000 silfverpenningar,
och ej de honom lofvade 60,000 guldpenningarna. Han
blef då mäkta vred, gick ut på torget, betalade
der för ett bad 20,000 silfverpenningar och för
ett glas sjerbet 20,000 samt gaf de öfriga 20,000
till de fattiga. Derefter skref han hemligt i det
åt sultanen öfverlemnade exemplaret en bitter
satir och flydde. Mahmud ångrade sig sedan och
skickade honom tolf kameler med 60,000 guldmynt,
men denna skänk anlände just som F:s lik bars ut för
att begrafvas. Hela "Schânâme" utgafs, i persisk
originaltext, 1829. En kritisk upplaga af denna
text jämte fransk öfversättning, "Le livre des rois,
publié, traduit et commenté", utgafs af J. v. Mohl
1838–68. Ett utdrag (2 band) i tysk öfversättning
utgafs af Görres på prosa, 1820, under titeln
"Das heldenbuch von Iran". Åtskilliga episoder i
förträfflig metrisk öfversättning på tyska utgåfvos af
A. F. von Schack 1851 och 1853 (2:dra uppl. 1865 under
titeln "Heldensagen von Firdusi"). På engelska hafva
episoder utgifvits af J. Champion (1788) och Atkinson
(1834). Af F. eger man äfven en Divan, en samling
lyriska dikter.
Fère [fär]. 1. La F., befäst stad i
franska depart. Aisne, vid Oise. Omkr. 5,000
innev. Artilleriskola (den äldsta i Frankrike),
stor arsenal. Den 27 Nov. 1870 intogs staden af
preussarna. – 2. La F.-Champenoise [-sjangpönoas],
stad i franska depart. Marne, i det s. k. Champagne
pouilleuse. Omkr. 2,100 innev. Der vunno de allierades
kavalleri och artilleri d. 25 Mars 1814 en seger
öfver marskalkarna Marmonts och Mortiers armékårer.
Fère [fär], Charles Octave, fransk författare,
f. 1815, d. 1875, var länge bosatt i Rouen, der han
bl. a. upprättade tidningen "Le messager de Rouen",
och flyttade 1852 till Paris, der han redigerade "Le
voleur". Han skref en mängd romaner: Les chevaliers
errants (1856; i förening med Saint-Yves), La
chanteuse de marbre (1857; med densamme), Les mystères
du Louvre (1859), La rose d’Yvry (1862), Les quatre
femmes d’un pacha (1864), Les amours du comte Bonneval
(1866; med Saint-Yves), Le juge médecin (1874) m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
