Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filangieri, Gaetano - Filantrop - Filantropin - Filaret (Vasilij Drosdov) - Filarete, Antonio (Averulino, Averlino) - Filargi - Filaria medinensis (Guineamasken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt stora, på flere språk öfversatta verk La
scienza della legislazione (1780–88) framställde han
sitt lagstiftningsideal, hvilket från de andliges
sida ådrog honom beskyllningar för uppror och
gudlöshet. – 2. Carlo F., neapolitansk general och
ministerpresident, den föregåendes son, f. 1784 i La
Cava. 1803 ingick han i franska armén, deltog under
Mortier i expeditionen till Hannover s. å. och blef
efter slaget vid Austerlitz (1805) befordrad till
kapten. 1806 återvände han till Neapel och blef 1808
ordonnansofficer hos konung Josef af Spanien. 1811
utnämndes han till öfverste och 1813 till generalmajor
i neapolitansk tjenst; 1814 användes han af Murat
i diplomatiska beskickningar till Wien, Paris och
Milano samt var dennes generaladjutant i 1815 års
fälttåg mot österrikarna. Efter konung Ferdinand
I:s återvändande (1815) blef F. ledamot af högsta
krigsrådet, försattes dock vid reorganisationen af
armén 1821 ur aktivitet, men inträdde 1831 å nyo i
tjenstgöring. 1848 fick han befälet öfver de trupper,
som afsändes mot de upproriske på Sicilien, intog
s. å. Messina, Catania och Palermo samt återställde
lugnet på ön. Han erhöll derefter titeln furste af
Satriano och hertig af Taormina samt utnämndes till
ståthållare på Sicilien. Detta ämbete nedlade han
1852, enär han icke kunde förlika sig med det vid
hofvet herskande, ytterligt reaktionära partiet. 1859
blef han krigsminister och ministerpresident, men
nedlade presidiet efter några månader s. å. och
krigsportföljen 1860. Död 1867.
Filantrop (af Grek. filos, vän, och anthropos,
menniska), menniskovän, person, som på ett eller annat
sätt verkar för att förbättra sina medmenniskors
ställning. – Filantropi, menniskokärlek. –
Filantropisk, menniskoälskande.
Filantropin (se Filantrop) var namnet på den
uppfostringsanstalt, som Basedow 1774 grundlade
i Dessau. – Filantropinism, Filantropism,
Basedows och hans anhängares uppfostrings- och
undervisningssystem. Se Basedow och Campe.
Filaret, egentl. Vasilij Drosdov, metropolit
i Moskva, f. 1782 i Kolomna, d. 1867, blef
1812 rektor vid Alexander-Nevskij-akademien i
St. Petersburg. Genom sina predikningar, som förenade
en glänsande vältalighet med korrekt stil och fin
smak, ådrog han sig kejsar Alexanders uppmärksamhet,
så att denne utnämnde honom till biskop i Reval
1817, till ärkebiskop i Tver 1819, till ärkebiskop
i Moskva 1826 och kort derefter till metropolit. –
På samma gång F. nitiskt egnade sig åt vården om
sitt ämbete, grep han ofta in i sin tids politiska
händelser, särskildt dem, som rörde den ortodoxa
kyrkans intressen. Under det orientaliska kriget
och den polska revolutionen sökte han elda folket
genom flere manifest och herdabref. Lifegenskåpens
upphäfvande understödde han med hela makten af sin
auktoritet. Ännu på sin höga ålderdom begagnade
han prinsens af Wales närvaro i Moskva 1866 för att
väcka Englands sympatier för dess kristna trosbröder
i Orienten. Utan tvifvel var F. näst Nikon Rysslands
mest begåfvade och inflytelserike kyrkofurste. Utom tre
band predikningar utgaf han flere skrifter på det
religiösa området.
Filarete, Antonio, egentl. A. Averulino
(Averlino), italiensk bildhuggare och arkitekt,
föddes i Florens i början af 1400-talet och
dog i Rom (året obekant). De första alstren af
hans konstnärsverksamhet voro de 1439–47 utförda
bronsdörrarna för hufvudingången till Peterskyrkan
i Rom. Uppdraget gafs honom af påfven Eugenius IV,
som dertill föranleddes af Ghibertis bronsportar
till baptisteriet i Florens. De framställa i sällsam
blandning religiösa och historiska ämnen jämte antikt
mytologiska, dels i större fält, dels insatta i
ett ramverk af arabesker och ornament. Medhjelpare
vid arbetet var hans lärare, Donatellos broder
Simone, hvilken de naiva mytologiska relieferna
i den omgifvande ramen tillskrifvas. Sedan detta
arbete var utfördt, kallades F. till Milano af
Francesco Sforza för att der utföra det ännu
i dag såsom välgörenhetsinrättning af det mest
storartade slag verksamma och såsom arkitektoniskt
mästerverk beundrade Ospedale maggiore. Grunden lades
1456. Byggnaden, ett af de rymligaste och största
sjukhus, har att framvisa en fasad, sam står ensam i
sin art dels genom en harmonisk sammansmältning af
ung-renaissancens moderna former med den gotiska
stilens spetsbågar, dels ock genom den glänsande
användningen af materialet, tegel och terra-cotta, i
hvilket sistnämnda fönstrens fina poster och rosverk
äro utförda på ett sätt, som gör dem till de rikaste
och elegantaste i verlden. C. R. N.
Filargi, Pietro, påfve. Se Alexander V.
Filaria medinensis Gmelin, zool., pat., Linnés
Gordius medinensis och nyare författares Dracunculus
medinensis Lister, ofta kallad Guineamasken (tyskarnas
Fadenwurm), tillhör egentligen tropikernas stränder
och vattensamlingar, men är funnen äfven vid Kaspiska
hafvet. Vid Ganges’ stränder, Persiska viken,
sydliga delen af Röda hafvet, Guineakusten och
närgränsande delar af Afrikas vestkust samt äfven
på några Vestindiska öar (i synnerhet Curaçao) och
vid Nya Granadas kuster förekommer denna plågsamma
inhysing hos menniskan. Man antager, att de "ormar",
hvilka enligt Moses angrepo israeliterna under
deras vandring genom öcknen vid Röda hafvet, voro
guineamaskar. Plutarchos beskrifver denna mask under
det grekiska namnet "drakontion mikron, som äter sig
in under huden hos menniskorna vid Arabiska viken,
rullar sig samman i musklerna och förorsakar svåra
smärtor". Af guineamasken, som hör till Nematodernas
ordning bland Annelides l. rundmaskarna, känner man
ännu endast honan, som har en trådlik kropp, hvars
längd funnits vexla mellan 30 cm. och 4 m. eller
t. o. m. deröfver, med en tjocklek af 1 till högst
2 mm. Främre änden afsmalnar något mot den enkla,
rundade munnen, bakänden är något tillspetsad och
hakformigt krökt. I de trakter, der guineamasken är
endemisk, angriper han menniskor af alla raser. Det
fordras blott, att man i dessa trakter utsätter någon
obetäckt kroppsdel för beröring med orent vatten,
i hvilket antagligen maskens yngel lefver, för att man
skall löpa fara att angripas af denna snyltgäst. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
