Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filippinerna - Filippino Lippi - Filippister - Filippoi - Filippo Lippi - Filipponer l. Lippovaner - Filippopel - Filippopolis - Filippus (apostel) - Filippus (evangelist) - 1. Filippus Herodes, judisk furste - 2. Filippus Herodes, judisk furste - Filip Simonsson - Filipstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Manila, på Luzon. – Öarna upptäcktes 1521 af portugisen
Magelhaens och kallades af honom S:t Lazarus-öarna,
men erhöllo 1543 af spaniorerna sitt nuvarande
namn efter dåvarande spanske kronprinsen Filip
(sedermera Filip II). 1569 togos de i besittning af
spaniorerna, hvilka de sedan tillhört, med undantag
af åren 1672–74, då de innehades af engelsmännen. På
södra delarna af Mindanao och Palavan samt på några
närliggande små öar herska ännu oberoende sultaner
och höfdingar öfver muhammedanska stammar, som hafva
en väsentlig del i de beryktade sjöröfverierna i
den östasiatiska arkipelagen.
Filippino Lippi. Se Lippi.
Filippister, anhängarna af den försonande teologiska
riktning, som i 16:de årh. representerades af Filip
Melanchthon. I motsats till den stränga lutherska
ortodoxien sökte filippisterna, så vidt möjligt,
utjämna och försona motsatserna mellan de olika
kristna konfessionerna, särskildt mellan den lutherska
och den reformerta kyrkan.
Filippoi (Lat. Philippi), forntida, af konung Filip
II anlagd stad i den med Macedonien förenade delen
af Tracien, vigtig genom de närbelägna guldverken i
berget Pangaios och historiskt ryktbar genom segern
öfver Brutus och Cassius (42 f. Kr.). Apostelen
Paulus upprättade derstädes (53 e. Kr.) en af de
äldsta kristna församlingarna, till hvilken äfven ett
bland hans bref är stäldt. F. var ännu mot slutet af
medeltiden en blomstrande stad, tills den förstördes
af turkarna. Dess ruiner kallas ännu Filibé eller
Filibedjik. A. M. S.
Filippo Lippi. Se Lippi.
Filipponer l. Lippovaner, en till raskolnikerna
l. starovertserna (de gammaltroende) hörande sekt
inom grekisk-ryska kyrkan, hafva sitt namn efter
sektens stiftare, bonden Filip Pustosviet
(i slutet af 1600-talet). Då de förföljdes af
styrelsen, utvandrade en del af dem (1700) till
polska Litaven och derifrån vidare till Ostpreussen,
der ännu några små kolonier af dem finnas, med egna
kyrkor. En del utvandrade senare till Bukovina
och till Valakiet. Hufvudstammen af dem (10,000
personer) qvarstannade i Ryssland, der de ännu
finnas. De utmärka sig genom flit, ordningskärlek
och redlighet. Sektens egentliga väsende är ännu
föga kändt.
Filippopel (Grek. Filippopolis, Ny-Grek.
Filippopoli, Turk. Filibé, Bulg. Plovdiv), stad i
den autonoma provinsen Östrumilien, vid
Maritza, der hon börjar blifva segelbar, samt
vid jernvägen från Konstantinopel och
Adrianopel till Sarambei-Bellova. Omkr. 25,000 innev.,
hvaraf omkr. hälften äro bulgarer, 1/4 turkar,
1/6 greker och återstoden zigenare, spanska
judar och armener. Staden är, efter innevånarnas
nationalitet, delad i från hvarandra strängt skilda
qvarter. Stadsdelen Karsjiaka, på Maritzas venstra
strand, är bebodd hufvudsakligen af greker. F. är säte
för en grekisk ärkebiskop. Fabriker för tillverkning
af siden, bomullstyg, läder och tobak. Liflig
handel. Staden hette ursprungligen Evmolpias, men
fick namnet Filippopolis efter macedoniske konungen
Filip II, stadens
egentlige grundläggare. Af romarna kallades det
Trimontium, emedan det låg på tre kullar, och var
under den romerska tiden hufvudstad i provinsen
Thracia. År 250 e. Kr. intogs och plundrades F. af
goterna. 1360 föll staden i turkarnas händer. Den
15–17 Jan. 1878 vann ryske generalen Gurko vid F. en
seger öfver Suleiman pascha.
Filippopolis, stad i det gamla Tracien. Se Filippopel.
Filippus, en af Jesu tolf apostlar, namnes än
tillsamman med Bartolomeus och än med Tomas. I
de synoptiska evangelierna omtalas han ej vidare. I
Johannesevangeliet deremot uppträder han vid flere
tillfällen talande och handlande. Betsaida i Galiléen
nämnes såsom hans födelseort. Enligt den gamla kristna
traditionen predikade han evangelium i Frygien och
dog vid hög ålder i Hierapolis, men enligt nyare
forskare beror denna uppgift på en förvexling af
aposteln F. med evangelisten F.
Filippus, evangelist, var en af de sju män, hvilka
af den kristna församlingen i Jerusalem utsagos
att förvalta dess gemensamma egendom. (Ap. gern. 6
kap. 1–6 v.) Han är den förste, som berättas hafva
förkunnat evangelium utom judendomens område
(Ap. gern. 8 kap. 5–8 och 26–39 v.) och kan i
detta hänseende betraktas såsom en föregångare till
Paulus. Han kallades evangelist, d. v. s. missionär,
var en tid bosatt i Caesarea, der han besöktes af
aposteln Paulus, och hade fyra döttrar, hvilka
egde profetisk begåfning (Ap. gern. 21 kap. 8
och 9 v.). Nyare forskare hänföra till honom hvad
den kyrkliga traditionen berättar om aposteln F:s
verksamhet i Mindre Asien. (Några bibelkritiker,
hvilka förneka Johannesevangeliets äkthet, anse, att
den bild det gifver af aposteln F. beror på nämnda
förvexling af honom med evangelisten af samma namn,
hvilkas drag i den senare traditionen sammansmält
till ett helt.)
Filippus, judiska furstar. 1. F. Herodes, tetrark,
son af konung Herodes den store och Kleopatra från
Jerusalem, erhöll vid Palestinas delning mellan denne
konungs söner (4 f. Kr.) Batanaea, Trachonitis
och Auranitis (de norra landskapen af östra
Jordanlandet). Han förde – under romersk öfverhöghet
– en klok och fredlig regering samt grundlade vid
Jordans källor en praktfull hufvudstad, Caesarea
Philippi (Paneas). Död 34 e. Kr. – 2. F. Herodes, den
föregåendes broder, egde ej något furstendöme. Han
var gift med Herodias, hvilken röfvades från honom
af hans broder Herodes Antipas och blef dennes hustru.
Filip Simonsson. Se Bagler.
Filipstad, bergsstad i Värmlands län, i en mycket
naturskön trakt, vid norra änden af sjön Daglösen,
genomflytes af ett från Lesjön kommande och i
Daglösen utfallande vattendrag. Stadsplanen upptager
omkr. 18 har; stadens hela egovidd, satt till 4 mtl,
utgör 2,182 har, deraf 501 har åker och 1,473,5 har
skogbärande mark. 2,937 innev. (1880). Taxeringsvärdet
var 1879 2,218,206 kr., hvaraf 608,345 kr. för
jordbruksfastighet. Stadens sammanlagda bevillning
utgjorde 987 kr. 44 öre. Staden är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
