Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filtrera - Filtrerpapper - Filtrum - Filtz, Anton - Filur l. Filu - Fimafeng - Fimbria, Cajus Flavius - Fimbul-Ty - Fimbulvinter - Fimreite - Final - Finale - Finansdepartementet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
får rinna genom ett lager af djurkol, ett alldeles
färglöst filtrat. I stort hafva kolfiltra mycken
användning, t. ex. vid raffinering af socker,
vid rening af bränvin o. s. v. Åkerjordens
förmåga att ur vissa saltlösningar afskilja och
qvarhålla en del af det förut upplösta saltet är
otvifvelaktigt af största betydelse för jordbruket.
S. J-n.
Filtrerpapper, allt olimmadt papper, som begagnas
till att sila en vätska igenom, men företrädesvis
de renaste, för kemiska ändamål användbara,
papperssorterna. Vid qvantitativa kemiska analyser
är det i synnerhet af vigt, att det använda papperets
halt af oorganiska beståndsdelar (dess askhalt) är så
liten som möjligt. I detta liksom andra afseenden
har under många år det svenska filtrerpapper, som
tillverkas vid Grycksbo, af alla lands kemister
erkänts vara det bästa. På senare tiden tillverkas
godt filtrerpapper också i Tyskland och Frankrike,
men ännu bibehålles äfven i utlandet benämningen
svenskt filtrerpapper såsom liktydigt med bästa
möjliga vara. S. J-n.
Filtrum, Med. Lat., pl. filtra (af T. filz, Sv. filt),
filter, porös kropp (tyg, papper e. d.), genom hvilken
en vätska silas för att klaras. Se Filtrera.
Filtz, Anton, tysk violoncellvirtuos och komponist i
Mannheims kapell omkr. 1763, f. omkr. 1732, d. 1768
(som det uppgifves, till följd af en för stark
aptit på spindlar, hvilka han påstod smaka som
smultron), åtnjöt på sin tid ett betydande rykte
såsom tonsättare af sångrika melodier. Möjligen var
det denne F., hvars duetter Ulla Vinblad sjöng vid
konserten på "Tre byttor" (Bellman, Fredm. ep. 51). I
Schillings och Mendels musiklexika nämnes han
likväl endast såsom kompositör af instrumentalsaker
(symfonier, klavértrior, violintrior, koncerter
för violoncell, flöjt, oboe, klarinett m. m.).
A. L.
Filur l. Filu (af Fr. filou, af oviss härledn.,
listig tjuf, ficktjuf, bedragare), listig person,
skälm, spetsbof (nyttjas ofta jämväl i skämtsam
betydelse).
Fimafeng, Nord. mytol., enligt en annan
läsart Funafeng, kallades en af hafsguden Äges
tjenare. Namnet Fimafeng betyder den flinke, den
raske. Han blef dräpt af Loke. Th. W.
Fimbria, Cajus Flavius, en djerf och hänsynslös
partigängare i Rom, hvilken 86 f. Kr. följde konsuln
Valerius Flaccus till Asien. Han ställde sig der
in hos hären, som till följd af hans stämplingar
gjorde myteri och fördref sin fältherre, hvilken af
F. förföljdes och dödades. Efter åtskilliga lyckliga
strider med Mithridates, anfölls han och besegrades
af Sulla, hvarefter han gaf sig sjelf döden, år
84. R. Tdh.
Fimbul-Ty, Nord. mytol., betyder den store
guden och är ett af Odens många namn. Man har
äfven framställt den meningen att Fimbul-Ty
skulle beteckna den i öfrigt okände herskaren
i den nya verlden efter Ragnarök, men en sådan
åsigt saknar stöd i de mytiska urkunderna.
Th. W.
Fimbulvinter, Nord. mytol., kallas den stora vinter,
som varar i tre år och närmast föregår Ragnarök.
Före Fimbulvinter troddes tre andra
vintrar komma, då hela verlden varder hemsökt med
krig och blodsutgjutelse, bröder dräpa hvarandra
af girighet, ingen skonar sin fader eller sin son,
och all förödelsens styggelse når sin höjdpunkt.
Th. W.
Fimreite, gård vid Sognfjorden, i Sogndals
socken (Nordre Bergenhus amt) i Norge. År 1184
stod der ett sjöslag mellan Sverre Sigurdsson och
Magnus Erlingsson, i hvilket den senare stupade.
Y. N.
Final (af Lat. finis, slut), som har afseende på eller
bildar slutet af något. Musikt., slutstycket i en
större instrumentalkomposition eller en opera-akt. I
den äldre Haydnska sonaten och symfonien är finalen
oftast ett lätt, gladt och lifligt tonstycke, som har
till uppgift att liksom skämta bort de allvarsammare
känslorörelser, som de föregående satserna kunnat
väcka. Hos Mozart och ännu mer hos Beethoven får
F. småningom till mål att i högsta grad stegra den
föregående stämningen (a-dursymf.) eller ock bilda
afslutningen i en nästan dramatisk själsprocess
(c-mollsymf.). Formen för den instrumentala finalen
är oftast rondot. – I operan består finalen vanligen
af flere mångstämmiga, i hvarandra löpande satser,
af olika karakter, genom hvilka handlingen utan
uppehåll framrycker mot en katastrof. Den äldre opera
seria egde inga dylika finaler. I opera buffa gjorde
Logroscini (omkr. 1750) första ansatsen dertill,
och hans försök utbildades ytterligare af Piccini
("Cecchina") och Mozart ("Figaros bröllop"). A. L.
Finale. 1. Kommun i den italienska prov. Genua, vid
Genua-bukten, består af de tre tätt vid hvarandra
belägna orterna Finale Borgo, F. Marina och
F. Pia. Omkr. 7,500 innev. Handel med olja, vin och
hampa. – 2. F. nell’ Emilia, stad i den italienska
prov. Modena, vid floden Panaro. 4,065 innev.,
med kommunen 13,000 (1871). Siden- och ylleväfverier.
Finansdepartementet, ett af de sju departement, i
hvilka den svenska statsförvaltningen är delad. Genom
detta departement beredas och föredragas – enligt
k. stadgan d. 16 Maj 1840 och k. kung. d. 13 Dec. 1872
– frågor om jordeboks väsendet, om de hemman och
lägenheter eller verk och inrättningar åtföljande
rättigheter och skyldigheter, hvilka icke innefattas
under någon af de till andra departement hörande
grenar af styrelsen; om beskattningsväsendet och
i allmänhet om statens ordinarie samt tull- och
andra extraordinarie inkomster eller bevillningar
af hvad slag de vara må; om allmänna förvaltningen
af statsmedlen med dertill hörande kontroller;
om vården och förvaltningen af statens, till andra
styrelsegrenar icke upplåtna fasta och lösa egendom,
om denna egendoms tillökande och disponerande samt om
byten och likvidationer mellan staten och enskilde;
om statsregleringen – anordnandet af de för hvarje
departements behof i riksstaten anslagna summor
äfvensom af anslagen å första hufvudtiteln samt
pensions- och indragningsstaterna – och i öfrigt
bestridandet af statens utgifter, liqvider med
riksdagens verk (riksbanken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
