Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finspång - Finspånga läns härad - Finspånga läns samt Bråbo och Memmings härads fögderi - Finspång-Pålsboda-banan - Finspångs bruksförsamling hör under Risinge pastorat, Bergslags kontrakt af Linköpings stift. (Se Finspång) - Finspångsån - Finstad l. Finsta - Finster-aarhorn - Finstermünz - Finsterwalde - Finström - Fint - Fintias (Phintias). Se Damon - Finvid den funne. Se Arnmödlingarna - Finåker - Fiol, populär benämning på violin. Se d. o. - Fiolblock - Fiorvanti, Valentino - Fiorelli, Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronan. Sedan De Geer blifvit svensk medborgare och
adelsman, köpte han 1641 hela F:s gods, som då
bestod af 79 1/2 hemman, jämte 5 1/2 hemman i Dannemora
bergslag, för 50,557 riksdaler 38 öre 6 1/2 penning
in specie, och beräknades köpeskillingen efter
egendomarnas ränta till half-femte procent. De Geer
gjorde F. "till den svenska storslöjdens förnämsta
härd". Det innehades sedermera af hans afkomlingar
(af hvilka en gren blef friherrlig med namnet De Geer
af F.) till 1856, då godset såldes till dåvarande
förvaltaren derstädes, nuvarande egaren, brukspatronen
C. E. Ekman. Se d. o. B. S.
Finspånga läns härad i Östergötlands län, Finspånga
läns samt Bråbo och Memmings härads fögderi, det
s. k. Bergslagsfögderiet. Arealen 179,475 har. 28,032
innev. (1880). Häradet består af Godegård, Hällestad,
Tjällmo, Risinge, Regna, Skedevi och Vånga socknar,
1 1/2 mtl af Kristberg och 4 17/24 mtl af Stjernorps
socken, samt innefattar största delen af Risinge samt
Hällestads och Tjällmo tingslag. F. är det största
samt nordligast belägna härad i Östergötland. Länet
nämnes första gången i 1573 års bergslagsräkenskaper.
B. S.
Finspånga läns samt Bråbo och Memmings härads fögderi,
ett af Östergötlands läns åtta fögderier, innefattar
Tjällmo och Godegårds, Hällestad, Vånga och Risinge,
Regna och Skedevi distrikt samt Bråbo och Memmings
härad.
Finspång-Pålsboda-banan mellan Finspång
i Östergötland och Pålsboda station å Vestra
stambanan i Närike. Spårvidd 0,89 m., lgd 58,8
km. Banan började byggas i Mars 1872 och var färdig
efter 2 1/2 års tid samt kostade med rörlig materiel
36,885 kr. för km. Banan tillhör ett enskildt bolag.
B. S.
Finspångs bruksförsamling hör under Risinge pastorat,
Bergslags kontrakt af Linköpings stift. (Se Finspång).
Finspångsån, sjön Glans största tillflöde, bildas
af flere åar, bl. a. Godegårds- l. Hättorpsån
samt Emmaån, och går under sitt lopp (genom
socknarna Godegård, Tjällmo, Hällestad, Risinge och
Kristberg) genom flere sjöar samt upptager en mängd
tillflöden. Den bär namnet F., då den genom Dofvern
faller ut i Glan.
Finstad l. Finsta, säteri i Skederids socken,
Sjuhundra härad, Stockholms län, nära sjön
Björken. På detta gods föddes 1302 l. 1303 den
heliga Birgitta, hvilkens fader, Uplandslagmannen
Birger Persson, redan då antagligen egde del
i Finsta (år 1318 köpte han af Magnus Nilsson
dennes gårdar derstädes). Sedermera egdes F. af
Eka-ätten, slägterna Brahe, Grip, Keith, Natt
och Dag, Sparre, Lejonmarck. Dess nuvarande
innehafvare är W. Arnberg. I gårdens närhet
finnes en mängd fornminnen, och fordom stod der
ett af trä uppfördt "S:t Britas bönekapell".
B. S.
Finster-aarhorn, högsta toppen bland Bernalperna
i Schweiz, på gränsen mellan kantonerna Bern och
Wallis. 4,275 m. Från n. visar sig F. som en skarp
spets, hvilken hela året är snö- och isfri, men mot
n. ö. och s. v. bildar det breda, branta flanker,
hvilka likaledes äro nästan snöfria. Första försöket
att bestiga
F. gjordes 1812 af bröderna Meyer från Aarau, hvilka
dock ej nådde toppen. För vetenskapligt ändamål
bestegs berget 1828 af professor Hugi.
Finstermünz, pass i Tyrolen. vid Inns utlopp ur
Engadin-dalen, 912 m. öfver hafvet. Sedan 1855 går
derigenom en storartad alpväg från Tyrolen till
Schweiz. Detta i strategiskt hänseende vigtiga pass
har under tidernas lopp flere gånger blifvit befäst,
hvarom lemningar ännu vittna. I nyare tid har det å
nyo blifvit starkt befäst.
Finsterwalde, stad i preussiska
regeringsområdet Frankfurt (Brandenburg). 6,917
innev. (1875). Klädesfabriker, ullspinneri,
jerngjuteri, maskinfabrik. I trakten ligga flere
brunkolsgrufvor.
Finström, en af Finlands äldsta socknar, i Åbo
stift, Ålands kontrakt, omfattar nordvestra
delen af Ålands fasta land jämte en mängd
öar, holmar och skär. Arealen 4,382 har,
hvaraf 495 har odlad jord och 1,003 har
naturlig äng. 1,934 innev. (1877). Under F.
lyder Geta kapell, hvars hela areal är 803 har,
deraf 231,5 har brukad jord och 234 har odlad äng.
939 innev. (1877). Fornminnen finnas rikligt
i dessa nejder. M. G. S.
Fint (It. finta, af Lat. fingere, låtsa) kallas i
fäktning hvarje rörelse med vapnet, hvarigenom man
hotar motståndaren med en stöt för att narra honom
att parera och sålunda mer eller mindre blotta sig.
C. O. N.
Fintias (Phintias). Se Damon.
Finvid den funne. Se Arnmödlingarna.
Finåker, bruks- och landtegendom jämte qvarn och
tegelbruk i Fellingsbro socken och härad, Örebro
län, vid den å, som förenar sjön Uppåsen med
Finåkerssjön. 7 mtl med underlydande, taxeradt till
416,620 kr. (1879). Egendomen tillhörde Louis De Geer,
öfvergick 1660 till Soopska slägten och sedan till
dennas arfvingar inom slägterna Fersen, Dohna m. fl.,
till dess egendomen efter en långvarig rättegång
stannade i Fersenska slägtens uteslutande ego.
I senare tider har den egts af Gammelbo bruksbolag
och öfvergick efter detta bolags upplösning till
f. d. statsrådet C. J. Thyselius. Bruksrörelsen är
f. n. nedlagd.
Fiol, populär benämning på violin. Se d. o.
Fiolblock, sjöv., block med tvänne olika stora
skifvor i samma plan, begagnas på örlogsfartyg
till talja på dirkarna. – Se Block, Dirk.
O. E. G. N.
Fioravanti, Valentino, italiensk komponist,
f. 1770, d. 1837, blef 1800 intendent för teatern i
Lissabon och 1816 kapellmästare vid Peterskyrkan
i Rom. Bland hans många buffaoperor, hvilka
utmärkte sig för en frisk komisk fläkt och ett
lätt skrifsätt, som skylde ytligheten och bristen
på originalitet, voro Le cantatrici villane (1806)
och I virtuosi ambulanti (1807) de mest berömda.
A. L.
Fiorelli, Giuseppe, italiensk arkeolog, f. 1823,
erhöll redan 1845 uppsigten öfver utgräfningarna i
Pompeji, men blef 1849, af politiska skäl, afskedad
från denna befattning. 1860 flck han öfverinseendet
öfver södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
