Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Fleming, Erik Henriksson - 6. Fleming, Herman Klasson - 7. Fleming, Lars Klasson - 8. Fleming, Klas Hermansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmyndarestyrelsen (1660–72) motsatte sig rådets beslut
att låta tills vidare anstå med reduktionen. Han
insattes 1672 i den kommission, som kort före detta
års riksdag inkom med en fullständig redogörelse
för statsverkets ställning. F. erhöll på egen
begäran afsked från Reduktionskollegium 1678 och
dog på Riksten, i Botkyrka socken, d. 19 April 1679.
A. B. B.
6. Fleming, Herman Klasson, friherre F. af
Liebelitz, president, riksråd, son till F. 4,
föddes d. 17 Sept. 1619 på Villnäs gård i Finland,
studerade 1637–40 i Upsala och begaf sig derefter
på utländska resor, hvarunder han i två år studerade
skeppsbyggnadskonsten i Amsterdam. 1644 utnämndes han
till skeppskapten och bevistade i denna egenskap den
sjöexpedition, som kostade fadern lifvet. 1645 blef
F. amiral-löjtnant, 1650 riks- och amiralitetsråd
samt öfverståthållare i Stockholm, hvilket ämbete
han förestod i tvänne år. 1653–60 var han president
i Kammarkollegium, 1654–57 derjämte generalguvernör
öfver drottning Kristinas underhållsland,
och 1657 blef han lagman i södra Finland. Den 12
Okt. 1654 uppdrog konungen åt F. att jämte Karl Soop
m. fl. anställa undersökning om kronans gods, räntor
och inkomster samt hvad deraf kommit i andra händer
och derom afgifva en noggrann redogörelse, en första
antydning om en blifvande reduktion. Den 9 Juli 1655
utnämndes F. till ordförande i Reduktionskollegium
och blef själen i detta verk samt genomdref
med oblidkeligt nit reduktionsbeslutets ordagranna
tillämpning, utan afseende på hög eller låg. Derigenom
ådrog han sig mycken ovilja, hvilken hans sträfva
lynne icke var egnadt att förminska. F. hade i
Karl X:s testamente (1660) blifvit utnämnd till
riksskattmästare och blef väl vid riksdagen i
Stockholm 1660 af rådet insatt i detta ämbete, men då
adelns påstående att rådet blott hade att föreslå,
ständerna att välja ledamöter i regeringen segrade,
och då adeln ej ville veta af F:s utnämnande till
denna post, blef han, ehuru understödd af de tre
ofrälse stånden, alldeles olagligt förbigången. Han
drog sig nu nästan helt och hållet tillbaka från den
politiska skådeplatsen, men hans planer öfverlefde
honom. 1664–69 var F. generalguvernör i Finland. Han
dog i Stockholm d. 28 Sept. 1673. – 1651 blefvo han
och hans syskon upphöjda i friherrligt stånd. – Under
ett frånstötande sätt dolde F. den outtröttligaste
verksamhetslust och det varmaste nit, men såsom
statsman var han framstående egentligen blott
genom sitt arbete för reduktionen; i sina andra
ämbeten spelade han ej någon framstående rol.
A. B. B.
7. Fleming, Lars Klasson, friherre F. af
Liebelitz, riksråd, den föregåendes broder, född på
Norrnäs i Upland d. 3 Jan. 1621, blef 1651 kammarråd
och 1652 landshöfding öfver Stockholms län, hvartill
1654 äfven lades Upsala län, men förordnades
s. å. till landshöfding öfver Dorptska kretsen. Då
ryssarna 1656 med en armé af 18,000 man belägrade
Dorpt, försvarade han och öfverste Valdemar Unger i
tio veckors tid denna stad med en garnison af 600 man,
tills de tvungos att gifva sig af brist på
krut. Efter Dorpts fall kallades F. till Polen och
utnämndes 1657 till öfverkrigskammarpresident vid
svenska hären, hvilket ämbete han förestod både under
polska och danska kriget. År 1665 blef han president
i Dorpts hofrätt och 1668 riksråd. I rådet varnade han
(1670) förgäfves för flere donationers bortgiftande,
enär en svår efterräkning en gång kunde komma. 1676
blef han såsom rikskammarråd förordnad att biträda
riksskattmästaren Sten Bielke i Kammarkollegii
förvaltning. 1678 sändes han till Estland för att med
ridderskapet och adeln derstädes öfverenskomma om
en särskild bevillning till det då pågående kriget
mot Danmark. 1680 utnämndes F. till lagman i södra
Finland. Under de sista åren af sitt lif bevistade
han, till följd af sin svaga helsa, sessionerna
i rådet endast sällan. – 1651 upphöjdes han i
friherrligt stånd. – Död i Stockholm d. 9 Mars 1699.
A. B. B.
8. Fleming, Klas Hermansson, friherre F. af
Liebelitz, president, kungligt råd, son till F. 6,
föddes i Stockholm d. 15 Febr. 1649 och erhöll
i likhet med de fleste manliga medlemmarna af de
stora slägterna denna tid, en till hälften civil,
till hälften militärisk uppfostran. Efter slutade
studier vid Åbo akademi 1669 tjenstgjorde han i
Riksarkivet och Svea hofrätt samt invigdes af sin
fader i kännedomen af statsverket, kammarväsendet
och landets näringsförhållanden. 1671–74 vistades
han utrikes och tjenstgjorde derunder vid svenska
beskickningen i Paris och Köln. 1674 blef han hofråd
i kungliga kansliet. Vid 1675 års riksdag i Upsala
understödde han ett yrkande att rådet borde redogöra
för sin förvaltning och utnämndes till medlem af
den kommission, som skulle granska drätselverkets
räkenskaper, samt till fullmäktig i Riksens ständers
bank. 1677 befordrades F. till kansliråd och utnämndes
1678 till öfverste för ett finskt värfvadt regemente
till häst. Det stora förtroende, som konungen hyste
för hans ovanliga duglighet och arbetsförmåga,
beredde honom en mängd uppdrag. Såsom landtmarskalk
vid den vigtiga 1680 års riksdag visade han sig väl
underrättad om konungens önskningar och fullkomligt
villig att befordra dem samt var en af enväldets
och reduktionens ifrigaste främjare. För att om
möjligt bespara konungen det förhatliga ansvaret
(med egen hand har F. rättat utkastet till det
förslagtill reduktion, som ligger till grund för
1680 års riksdagsbeslut), som de tilltänkta stora
förändringarna kunde framkalla, sökte han ställa
så till, att yrkandena på deras företagande skulle
komma från ständerna sjelfva. F. ville emellertid ej
utsträcka reduktionen till det yttersta. Det visade
sig vid riksdagen 1682, då han icke understödde
de ofrälse ståndens förslag om en ytterligare
reduktion från adeln, utan i stället, för att
hejda dem, visade sig böjd för ett nytt förslag till
reduktion, drabbande äfven dem. F. utnämndes 1680 till
landshöfding öfver Nerike och Värmland samt president
i Reduktions- och Liquidations-kommissionerna. 1681
förflyttades han till Upsala höfdingedöme och blef
tillika president i Kammar- och Kommers-kollegierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
