Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folo, Giovanni - Folquet l. Foulques de Marseille, fransk biskop - Foltz, Philipp - Folz, Hans - Fomalhaut l. Fomahaud, astron. - Foment (Lat. fomentum, värmande omslag). Se Omslag - Fonautograf, fys. - Fonblanque, Albany William - Fond, egentl. grund, botten - Fondbörs. Se Börs - Fondbörs-auktion. Se Auktion - Fond du Lac, stad i nordamerikanska staten Wisconsin - Fonden för reserverade medel. Se Statsverkets fond för reserverade medel - Fonderade lån. Se Statslån - Fondi, stad i den italienska prov. Caserta - Foneidoskop, fys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rafael, Adam och Eva, efter Tizian, samt Kristus
uppväcker enkans son i Nain, efter Ann. Caracci.
Folquet l. Foulques de Marseille [fålkä
l. foulk dö marsäj], fransk biskop, f. 1160, d.
1231, var först trubadur, blef sedan cisterciensmunk
och slutligen biskop i Toulouse. Såsom
sådan understödde han Simon af Montfort i
korståget mot albigenserna, af hvilka han fick namnet
L’évêque des diables ("djeflarnas biskop").
Bland de tjugofem poem, som finnas i behåll
efter honom, är en hymn till den heliga jungfrun
särdeles framstående.
Foltitsjeni, stad i Rumanien (Moldau), nära
gränsen mot Bukovina. Omkr. 15,000 innev.
Liflig boskapshandel.
Foltz, Philipp, tysk genre- och
historiemålare, f. 1805 i Bingen, kom 1825 till
München, der Cornelius straxt förut blifvit direktör
för konstakademien, vistades 1835–38 uti
Italien och blef någon tid efter sin återkomst till
München professor vid dervarande akademi.
1865–75 var han centralgalleri-direktör derstädes.
Död i München 1877. – Under Cornelius’
ledning utförde F. åtskilliga fresker i Glyptoteket
och i förening med Lindenschmitt målade han
i det nya kongl. slottet 23 framställningar efter
Schillers dikter. Samtidigt sysselsatte han sig
flitigt med oljemålning. Han efterlemnade en
mängd taflor, skildrande dels historiska tilldragelser,
dels lifvet i alptrakterna. Hans bästa
arbeten torde vara Sångarens förbannelse, efter
Uhlands ballad (1838; i Kölns museum), Kejsar
Fredrik I inför hertig Henrik lejonet och
Perikles angripes af Kleon (båda utförda för
Maximilianeum i München). – F:s broder, Ludwig
F., arkitekt och bildhuggare, föddes 1809 och
dog 1867 i München såsom professor i
ornamentik vid dervarande polytekniska skola.
Folz, Hans, tysk mästersångare, bördig från
Worms, var barberare i Nürnberg, der han diktade
under senare hälften af 15:de årh. Mest
bekant är han genom sina fastlagsspel, hvilka
påminna om hans föregångares, H. Rosenblüts,
men i formelt hänseende beteckna ett framsteg.
Han är för öfrigt denne underlägsen i poetisk
begåfning, men öfverträffar honom i råhet och
lascivitet. F:s arbeten äro å nyo utgifna, dels
fullständigt, dels i utdrag i Kellers "Fastnachtsspiele
aus dem 15 jahrhundert" (1853–58).
Fomalhaut l. Fomahaud ([alpha] piscis austrini),
astron., stjerna af första storleken i södra fiskens
konstellation.
Foment (Lat. fomentum, värmande omslag).
Se Omslag.
Fonautograf (af Grek. fone, ljud, avtos, sjelf,
och grafein, skrifva), fys., en apparat, som
grafiskt framställer en ljudande kropps vibrationsrörelse.
Den består af en paraboloid, som är
afskuren vid brännpunkten och der tillsluten
med en elastisk hinna, hvilken är försedd med
en fin spets, som nätt och jämnt berör ytan på
en bredvid stående cylinder. Denna cylinders
yta är öfverdragen med sot. Frambringas ett
ljud frampå apparaten, försättes dennas hinna
i vibration; och kringvrides derunder cylindern,
aftecknas denna vibrationsrörelse å cylinderns yta.
K. L.
Fonblanque [fångblank], Albany William, engelsk
tidningsman, f. 1793, studerade först juridik, men
egnade sig snart uteslutande åt skriftställen. Sedan
han några år varit medarbetare uti åtskilliga
tidningar, bland andra "Times" och "Examiner",
anförtroddes honom 1828 ledningen af den sistnämnda,
som under honom icke allenast bibehöll sitt förra
anseende, utan ock blef en mönstertidning, hvilken
bland sina medarbetare räknade sådana män som
Thackeray, Stuart Mill och Dickens. 1847 blef
F. sekreterare i den statistiska afdelningen
uti "Board of Trade" och afgick då från sin
redaktörsbefattning. Han dog 1872.
Fond (fångd; Fr. fond [fång], af Lat. fundus, grund,
botten), egentl. grund, botten. 1. Bakgrund i ett
landskap, på en tafla; den längst bort från åskådaren
belägna delen af en teaters scen; den dekoration,
som bildar skådebanans bakgrund, fond-dekoration. –
2. Fond (Fr. fonds, Eng. fund) l. grundkapital,
en penningesumma, som tjenar till grundval för ett
företag eller till bestridande af vissa utgifter på
det sätt, att endast den årliga afkastningen får
för ändamålet användas, men sjelfva hufvudstolen
lemnas orubbad. Ordet nyttjas äfven i figurlig
betydelse, t. ex. en rik fond (d. v. s. förråd,
mängd) af kunskaper, vetande o. s. v. – Fonder. Se
Statspapper och Hemliga fonder. – A fond, Fr.,
grundligt, fullständigt; au f. [å-], i sjelfva verket.
Fondbörs. Se Börs.
Fondbörs-auktion. Se Auktion.
Fond du Lac [fång dy lack], stad i nordamerikanska
staten Wisconsin, vid södra änden af
Winnebago-sjön. 12,764 innev. (1870). Handel med
trävaror och boskap.
Fonden för reserverade medel. Se Statsverkets fond
för reserverade medel.
Fonderade lån. Se Statslån.
Fondi, stad i den italienska prov. Caserta, n. ö. om
Terracina, genomskäres af den gamla Via Appia
och har lemningar af cyklopiska ringmurar. Omkr
6,600 innev. Mellan staden och hafvet ligger Lago
di F. (ford. Lacus fundanus), i en vattensjuk
trakt, hvilken dock till stor del nyligen blifvit
torrlagd. – Staden hette i forntiden Fundi, hvilken
190 f. Kr. fick romersk medborgarerätt. I trakten
växte det ryktbara caecubervinet. 1534 angreps och
plundrades staden af Haireddin Barbarossa, då han
misslyckats i sitt försök att för sultan Soliman
H:s räkning bortröfva Italiens på den tiden skönaste
qvinna, Giulia Gonzaga, Vespas. Colonnas maka.
Foneidoskop (af Grek. fone, ljud, eidos, bild, och
skopein, se), fys., enligt ordets betydelse hvarje
instrument, hvarigenom en ljudande kropps vibrationer
göras synliga, så t. ex. Chladnis klangfigurer,
Lissajous’ ljusfigurer, Königs manometriska lågor,
fonautografen m. fl. Specielt kallas de figurer
foneidoskopiska, hvilka framställas på följande sätt:
en blank qvicksilfveryta belägges med ett ytterst
tunnt vätskelager derigenom att man andas mot densamma
eller dryper ett par droppar af någon flyktig vätska
på den; i detta vätskelager uppkomma då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
