Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formera, gifva form - Formey, Jean Henri Samuel - Formia, stad i mellersta Italien - Formiæ. Se Formia - Formica. Se Myror - Formidabel, fruktansvärd, förfärlig - Formifikation, med. - Forminx, forngrekiskt stränginstrument - Formion - Formlära, gramm. - Formosa, Kin. Taivan, ö vid sydöstra kusten af Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekantskap), tillspetsa (en penna). – Formering,
krigsv., betecknar i organisatorisk bemärkelse
bildandet af en truppafdelning samt i taktisk det
sätt, på hvilket en trupp är uppställd: i sluten
ordning, i linie, i den eller den kolonnen, i spridd
ordning o. s. v. – Jfr Phormio. C. O. N.
Formey [-mä], Jean Henri Samuel, fransk
skriftställare, f. 1711 i Berlin af franska föräldrar,
d. 1797, blef 1737 lärare i vältalighet och 1739 i
filosofi vid franska gymnasium i Berlin. 1744 invaldes
han i vetenskapsakademien derstädes och blef 1748 dess
ständige sekreterare. F. hörde för öfrigt till Fredrik
II:s närmare umgängeskrets. – Bland hans skrifter,
som vittna om en mångsidig, men ytlig bildning och
en vårdslös stil, må nämnas: Mémoires pour servir
à l’histoire et au droit public de Pologne (1741); La
belle Wolfienne (1741–53), en framställning af Wolfs
filosofi; Bibliothèque critique ou mémoires pour
servir à l’histoire littéraire ancienne et moderne
(1746); Histoire de l’académie des sciences de Berlin
(s. å.); Choix de mémoires (1761); L’Emile chrétien
(1764), riktad mot J. J. Rousseaus "Emile".
Formia (fordom Mola di Gaeta l. Castelmola), stad i
mellersta Italien, prov. Caserta, vid Gaeta-bukten, i
en på vingårdar, olivplanteringar och fruktträdgårdar
rik trakt. Omkr. 9,200 innev. F. ligger på samma
plats som forntidens Formiae, hvars vin besjunges af
Horatius. Det fick tidigt romersk medborgarerätt och
blef ett municipium. Romerska ädlingar byggde villor
derstädes, och man visar ännu ruiner, som föregifvas
vara lemningar efter Ciceros villa.
Formiae. Se Formia.
Formica. Se Myror.
Formidabel (Fr. formidable, Lat. formidabilis, af
formido, fruktan), fruktansvärd, förfärlig.
Formikation (af Lat. formica, myra), med.,
myrkrypning; en egendomlig förnimmelse hos
sensitiva nerver, uppkommer vanligen genom tryck
eller annan retning på en nervstam, hvarvid i
utbredningsområdet för dennas ändgrenar uppstår en
stickning eller liksom krypning mellan hull och skinn.
F. B.
Forminx, forngrekiskt stränginstrument, tillhörande
samma klass som kitharan och lyran, från hvilka
den torde hafva skilt sig endast genom något större
dimensioner. Hos Homeros och andra skalder omtalas
forminx ofta såsom det af Apollo, tonkonstens gud,
företrädesvis begagnade instrumentet. Den bars i
ett öfver skuldran hängande band och spelades med
tillhjelp af s. k. plektron, en liten pinne af trä
eller elfenben. A. M. A.
Formion (Lat. Phormio). 1. En af athenarnas bäste
fältherrar under det peloponnesiska kriget. –
2. En föga bekant peripatetisk filosof, hvilken
gjorde sig löjlig genom att inför Hannibal, under
dennes vistelse i Efesos, vilja lysa med ett lärdt
föredrag öfver krigskonsteris teori. Jfr Phormio.
A. M. A.
Formlära, gramm., den del af språkläran, som
behandlar orden med afseende på deras form, deras
böjning och härledning.
Formosa, Kin. Taivan, ö vid sydöstra kusten af Kina,
midtemot prov. Fukien och skild
från fastlandet genom det omkr. 130 km. breda
Fukiensundet. Den ligger mellan 120° 15’ och 122°
5’ ö. lgd (från Gr.) samt 25° 19’ och 21° 54’
n. br. Arealen utgör omkr. 38,800 qvkm. En från
n. till s. gående bergskedja, Ta-sjan, hvars högsta
toppar äro Mu-kang-sjan (Morrison), omkr. 3,290 m.,
och Mount Sylvia, 3,444 m., är vattendelare och
skiljer den vestra (kinesiska) delen från den östra,
som ännu är oberoende. De geologiska förhållandena
äro ännu föga bekanta. Ta-sjan-berget består till
sin hufvudmassa af granit; men på några ställen
uppträda äfven vulkaniska bergarter, i synnerhet
trachyt. För öns vulkaniska beskaffenhet tala äfven
de många solfatarerna och heta svafvelkällorna samt
de ofta förekommande jordbäfningarna. Kol, svafvel
och petroleum äro de enda minerala produkterna,
som tillvaratagas. Floderna äro korta, hafva snabbt
lopp och äro icke segelbara. Den vestra kusten är
mera rik på bukter, hamn- och ankarplatser än den
östra. Klimatet, ehuru tropiskt, är angenämt och
sundt. Medeltemperaturen är om sommaren + 28° C.,
om vintern + 11° C. Öns flora visar en öfvervägande
tropisk karakter. Bergen äro tätt skogbevuxna och
erbjuda lika sköna som storartade scenerier. Skogarna
innehålla flere slags skepps- och byggnadsvirke,
en mängd palmarter, kamferträd och åtskilliga
kryddväxter. Många kulturväxter, såsom ris, majs,
sockerrör, hirs, te, grönsaker, pappersmulbärsträdet
och flere slags fruktträd, hafva införts från Kina
och odlas nu så allmänt, att de lemna ej ringa
öfverskott till utförsel. Faunan är föga bekant. Af
däggdjur finnas tre hjortarter, vildsvin, björnar,
getter, apor (sannolikt Macacus speciosus), pantrar
och vildkattor. Hundar användas äfven af vildarna för
jagt. I stället för hästar, som knappast äro kända,
begagnas oxar. Hafvet är, i synnerhet längs vestra
kusten, mycket fiskrikt. Innevånarnas antal antages
uppgå till 3 mill. De äro dels infödingar, dels
invandrade kineser. De förra, som i afseende på fysisk
bildning och språk visa en omisskänlig slägtskap med
malajerna, hafva sannolikt redan i den förhistoriska
tiden slagit sig ned på F. Att dessa malajiska
invandrare derstädes påträffat en urbefolkning af
negritos är icke alldeles osannolikt, men ingalunda
bevisadt. Fordom upptagande hela ön, bebor denna
råa och för bildning föga mottagliga befolkning,
som alltmer viker tillbaka för den påträngande
kinesiska kulturen, numera de svårtillgängliga
dalarna i Ta-sjan-berget samt den östra delen af
ön och är fortfarande stadd i aftagande, hvartill
den omständigheten bidrager att den är delad i flere
sinsemellan fientliga stammar. Dess antal uppskattas
till 25–30,000. De, som antagit kinesiska seder och
språk, kallas Pe-pa-hoan, under det deras vildare
bröder bära namnet Che-hoan. De förvandlas småningom
till kineser. Kinesiska kolonister hafva funnits der
sedan äldsta tider, men någon större invandring skedde
ej förrän vid midten af 17:de årh., under de krig,
som föregingo Ming-dynastiens fall och grundläggandet
af den nuvarande Mandsju-dynastien. 1682 erkände
kolonisterna konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
