Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fornnordiska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saga", kort men särdeles vacker, bildande en
fortsättning af Egilssagan; "Björn Hitdölakämpens
saga", som i sin ordning är en fortsättning af
Gunnlögssagan; "Hönsa-Tores saga" med vigtiga bidrag
till den isländska författningens historia; "Hard
Grimkelssons och Gers saga"; "Eyrbyggjasaga", som,
oaktadt innehållets mindre lyckliga gruppering,
är särdeles underhållande och meddelar vigtiga
upplysningar om seder och skick vid det nya landets
besittningstagande, om gudahofven eller templen
samt i synnerhet om forntidens vidskepliga folktro;
"Viga-Styrs saga", en af de aldra äldsta sagorna;
"Laxdalinga-sagan", med ypperlig karaktersskildring
och ledig framställning; "Gull-Tores saga"; "Gisle
Surssons saga", en väl berättad skildring af en
fredlös mans öden och upplysande om det forntida
fostbrödralaget; "Isfjärdinga-sagan", samt slutligen
"Fostbrödrasagan" om Torger Håvarsson och den bekante,
vid Stiklastad fallne kämpen Tormod Kolbrunarskald. –
Till nordfjerdingen äro att hänföra: "Kormaks
saga", en skildring af skalden Kormak Agmundssons
kärlek till Stengerd samt hans äfventyrliga lif;
"Tord hredas saga"; "Hallfreds saga", en liflig
framställning af den ofvan nämnde Hallfred
Vandraedaskalds lefnadsöden; "Vattendalingarnas
saga", med förträffliga skildringar af personer
och tidsförhållanden; "Finnboges saga"; "Grettes
saga", hvilken af isländarna sjelfva plägar anses
som den yppersta, och hvilken förtäljer om Grette
den starkes märkvärdiga öden under hans tjugoåriga
fredlöshet; "Bandamannasaga", som hufvudsakligen
skildrar rättstvister; "Viga-Glums saga", en af
de äldsta och bäst affattade sagorna, med vigtiga
bidrag till kulturhistorien; "Rökdalingarnas saga";
"Ljusvetningarnas saga", som berättar om höfdingen
Gudmund den mäktige och hans söner; "Berättelsen
om Torhall ölkofri"; "Svarfdalingarnas saga" och
"Valla-Ljuts saga", hvars innehåll ansluter sig
till den nästföregående. – Till östfjerdingen höra
"Brodd-Helges saga" och den dermed sammanhängande
"Berättelsen om Torsten den hvite"; "Rafnkell
Frösgodes saga", som lemnar märkliga upplysningar
om gudsdyrkan, rättegångsväsendet och författningen;
"Njärdvikingarnas saga"; "Torsten Sidu-Hallssons saga"
och "Droplögssönernas saga", som skildrar bröderna
Helges och Grims lefnad och bedrifter.
Redan Are Frode hade sysselsatt sig med kronologiska
undersökningar i Norges historia. Efter hans föredöme
sökte man tidigt lemna sammanhängande öfversigter
eller ock utförligare framställningar af hela norska
historien; andra deremot skildrade någon särskild
konungs regering, såsom Olof Tryggessons, Olof
den heliges, Sverres o. s. v. I allmänhet kan det
sägas, att man af Norges konungasagor har lika många
redaktioner som bevarade handskrifter, emedan hvarje
afskrifvare med mycken frihet behandlat för honom
tillgängliga källor. Från senare hälften af 12:te
århundradet förskrifva sig de äldsta hithörande
skrifter. Till tiden närmast efter Are hör Erik
Oddsons förlorade, men af senare författare åberopade,
bok "Hryggjarstykki", som handlar om de med
honom samtida konungarna Harald Gille, Magnus
den blinde och Sigurd Slembe. Både i Norge och
på Island sökte man vid denna tid äfven använda
latinet till bokspråk, såsom man finner af den
norske munken Tjodreks "Historia de antiquitate
regum Norvagensium" och den ungefär lika gamla
s. k. "Historia Norvagiae", äfvensom af de isländske
munkarna Odds och Gunnlögs numera endast i isländsk
öfversättning befintliga, men ursprungligen på
latin skrifna "Berättelser om Olof Tryggesson". Man
öfvergaf likväl der snart användningen af latinet
såsom framställningsmedel. Den äldsta bevarade, på
modersmålet författade öfversigten af norsk historia
är det s. k. "Ágrip af Noregs konungasögum",
som lemnar en ofullständig skildring af tiden
från Halfdan Svarte till Sigurd Jorsalafare;
sannolikt är "Ágrip" ursprungligen författadt i
Norge, fastän det kommit till efterverlden i en
isländsk handskrift. Af isländskt ursprung äro andra
samlingsverk, t. ex. "Morkinskinna" (se d. o.),
hvilken bland sina källor tydligen haft "Ágrip"
och "Hryggjarstykki" samt behandlar tiden från
1035 till 1157, samt "Fagrskinna" (se d. o.), en
i många afseenden förtjänstfull skildring af Norges
historia från Halfdan Svarte till 1177. Bland enskilda
konungasagor från denna tid må nämnas "Den mindre
l. legendariska sagan om Olof den helige", sannolikt
författad af isländingen Styrmer Frode. Alla nu
uppräknade verk voro föregångare och källor till den
fornnordiska literaturens främsta och mest berömda
historiska arbete, Snorre Sturlassons "Norska
konungasagor" l. "Heimskringla", såsom boken efter
begynnelseorden vanligen benämnes. Detta arbete, hvars
författare genom sin noggrannhet, smak och kritik samt
klassiska språk visar sig vara en mästare i historisk
framställningskonst, börjar med en skildring af den
från gudarna härstammande Ynglingaätten och fortgår
till 1177. Att Snorres verk upphör med sistnämnda
år härrör deraf att konung Sverres saga redan var
författad af en Snorres samtida, abboten Karl Jonsson
i Tingöre kloster. Den s. k. "Större sagan om Olof
den helige" är efter all sannolikhet en af Snorre
sjelf gjord bearbetning af hans i Heimskringla intagna
Olofssaga. Såsom fortsättningar af Snorres arbete må,
utom Sverres redan anförda historia, nämnas "Sagan
om Sverres tre efterträdare" samt den i flere, mer
och mindre utförliga, afskrifter bevarade "Sagan
om konung Håkan Håkansson", hvars författare är
Sturla Tordsson. Denne skref ock "Magnus Lagabötes
saga", hvaraf endast ett par fragment finnas i
behåll. Dermed slutar egentligen det originala
författareskap, som isländarna egnat åt Norges
historia. I de handskrifter från slutet af 13:de och
hela 14:de årh., hvilka innehålla norska konungasagor,
spårar man sedan i främsta rummet begäret att göra
framställningen så utförlig och fullständig som
möjligt, hvarför allting tages med, och den kritiska
sofringen försummas. Detta samlingsbegär märker man
redan hos afskrifvarna af "Heimskringla". Så utgör
den under namnet "Eirspennill" bekanta handskriften
(från omkring 1280) en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
