Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fornnordiska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förening af "Heimskringla" (från Magnus den gode)
och "Morkinskinna" jämte en tillagd fortsättning,
innehållande "Sverres saga" och följande sagor i
kort sammanfattning. Den s. k. "Codex Frisianus"
(skriften omkr. 1300), som man plägat räkna till
"Heimskringlas" handskriftliga apparat, är egentligen
en fritt gjord förening af "Morkinskinna" och Snorres
verk. Till denna efterskördstid höra vidare,
från 14:de årh.: de bägge handskrifterna "Hulda"
och "Hrokinskinna", hvilande på "Morkinskinnas"
grundval, men med inflickade berättelser från
Snorre och andra källor; den "Stora sagan om
Olof Tryggesson", en sammangjutning af alla äldre
berättelser om denne konung, samt slutligen från åren
1370–1380 den vidlyftiga "Flatöboken" (se d. o.), som
innehåller icke blott norska konungasagor i utförlig
framställning, utan äfven andra omfattande skrifter,
såsom "Orkenöinga"- och "Färöingasagorna", förutom en
mängd inflickade smärre berättelser. – Till historiska
sagor om andra land än Island och Norge höra, förutom
de nyss anförda skrifterna om Färöarna och Orkenöarna,
äfven Erik den Rödes och Torfinn Karlsämnes sagor,
hvilka handla om nordboarnas upptäckt af Grönland
och Vinland (Nord-Amerika) vid slutet af 10:de
årh. För Danmarks historia upplysande äro den i
flere redaktioner bevarade "Jomsvikingasagan" om
Palnatoke, Jomsborg och härnadståget mot Håkan jarl,
hvilket slutade med slaget i Hjärungavåg 994, samt
"Knytlingasaga", skildrande tiden från Gorm den gamle
till 1086. Till Sveriges historia kunna hänföras
de små berättelserna om Styrbjörn Starke, Roe den
enfaldige, Ingvar vidförli m. fl. – "Emunds saga"
lemnar bidrag till Rysslands historia i 11:e årh. –
Många bidragande orsaker vållade, att sinnet för
historisk kritik småningom förslöades, och att den en
gång så fasta och lefvande muntliga öfverlemningen
aftynade, på samma gång man allt mera vände sin håg
till sådana områden, der fantasien kunde hafva ett
mera fritt spelrum. De gamla guda- och hjeltesångerna
blefvo sålunda förvandlade till mytiskt-heroiska
sagor. Såsom den äldsta mytiska saga kan man anse
"Gylfaginning" i Snorres Edda. Till denna grupp
räknas i främsta rummet den bekanta "Valsungasagan",
en parafraserad och delvis romantiserad skildring af
innehållet i "Den äldre eddans" hjelteqväden, hvilken
är af vigt, emedan författaren känt flere nu förlorade
sånger. Till "Valsungasagan" ansluter sig i viss mån
"Sagan om Didrik af Bern" l. "Vilkinasagan", ehuru
den ej grundar sig på nordiska fornqväden, utan på
tyska sägner och i det hela företer en mera romantisk
prägel. På gamla sånger hvila deremot "Hervararsagan",
med dess berättelser om svärdet Tyrfing, som stridsmön
Hervar tilltvingar sig af sin döde fader Anganty, om
Anganty och Orvar Udd, Hjalmar och Ingeborg, Hedriks
gåtor m. m., äfvensom "Halfs saga", som förvarat
många fragment af fornqväden. Mera utsmyckade i
framställningen äro "Rolf Krakes saga", hvilande på
den gamla Sköldungasägnen, och "Ragnar Lodbroks saga",
som lemnar en romantiserad skildring af vikingalifvet.
Dit räknas vidare: den vackra "Fridtjofssagan", som
gifvit ämnet till Tegnérs berömda dikt; "Norna
Gästs saga", hvilken på ett äfventyrligt sätt
sammanbinder skildringar från rent historisk tid med
Valsungarnas sagokrets; "Sagobrot", som meddelar
några forntidssägner om Ivar Vidfamne, Harald
Hildetand och Sigurd Ring; "Örvar Udds saga" samt
öfriga om den s. k. Rafnista-ätten i Norge handlande
berättelser, nämligen "Grim Ludenkinds saga", "Ketill
Hängs saga" och "Ån Bågsvingarens saga". Slutligen
förlorar sig hela denna riktning i frambringandet
af en mängd äfventyrssagor, till hvilka höra
berättelserna om "Bård Snöfjällsås", om "Götrek och
Rolf Götreksson", om "Sörle starke", "Herröd och
Bose", "Sturlög Starfsame", "Halfdan Östensson" och
många andra till innehåll och form mindre märkliga
skildringar. – Flere af de nyssnämnda sagorna
röja en så tydlig inverkan af den kulturströmning,
som under medeltiden herskade i utlandet, att de
med lika mycket skäl skulle kunna hänföras till de
romantiska sagorna, och gränsen mellan dessa och de
mytiskt-heroiska berättelserna varder alltid vansklig
att uppdraga. Hufvudgruppen af de romantiska sagorna
utgöres emellertid af riddareromaner, hvilka äro
öfversättningar eller fria bearbetningar af latinska,
franska, engelska eller tyska original. Redan i 13:de
årh. hade smaken för utländsk romanliteratur vunnit
insteg hos de högre samhällsklasserna, och man känner,
att på uppmaning af de norske konungarna Håkan den
gamle och Håkan Magnusson åtskilliga riddaresagor
öfverflyttades till norrönaspråket. Dylik läsning
blef snart begärlig inom allt vidsträcktare kretsar,
såsom man ock kan finna af det stora antal dithörande
skrifter, som, till våra dagar blifvit bevaradt,
och hvaraf åtskilligt ännu är otryckt. Bland de
utgifna märkas: "Tristrams och Isodds saga",
"Strengleikar", "Ivents saga", "Percivals saga",
"Valvers saga",. "Erex saga", "Möttuls saga",
hvilka tillhöra de s. k Artus-romanerna. Till
karolingiska sagokretsen höra åtskilliga, såsom
"Mirmans saga", "Konrads saga", "Flovents saga",
"Baerings saga"’ och "Bevers saga" samt framför
allt den vidlyftiga "Karla-Magnus saga", en fri
öfversättning af franska "chansons de geste". På
medeltidens traditioner från den grekisk-romerska
antiken hvila "Trojumanna och Breta sagor", med den
inflickade dikten "Merlinus-spá", samt "Alexanders
saga", en öfversättning af Filip Gautiers berömda dikt
"Alexandreis". "Flores ok Blankiflurs saga", "Clarus
saga", "Partalopa saga" med flere andra, på senare
tider utgifna sagor tillhöra äfven riddareromanernas
krets. – En särskild grupp af medeltidsromantikens
alster bildas af legender eller helgonsagor, bland
hvilka märkas: "Barlaams och Josafats saga", ett
ursprungligen på grekiska författadt diktverk, sedan
till latin öfverflyttadt och derifrån öfversatt af
konung Håkan Sverresson; "Edvard den heliges saga";
"Osvald den heliges saga"; "Mariu saga" och
"Postola sögur", af stort omfång, samt slutligen "Helgra
manna sögur", utgifna i två digra band.
Utanför poesiens och sagans områden har
norrönaliteraturen endast några få verk af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
