Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Français, François Louis - Française, en serie af kontradansar - Francavilla. Se Francheville - Francavilla Fontana, stad i den italienska prov. Lecce - Franc-canton, herald. - France, Marie de F., fransk skaldinna. Se Marie de France - Francesca, Piero della, riktigare: Piero degli Francesci l. Piero Borghese - Francesca da Rimini - Franceschini. 1. Baldassare F. - Franceschini. 2. Marcantonio F. - Franche-Comté, Frigrefskapet Burgund l. Hög-Burgund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studerade sedan hos Gigoux och Corot i Paris och
utställde sitt första landskap 1837. F. målar, i klar
och lätt stil, företrädesvis italienska landskap,
i hvilka han söker förena det ideala elementet
med det naturalistiska: Solnedgång uti Italien
(Luxembourg), Utsigt af Roms omgifning (1853),
De nya utgräfningarna af Pompeji (1866), Montblanc
(1869) m. m. Hans storartade aqvarellbilder från Roms
Campagna visa måhända bäst hans framstående talang.
Française [frangsäs]; en serie af
kontradansar, som i hörjan af 1700-talet kom från England till
Frankrike, sedermera äfven till Tyskland och Sverige,
och som blifvit en vanlig sällskapsdans. Den utföres
mest i gående, af flere par, uppställda midt emot
hvarandra i rad eller fyrkant, och består af fem eller
sex afdelningar ("turer"): Pantalon, Eté, Poule,
Trenis, Pastourelle och Finale. Musiken går i 2/4
och 6/8 samt består af 8-taktiga repriser af munter
karakter. F. dansas olika i olika land, i Frankrike i
form af quadrille, d. v. s. af blott fyra par. Den
är ursprungligen identisk med anglaise. Se d. o.
A. L.
Francavilla. Se Francheville.
Francavilla Fontana, stad i den italienska
prov. Lecce. 20,206 innev. (1878). Siden- och
bomullsväfveri. 1734 blef staden till stor del
förstörd genom en jordbäfning.
Franc-canton [frang-kangtång], herald. Se Fyrkant.
France [frangs], Marie de F., fransk skaldinna. Se
Marie de France.
Francesca [-tjeska], Piero della (såsom han oriktigt
kallas af Vasari), riktigare: Piero degli Franceschi
l. Piero Borghese, såsom han benämndes efter
sin födelsestad Borgo S. Sepolcro i närheten
af Arezzo, italiensk målare, f. omkr. 1420,
d. 1492, var den förste umbriske målare, som
genombröt provinsskolans manér och hängaf sig åt den
florentinska renaissance-bildningen. I Florens, der
han arbetade 1439 och 1440, lade han grunden till sin
riktning, som hufvudsakligen utgick från teoretiska
studier. Främst stod dervid för honom studiet af
perspektivet, både linearperspektivet och det, som
sammanhänger med färg och skuggverkan. Dessutom visade
han i sina figurer, vid skildringen af det nakna, en
ovanlig anatomisk insigt. Men hans framställning beror
ej på ingifvelse, utan på beräkning. Figurerna äro
märkvärdigt korrekta i alla hänseenden, men formerna
äro osköna; och oaktadt den slående natursanningen
i detaljen, äro gestalterna stela och förstenade,
hufvuden sakna fritt lif och sann karakter, och
det hela går, såsom en produkt af förståndsmässigt
skapande, miste om känslans djup och värme. F. målade
såväl taflor, af hvilka den yppersta, Kristus gisslas
inför Pilatus, i domen i Urbino, berömmes för sitt
ypperliga perspektiv och sin färg, som fresker, bland
hvilka flere äro förstörda, men de bästa återstående
finnas i Arezzo, der han bl. a. i koret till kyrkan
S. Francesco målat legenden om Kristi kors. Han
påminner i ett och annat om sin store samtida Andrea
Mantegna och hör, oaktadt sitt doktrinära väsende,
till ungrenaissancens vigtigaste målare på
grund af det inflytande han såsom förebild och lärare
utöfvade vida omkring sig. Till hans lärjungar
höra Melozzo da Forli, som fullbordade hvad F. ej
förmådde, i det han ingöt lif och lyftning i de efter
lärarens föreskrifter konstfullt byggda gestalterna,
och den store Luca Signorelli, som af honom ärfde
sin anatomiska kännedom om formen, hvarjämte äfven
Rafaels fader och förste lärare, Giovanni Santi,
genom honom fick sin konstnärliga riktning bestämd,
C. R. N.
Francesca da Rimini [-tjeska], dotter af Guido da
Polenta, herre till Ravenna, blef omkr. 1275, till
befästande af freden mellan familjerna Polenta och
Malatesta, förmäld med Gianciotto (sammandr. af
Giovanni ciotto, "den halte G."), en son af
Malatesta, herre till Rimini. Enligt traditionen
skulle hon genom ett svek förmåtts att gifta sig
med den till sitt yttre frånstötande Gianciotto,
i det dennes broder, Paolo l. Polo, utgifvits för
hennes tillämnade brudgum. Det kärleksförhållande,
som uppstod mellan F. och Paolo, fick ett tragiskt
slut, då den af svartsjuka drifne Gianciotto en
dag öfverraskade de två och med dolken nedstötte
först F., som kastat sig emellan bröderna, och
derefter sin broder. Historien om F. har lemnat
stoff för en af de berömdaste episoderna i Dantes
"Divina commedia" (Inferno V). Silvio Pellico och
Paul Heyse hafva dramatiskt behandlat samma ämne.
Hj. Sdg.
Franceschini [-tjeskini]. 1. Baldassare F., italiensk
målare, f. 1611 i Volterra, fick sin utbildning i
Florens, der han utförde åtskilliga stora fresker. Död
1689. – 2. Marcantonio F., italiensk målare, född
i Bologna 1648, död derstädes 1729, var lärjunge
af C. Cignani, med hvars arbeten hans egna ofta
hafva en påfallande likhet. Han kallades 1711 af
Klemens XI till Rom, der han tecknade kartonger till
mosaikerna i Peterskyrkan. F:s arbeten visa en lätt
hand, behaglig teckning och vackra färger, men äro
något enformiga i kompositionen. Fresker af honom
finnas ännu i Liechtenstein-palatset i Wien. Mindre
betydande äro hans statflibilder, bland hvilka må
nämnas Den botfärdiga Magdalena (Dresden) och Den
hel. Borromeus (Wien). – Hans son Giacomo F. (f. 1672,
d. 1745) målade i faderns manér.
Franche-Comté [frangsch-kånste], Frigrefskapet
Burgund l. Hög-Burgund, från 1674 till 1789 en af
Frankrikes provinser, gränsade i n. till Lothringen,
i v. till Champagne och Bourgogne, i s. till Bresse,
Bugey och Gex samt i ö. till Schweiz. Det motsvarade
de nuv. depart. Doubs (med undantag af Montbéliard),
Jura och Haute-Saône. Arealen utgjorde 15,320 qvkm. –
Det beboddes på Caesars tid af sequanerna och lades,
sedan dessa besegrats, till det romerska Gallien. I
5:te årh. förenades det med burgundiska riket, kom med
detta, 534, till den frankiska monarkien, hörde från
888 till konungariket Transjuranska Burgund, derefter
till konungariket Arelat och kom med detta, 1032,
till Tyska riket. 951 hade det såsom grefskap (comté)
tilldelats en viss Leotold och började vid denna tid
kallas Franche-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
