Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frimåndag - Frimärke - Fringilla - Fringillidæ - Fringillini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skråordningen af 1669 förbjuder gesällerna att genom frimåndagar
göra mästarena förfång. I nyare förordningar stadgas
plikt för oordentlighet medelst frimåndagar.
Frimärke (T. briefmarke, Fr. timbre-pöste,
Eng. postage-stamp), ett stämpelpapper, som
är afsedt att fästas å postförsändelse till
betecknande af att postafgift blifvit för densamma
erlagd till det belopp, som stämpelpapperets valör
utvisar. Uppfinningen af frimärken tillskrifvas en
fransk markisinna de Longueville. Med anledning af
konung Ludvig XIV:s, hans hofs och allmänhetens
missnöje öfver att inom Paris afsändaren måste
personligen aflemna sina bref vid postluckan –
hvarvid ett förhatligt polisspioneri utöfvades –,
rådde hon generalintendenten för postverket att
å papper fästa och i k. myntet med riksvapnet och
värdebeteckning öfverstämpla små oblater af husblås
samt låta en hvar köpa dylika värdetecken för att
anbringa å brefven, hvilka derefter kunde obemärkt
nedläggas i små, på skilda ställen i staden anbragta
lådor. Den 8 Apr. 1653 utfärdades förordning om
inrättande af lokalpost i Paris samt tillverkning
af uteslutande för Paris afsedda frimärken å 1 sous,
s. k. billets de port payé, och privilegium på den nya
inrättningen meddelades en fransk tjensteman François
Vélayer, som äfven fått gälla för frimärkenas
uppfinnare. Dessa märken nyttjades endast till
1676. År 1812 utgafs i Skotland af sjöfartssällskapet
ett slags bref- och paketmärken. I Sardinien utkommo
1819 ett slags frankokuvert, med stämpel i färgtryck,
samt 1820 en ny emission, med stämpel i färglöst
relieftryck, hvilka kuvert dock nyttjades endast
en kort tid. Om införandet af frimärken väcktes
i Sverige 1823 ett förslag, för hvilket här nedan
närmare redogöres. I början af 1830-talet hade en
engelsman vid namn Charles Witing begärt, men ej
erhållit sin regerings tillstånd att tillhandahålla
stämplade remsor, benämnda go-frees ("frigångare"),
hvilka skulle gälla såsom betalningsmedel för
brefpostafgift. Såsom den egentlige uppfinnaren af
frimärken betecknas dock allmänt engelsmannen Rowland
Hill. Alldenstund postafgifterna i Storbritannien
före 1840 voro oskäligt höga, bedrefs svek i många
former. Under en resa i Skotland 1838 såg Hill
en gång en ung bondflicka efter nogsam granskning
af ett till henne öfverlemnadt bref vägra mottaga
detsamma, oaktadt han erbjöd sig erlägga det oguldna
postportot. Då anledningen till hennes vägran
befanns vara den att flickan och brefafsändaren,
hennes obemedlade fästman, å sina brefs sigillsida
nedskrefvo några öfverenskomna tecken, som tjenade
dem till meddelanden och kunde af mottagaren läsas,
utan att brefven utlöstes, kom Hill på den tanken
att, för åvägabringande af en billig postafgift,
införa ett likformigt (för alla afstånd lika)
porto. Hills portoreform åsyftade främst likformigt
porto, och en, ehuru ej nödvändig, följd deraf blef
frimärkesystemet. Sedan Hill ådagalagt, dels att
ett frimärke kostade endast 1/60 penny, under det att
kontant betalning för ett bref medförde sex gånger
så stor kostnad, dels att systemet
möjliggjorde en förut saknad kontroll öfver
postintraderna, och sedan finansdepartementet
infordrat och på grund deraf till pröfning mottagit
ej mindre än 600 förslag till frimärkesystemets
praktiska tillämpning, blef Hills system till
införande af likformigt porto och frimärken
fr. o. m. den 10 Jan. 1840 tillämpadt i
Storbritannien. Frimärkesystemet infördes derefter
i Brasilien (1843), Bajern, Belgien, Frankrike
(1849), Preussen, Sachsen, Spanien, Österrike (1850),
Baden, Danmark, Würtemberg (1851), Braunschweig,
Kyrkostaten (1852), Norge (1854), Finland (1856),
Ryssland (1857), Båda Sicilierna (1858), Grekland
(1861) o. s. v.
I Sverige väcktes förslag om införande af frimärken
för första gången vid riksdagen 1823 – således mera än
halftannat årtionde före Hills uppträdande i England –
af löjtnanten vid Södra Skånska infanteriregementet,
sedermera andre registratorn vid Rikets Ständers
lånekontor i Göteborg Curry Gabriel Treffenberg. Sedan
detta förslag, som endast afsåg postportots utgörande
med stämpladt papper eller "portochartor" för
åvägabringande af säker kontroll öfver postuppbörden,
men ej införande af likformigt porto, ej lyckats vinna
bifall, egnades ingen uppmärksamhet åt dylika frågor,
förrän vid riksdagen 1850–51, då fyra motionärer i
dit hörande frågor uppträdde. Riksdagsbeslutet blef
en framställning till K. M:t att Generalpoststyrelsen
måtte befallas låta upprätta ett på tillförlitliga
beräkningar grundadt förslag till införande af
ett förändradt system i den föreslagna riktningen,
och d. 7 Maj 1851 gaf K. M:t Generalpoststyrelsen
befallning att verkställa den af riksdagen begärda
utredningen och inkomma med utlåtande och förslag i
ämnet. Den 18 Okt. 1853 ingaf Generalpoststyrelsen
det anbefallda utlåtandet, och sedan Statskontoret
blifvit i ämnet hördt, framlade K. M:t för den då
församlade riksdagen en, d. 21 Mars 1854 dagtecknad,
proposition i ämnet. Riksdagens Bevillningsutskott
gjorde efter remiss och återremiss d. 27 Juli 1854
hemställan dels om antagande af likformigt porto af
4 skillingar banko (12 1/2 öre) för hvarje lod för
inrikes bref, med portomoderation för öfverskjutande
vigt, dels om införande af frimärken, breflådor och
ett förändradt expeditionssätt. Den 25 Okt. 1854
anmälde riksdagen till K. M:t sitt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Bevillningsutskottets
ofvannämnda utlåtande fattade beslut. Den 9 Mars 1855
fastställdes riksdagens beslut, och fr. o. m. den 1
Juli 1855 trädde det nya systemet i verksamhet inom
Sverige. Senare hafva i Sverige införts
frankokuvert, eller kuvert med åsätt frankostämpel,
(fr. o. m. år 1872) samt tjenstefrimärken (jfr
Fribrefsrätt) och portomärken, d. v. s. sådana
märken, som användas för redovisning af porto eller
den af afsändaren oguldna postbefordringsafgift,
som af adressaten erlagts (fr. o. m. år 1874). Jfr
Brefkort och Filateli. G. N. S.
Fringllla. Se Finkslägtet.
Fringillidae. Se Finkartade foglar.
Fringillini. Se Finkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
