Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frinnaryd - Fripon - Friryttare - Fri rörelse - Fris - Frisboken l. Codex Frisianus - Frisch, Johann Leonhard - Frisch, Karl Friedrich - Frisch, John Didrik - Frisches haff l. Das frische haff - Frischlin, Nicodemus - Frisedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frinnaryd, socken i Jönköpings län, Norra Vedbo
härad. Arealen 3,976 har. 777 innev. (1880). Regalt
pastorat af 3:dje kl., Linköpings stift, Norra Vedbo
kontrakt.
Fripon [-pång], Fr., qvick och listig tjuf,
skälm, spetsbof; lättsinnig yngling. – Friponnerie
[-pånnöri], Fr., bedrägeri, skälmstycke.
Friryttare, krigsv. Vid de indelta
kavalleriregementenas återuppsättande efter 1709
befallde Karl XII, att vid hvarje kompani skulle
uppsättas sex öfvertaliga s. k. friryttare. De skulle
anskaffas genom värfning, men då detta blef svårt,
uttogos till friryttare de dugtigaste ryttarna,
hvarefter de rusthåll, till hvilka dessa hörde,
mot erhållande af legan, förklarades skyldiga att
anskaffa ny ryttare. C. O. N.
Fri rörelse, mek. En kropps rörelse är fri, om
kroppen, utan att möta hinder, rör sig den väg, som
bestämmes af de rörelsen åstadkommande krafterna. Så
t. ex. har en kropp, som faller i lufttomt rum, fri
rörelse. Faller deremot kroppen längs ett lutande
plan, så tvingas han af dettas motstånd från den väg,
lodlinien, som betingas af den verkande kraften,
tyngden, och derför är hans rörelse icke fri. K. L.
Fris (Fr. frise). 1. Byggnadsk., den del af det
antika bjelklaget (entablementet), som ligger mellan
arkitraven och kransgesimsen (se Pelareordning);
ett vågrätt löpande bandlikt fält, som vanligen är
siradt med plastiska eller måleriska framställningar,
bård. – 2. Ett slags ylletyg, som är gröfre, tjockare
och långhårigare än kläde.
Frisboken l. Codex Frisianus, en isländsk
handskrift i Arnemagneanska samlingen, befintlig
på universitetsbiblioteket i Köpenhamn. Frisboken,
som fått namnet efter sin förre egare, är skrifven
i början af 14:de århundradet samt innehåller
norska konungasagor. I början af boken ansluter
sig framställningen tämligen nära till Sturlassons
Heimskringla, men afviker sedermera betydligt från
denna och närmar sig texten i Morkinskinna. Olof
den heliges och Sverres sagor äro icke upptagna i
texten, som deremot meddelar en egen recension af
Håkan Håkanssons saga. Codex Frisianus utgafs i
Kristiania 1871. Th. W.
Frisch, Johann Leonhard, tysk språkforskare,
f. 1666, blef 1726 rektor vid ett gymnasium
i Berlin. Död 1743. Hans mest betydande är
Teutsch-lateinisches wörterbuch (1741), hvilket
ännu intager ett af de första rummen i den tyska
lexikografien.
Frisch, Karl Friedrich, tysk skriftställare, pedagog,
född i Demmin (Vor-Pommern) d. 3 Febr. 1808, blef 1827
student i Greifswald, der han hufvudsakligen egnade
sig åt teologiska studier, och mottog 1833 kallelse
till lärare vid Tyska nationallyceum i Stockholm,
der han först såsom subrektor och från 1851 såsom
konrektor verkade till 1866. 1855 blef han filosofie
licentiat i Greifswald. Död i Stockholm d. 27 Maj
1874. Bland hans arbeten må nämnas Stockholm mit
seinen umgebungen (1844; 3:dje uppl., med titel
"Stockholm und umgebungen", 1852, i "Griebens
reisebibliothek") samt Schweden. Handbuch für reisende
(1860; 5:te uppl. 1874).
Derjämte skref han geografiska uppsatser i
"Petermanns Mittheiluiigen", "Globus", "Aus
allen welttheilen", "Ueber land und meer"
samt i Brockhaus’ (11:te uppl.) och Meyers
konversationslexikon. F. öfversatte åtskilliga af
fru Flygare-Carléns, Onkel Adams m. fl. romaner
samt historiska arbeten af Strinnholm ("Wikingzüge,
staatsverfassung und sitten der alten skandinavier",
1839–41), Swederus ("Schwedens politik und kriege
1808–14", 1866) m. fl.
Frisch, John Didrik, dansk landskapsmålare, född
d. 4 Maj 1835, fick sin första konstnärsutveckling af
Harder och Vermehren, under skolgången i Sorö. Derpå
genomgick han konstakademiens skolor i Köpenhamn
och egnade sig företrädesvis åt figurmålning. 1857
exponerade han sin första tafla. Efter en tid kände
han sig dock mera intresserad för djurlifvet och
landskapet samt målade med förkärlek bilder från
Dyrehaven med villebråd, hästar eller andra djur i
fritt tillstånd. Hans taflor utmärka sig genom en
varm naturkänsla och en kraftig stämning. 1867 fick
han konstakademiens understöd och reste till Italien,
hvarest han d. 23 Nov. s. å., i Florens, föll offer
för tyfus. Ph. W.
Frisches haff l. Das frische haff, strandsjö i
preussiska prov. Preussen. Det sträcker sig, med
en längd af 80 km. och en bredd af 2–18 km., från
Elbing till Königsberg och skiljes från Östersjön
genom Frische nehrung, en 52 km. lång och 2–3
km. bred, af sanddyner bestående landremsa, samt
står i förbindelse med Östersjön endast genom det 380
m. breda Pillauer tief, som uppstod under en storm
d. 10 Sept. 1510. Djup 3–5 m. I Frisches haff utmynna
Nogat, Passarge, Frisching och Pregel. – I F. vunno,
d. 10 Sept. 1759, svenskarna, under generalmajor
V. Carpelan, en sjöseger öfver preussarna.
Frischlin, Nicodemus, tysk skald och filolog,
f. 1547, d. 1590, professor i Tübingen, utmärkte
sig såsom lärd och såsom författare. Hans komedi
Rebecca förvärfvade honom värdigheten af "poeta
laureatus" (1575) och pfalzgrefve. Men hans kritiska
skaplynne skaffade honom många fiender. Han genomgick
ovanligt många och stora olyckor och inspärrades
slutligen i ett hårdt fängelse på det aflägsna
bergslottet Hohenurach, der han skref sin sköna dikt
Hebrais. F. omkom vid ett försök att fly från sitt
fängelse. Han efterlemnade förtjenstfulla arbeten
i grammatik och kritik. Hans elegier och den ofvan
nämnda "Hebrais" ställa honom högt bland skalder på
romarespråket, hans komedier innehålla många drag af
öfverlägsen qvickhet, hvaremot hans tragedier anses
mindre lyckade.
Frisedel. 1. Krigsv. Intyg om befrielse, på grund
af kroppsligt fel eller kroppslig svaghet, från
skyldigheten att tillhöra beväringen. Detta intyg
lemnas vid beväringsmönstringen till den af sådan
anledning befriade. – 2. Kamer. Det intyg om gjord
anmälan i vederbörlig tullkammare, hvilket en skeppare
under tullkontrollens strängaste tid måste skaffa sig,
innan last intogs, för att ej riskera konfiskation
af varorna. Denna sedel, som innehöll hvarjehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
