Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frukt - Fruktblad - Fruktdrifning - Fruktfjun - Fruktfäste - Fruktificera - Fruktmåleri - Fruktsamhet - Fruktsocker - Fruktvifveln (Äpplevifveln) - Fruktvifvel-slägtet - Fruktämne - Frullani, Giuliano - Frullani, Emilio - Frumentius - Frumerie, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktblad sammanväxa, bildas olika slag af frukter
eller frögömmen. Sålunda uppkommer enkelgömmig frukt
derigenom att hvarje fruktblad sammanvuxit med sin
närstående grannes kanter, t. ex. vallmofrukten. En
sådan frukts inre kan bilda en enda håla eller
ock, genom fröfästenas olika fördelning och
skiflika utbredning, vara deladt i flere skilda
eller sammanhängande rum, som innehålla fröna.
Skildgömmig frukt åter har hvarje särskild frukt
(karpell) bildad af ett enda fruktblad,
hvilket sammanvuxit med sina egna kanter, såsom
hos "vanliga aklejan" (Aquilegia vulgaris L.). Om
de särskilda frukterna i en skildgömmig frukt
tänkas sammanväxa med hvarandra, så uppkommer en
samgömmig frukt, som innehåller flere skilda rum,
men hvilka äro sammanvuxna och ofta omslutas af
ett köttigt hölje, såsom hos äpplefrukten, der den
köttiga massan utgöres af det frukten beklädande,
i hög grad omgestaltade blomfodret. Frukten i
sitt outvecklade skick kallas fruktämne och utgör
nedersta delen af pistillen. Frukten uppträder
under otaliga olika former, hvilka, med afseende
på den yttre beskaffenheten, kunna delas i två
hufvudgrupper, nämligen torrskaliga och saftiga
frukter, af hvilka de förra åter kunna indelas
i olika slag, såsom skalfrukt, hinnfrukt, nöt,
vingfrukt, baljfrukt, karpell, kapsel eller fröhus
o. s. v., och de senare i stenfrukt, bär, äpplefrukt
o. s. v. Frukternas yttre form och beskaffenhet
erbjuda den största mångfald af olikheter, och af
dem hemtas de bästa och säkraste kännetecknen för
åtskiljandet af växternas slägten och arter. – Många
saftiga frukter äro genom sitt välsmakande fruktkött
särdeles värderade njutnings- och näringsmedel. Många
användas äfven för medicinska ändamål på grund af
sin halt af organiska syror (citronsyra, äpplesyra
o. s. v.) samt aromatiska eller andra beståndsdelar. –
Falska frukter kallas inom växtläran sådana frukter,
hos hvilka fruktfästet (växt-axelns öfversta del
eller spets) blifvit uppsväldt och köttigt (sålunda
liknande en saftig frukt), men der sjelfva frukterna
äro små torra enfröiga karpeller eller nötter,
t. ex. smultronfrukten och nyponfrukten. O. T. S.
Fruktblad (Lat. carpophyllum, af Grek. karpos,
frukt, och fyllon, blad). Se Frukt.
Fruktdrifning. Se Drifning. 4.
Fruktfjun, bot., kallas den samling af fina hår, som
är fäst å öfversta ytan eller spetsen af skalfrukterna
hos en del växter inom nat. fam. Synanthereae Juss.,
kl. Syngenesia L. O. T. S.
Fruktfäste (Lat. receptaculum, af recipere, upptaga),
den öfversta, vanligen utvidgade eller förlängda delen
af växtens axel (vare sig hufvud- eller sido-axel)
eller stjelkens (blomskaftets) spets, som uppbär
antingen en samling af frukter eller en ensam
frukt. Fruktfästet kan vara formadt och utveckladt
på många olika sätt, hvarigenom frukterna få olika
ställning. Ibland blifver fruktfästet köttigt och
saftigt, under det sjelfva frukterna äro torra och
saftlösa, t. ex. smultron och lingon. Fruktfästet
kan vara naket eller besatt med fjäll eller hår
o. s. v., hvarigenom skiljemärken för olika växter
kunna erhållas. Se Frukt. O. T. S.
Fruktificera (Fr. fructifier, Lat. fructificare. af
fructus, frukt, och facere, göra), sätta
frukt, – Fruktifikation (Fr. fructification,
Lat. fructificatio), fruktsättning.
Fruktmåleri. Se Blomster- och fruktmåleri.
Fruktsamhet, lefvande varelsers förmåga att alstra nya
individer af samma slag som de sjelfva. Se Befruktning
och Fortplantning.
Fruktsocker, kem., en i frukter förekommande blandning
af drufsocker (dextrin) och levulos. Stundom
förstås med fruktsocker blott levulos.
P. T. C.
Fruktvifveln (Äpplevifveln), Rhynchaenus pomorum,
zool., hör till viflarnas familj (Rhynchophora)
under insektordningen skalbaggar (Coleoptera). Han är
till färgen svartaktiga, mer eller mindre gråullig,
med ett baktill öfver hvardera täckvingen snedt
gående ljusare band. Han mäter i längd omkr. 6
mm., den utdragna snabeln oberäknad. Såsom larv
anställer han icke sällan ganska betydlig skada
å fruktträden, hvilkas blommor han förstör.
J. G. T.
Fruktvifvel-slägtet, Apion, zool., hör till afdelningen
Tetramera och skalbaggarnas ordning (Coleoptera)
ibland insekterna. I Skandinavien finnas mer än
50 arter, bland hvilka må nämnas A. pomonae, af en
svart, i blått skiftande färg och 5 mm. längd. Han
anställer vissa år rätt stor skada på fruktträdens
(i synnerhet plommonträdens) blomknoppar.
J. G. T.
Fruktämne. Se Pistill.
Frullani, Giuliano, italiensk vetenskapsman,
f. 1795, d. 1834, var professor i högre matematik
vid universitetet i Pisa. Han utgaf åtskilliga
afhandlingar angående integraler och integrering
af diflerentialeqvationer. K. L.
Frullani, Emilio, italiensk skald och politiker,
född 1808, tog liflig del i de nationella rörelserna
åren 1848 och 1859, var 1859 ledamot af toscanska
församlingen och valdes 1860 till ledamot af
italienska parlamentet. Såsom medlem af staden
Florens’ råd ingaf han 1865 förslag till firande af
den nationella festen öfver Dante och till stadens
inköp af Dantes af F. upptäckta boningshus. Död
i Florens 1879. F. står såsom lyriker högt bland
Toscanas nutidsskalder, särskildt genom sina
elegiska dikter. Hans canzon Le tre anime anses
af De Gubernatis såsom den mest fulländade och
rörande elegi, som detta århundrades italienska
poesi frambragt. F. berömmes för finhet i form och
mönstergill renhet i språket. Hans samlade dikter
utkommo 1863, hvarefter ytterligare utgifvits Nuovi
versi (1874).
Frumentius. Se AEdesius.
Frumerie [-meri], Mauritz, medaljör, f. 1775, egnade
sig tidigt åt skulpturen och gravyren af medaljer,
såsom elev af Enhörning, hvilken han sannolikt
biträdde vid utförandet af flere arbeten. F:s första
större medalj var den öfver Lagerbielke 1806, och
sedan den tiden fortfor han att verka med flit och
framgång i sin konst, ehuru han först sent vann
erkännande af konstakademien, hvilken han ej såsom
elev hade tillhört. Han blef omkr. 1815 agré, men
först 1839 ledamot af akademien. Död i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
