Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frälse - Frälsebonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt prester och borgare skulle vara berättigade att
köpa och besitta frälse strögods och utsockne
hemman, och genom 1789 års Förenings- och
säkerhetsakt utsträcktes denna rätt jämväl till
bondeståndet. Då slutligen vid 1809 års riksdag
ridderskapet och adeln afsade sig rättigheten att,
med andras uteslutande, besitta säterier samt rå-
och rörshemman och insocknehemman, så gjordes
innehafvandet af all frälsejord samt dermed
förbundna rättigheter och förmåner fullkomligt
oberoende af ståndsskilnad. – Förut är antydt, att
frälsejorden i allmänhet bibehåller sin frälsenatur
oförändrad. Men denna jordnatur är dock icke
alldeles oföränderlig. Frälse kan öfvergå till
krono, likasom tvärtom krono till frälse, genom
"skifte" och "byte"; likaså kan en förändring från
krono till frälse ske i samband med afvittring,
då det hemman, som derigenom vinner tillökning, är
af frälse natur; vidare kan såväl skatte som krono
förvandlas till (yppersta) frälse, när jord afstås
till följd af vattenaftappning. – En förändring
från frälse till skatte kan näppeligen ifrågakomma
med afseende å ett enskildt hemman, men en sådan
förändring af grundsatserna för jordens beskattning,
hvarigenom frälsejorden i allmänhet likställes med
skattejorden, kan naturligen genomföras, men endast på
lagstiftningens väg. Frälsejorden, hvilken, likasom
skattejorden, af enskild person eges och disponeras
med full frihet, karakteriseras särskildt derigenom
att den åtnjuter betydande lindringar med afseende å
skatter och besvär. För all frälsejord är gemensamt
att den ej är underkastad någon jordeboksränta, med
undantag af titeln kungshästar, och aldrig utgör full
mantalsränta. Men för öfrigt har man, med afseende å
den större eller mindre skattefriheten, att skilja
mellan tre olika slag af frälse, nämligen allmänt,
ypperligt och yppersta frälse.
Allmänt frälse, som leder sitt ursprung från Alsnö
stadga, och som i de sydsvenska, från Danmark
eröfrade, landskapen motsvaras af utsockne frälse,
blef från början befriadt från alla ordinarie räntor
och prestationer till kronan, hvilka efter hand
sammanfattades i jordeboksräntan. En titel af denna
skulle dock utgöras af det gamla frälset, nämligen
kungshästarna, hvaremot det s. k. nya frälset,
som uppkom 1635, har att utgöra s. k. årliga
hästar. Frälset åtnjöt ursprungligen lika litet
någon befrielse från utomordentliga gärder som från
kommunalbesvär, men redan under 1400-talet befinnes
dock frälsebonde deltaga i de utomordentliga gärderna
endast till hälften mot skattebonde. Detta förhållande
mellan frälse och skatte icke blott bibehölls med
afseende å nya gärder och utskrifningar, utan erhöll
äfven en viss tillämpning på de nya skattetitlar,
som från gärder öfvergingo till bestående delar af
mantalsräntan. Emellertid förvärfvade sig frälset 1644
(då frälseståndet afstod från sin gamla tullfrihet)
full befrielse från en del af mantalsräntan,
nämligen byggningshjelpen, salpetershjelpen och
dagsverkspengarna. Äfven från landttågsgärden skulle
frälset vara befriadt, men redan 1686 bestämdes,
att derför skulle utgöras rusttjenst. I två af
mantalsräntans titlar, nämligen boskaps- och
skjutsfärdspengarna, deltager det allmänna frälset
ännu till hälften mot krono- och skattehemman. Det
anförda gäller allmänna frälset i gamla Sverige. Det
s. k. utsockne frälset i de eröfrade sydsvenska
landskapen är jämväl fritt från större eller mindre
delar af räntan. – Hvad de jorden åliggande besvären
angår, äro allmänna frälsehemman visserligen äfven
under fredstid underkastade inqvarteringsbesväret,
men endast till hälften mot krono- och skattehemman;
detsamma gäller om kungs- och kronoskjuts
i fredstid. I öfriga besvär deltaga allmänna
frälsehemman lika med krono- och skattehemman. Med
afseende å det allmänna frälset bör man skilja
mellan rent och blandadt frälse. Vid det förra äro
jordeganderätten och ränteeganderätten förenade,
vid det senare finnas dessa båda rättigheter delade
på skilda händer. Af det blandade frälset finnas två
slag: frälseskatte och skattefrälse (se d. o.). I
samband med allmänt frälse bör äfven nämnas det
s. k. ofrimans frälse, som finnes i Bohus län och
kännetecknas deraf att det före den svenska tiden var
i ofrälse mans hand; det är något mer betungadt med
onera än annat frälse. Om bergfrälse se d. o.
Till ypperligt frälse räknas säterier, ladugårdar
och rå- och rörshemman samt de eröfrade landskapens
insockne- eller veckodagsgods, hvilka motsvara det
gamla Sveriges rå- och rörshemman. Ypperligt frälse
åtnjöt redan tidigt den förmånen framför allmänt
frälse, att det var fritt från rusttjenstskyldighet;
dock tillkom denna frihet aldrig det ypperliga frälset
i de eröfrade provinserna. Sedan rustningen in natura
i allmänhet upphört, har emellertid likställigheten
mellan dessa provinser och de gamla svenska blifvit
fullständigare. Så äro nu alla säterier och ladugårdar
fria från rusttjenstbevillning; rå- och rörshemman
samt utsocknehemman betala half bevillning. Ypperligt
frälse är i allmänhet befriadt från grundskatt,
såväl jordeboks- och mantalsränta som kronotionde,
och derjämte från nästan alla besvär, utom extra
rotering. Dock erlägga utsocknehemman kronotionde och
äro, i likhet med rå- och rörshemman, underkastade ett
och annat besvär, från hvilket det öfriga ypperliga
frälset åtnjuter frihet.
Yppersta frälse skiljer sig endast deruti från
ypperligt frälse att det, utom andra förmåner, äfven
åtnjuter frihet från extra rotering. K. H. B.
Frälsebonde, i äldre tider benämning på adelns
landbor, nu, sedan jordnaturen blifvit reel, namn
på sådana jordbrukare, hvilka under arrenderätt
och ofta mot dagsverksskyldighet innehafva hemman,
som höra till större frälseegendomar. Bonde,
som är egare af ett frälsehemman, kallas
frälsehemmansegare. Frälsebonden har väl alltid kunnat
med jordegaren fritt aftala om tid och vilkor för
hemmanets innehafvande. Men i äldre tider var en
allmän regel att frälsemannen egde af sin landbo
uppbära åtskilliga häfdvunna utskylder, såsom
städsla, afrad, gengärd, dagsverken, fodring och
gästning. Deremot åtnjöto frälsebönderna, på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
