Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furstbiskop - Furste - Furstedag - Fursteförbundet - Furstehatt - Furubacka - Furuby - Furudal - Furuhielm, Harald Viktor Vilhelm - Furumarck, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Furstbiskop (T. fürstbischof) kallades en sådan
biskop, som var furste i det tysk-romerska riket samt
inom sitt stift och på riksdagen utöfvade furstliga
rättigheter. Numera bära endast några få biskopar,
t. ex. den i Breslau, titel af furstbiskop.
Furste (T. fürst, i analogi med hvilket det
svenska förste är bildadt), egentligen endast den
förste eller utmärktaste, betecknar 1) regent i
allmänhet, 2) icke regerande medlem af en
regentfamilj, 3) medlem af den förnämsta adeln i
vissa land, t. ex. Tyskland, Ryssland (knjaz),
Frankrike (prince), Italien (principe) och är 4)
predikat för vissa tyska regenter, i rang närmast
hertigar (se nedan), och för regenterna i
Bulgarien, Liechtenstein, Monaco, Montenegro och
Serbien. Under det 11:te årh. blef det vanligt
i Tyskland att med furstetiteln utmärka de
förnämste medlemmarna af aristokratien, nämligen
hertigar, markgrefvar, pfalzgrefvar, landtgrefvar,
borggrefvar, grefvar, ärkebiskopar, biskopar och
abboter i riksomedelbara abbotstift. I slutet af 12:te
årh. uppstod det s. k. yngre riksfursteståndet, till
hvilket icke längre grefvarna räknades, och
furstetiteln erhölls sedermera blott efter formlig
utnämning af kejsaren. Furstarna hade på riksdagarna
säte och stämma och bildade en särskild
afdelning, den s. k. furstebänken. Under
13:de årh. afsöndrade sig de sju mäktigaste furstarna,
kurfurstarna, från de öfriga och stodo
i rang öfver dem. Senare gjordes en skilnad
emellan gamla furstehus, som före riksdagen i
Augsburg 1582 haft säte på furstebänken, och
nya furstehus, som. först efter 1582 erhållit
furstlig värdighet. Numera finnas suveräna furstar
endast i Reuss, Schwarzburg, Lippe och Waldeck.
Mediatiserade furstar, d. v. s. sådana
som före 1806 innehade ett riksomedelbart område,
men då kommo i undersåtsförhållande,
finnas deremot i mängd och innehafva fortfarande
vissa företrädesrättigheter, t. ex.
jämbördighet med medlemmarna af Europas regenthus.
I Sverige hafva tvänne ätter upphöjts i
furstligt stånd: Hessenstein (1785) och Putbus
(1807), men ingendera har varit introducerad
på riddarhuset. I Finland är, på grund af kejserligt
förordnande 1833, furstliga ätten
Mensjikov upptagen i första rummet bland ridderskapet
och adeln. Om tyska furstepredikaten
Durchlaucht och Erlaucht se d. o.
Furstedag (T. fürstentag) kallades en församling
af tyska riksfurstar, såväl andlige som
verldslige, på hvilken frågor rörande fursteståndets
intressen diskuterades samt beslut om
gemensamma mått och steg fattades.
Fursteförbundet (T. fürstenbund), ett förbund
mellan tyska riksfurstar, hvilket Fredrik
II af Preussen stiftade 1785 för att motarbeta
kejsar Josef II:s plan att i utbyte mot österrikiska
Nederländerna (Belgien) införlifva Bajern
med de österrikiska arflanden. Den dåvarande
kurfursten i Bajern, Karl Teodor, som saknade
legitima arfvingar, gick in på förslaget, hvars
verkställande skulle hafva beröfvat den eventuelle
arfvingen, hertig Karl af Pfalz-Zweibrücken,
hans rätt och gifvit Österrike en hotande
öfvermakt i Tyskland. Den 23 Juli 1785
afslöts förbundet mellan Preussen, Sachsen och
Hannover; sedermera slöto sig till detsamma
hertigarna af Braunschweig, Mecklenburg,
Sachsen-Weimar, Sachsen-Gotha och Zweibrücken,
markgrefvarna af Ansbach och Baden, fursten
af Anhalt-Dessau och kurfursten af Mainz.
Josef II måste afstå från sin plan.
Furstehatt. Se Kronor.
Furubacka, kronopark inom Slättbygds revir,
belägen i Vinköls och till en mindre del
Marums socken, Skånings härad, Skaraborgs län.
Arealen omkr. 500 har. Anses lemna god
afkastning.
Furuby, socken i Kronobergs län, Konga härad.
Arealen 14,570 har. 1,323 innev. (1880).
Annex till Hofmantorp, Vexiö stift, Konga
kontrakt.
Furudal, bruksegendom i Ore socken,
Kopparbergs län, nära Oreåns utlopp i Oresjön.
Bruket anlades 1709 och erhöll sin största
utveckling, sedan det 1779 öfvergått till brukspatron
J. G. Claesson, i hvilkens slägt det förblef
till 1873. F. n. (1882) eges F. med
underlydande egendomar inom Ore, Rättviks och
Orsa socknar af grossh. V. H. Kempe i Stockholm.
Bruket består af stångjerns- och spiksmedjor
samt manufaktursmedja för tillverkning
af ankarkettingar, valsverk, gjuteri och mekanisk
verkstad. Årlig tillverkning omkr. 130,000 kg.
stångjern, 150,000 kg. manufakturjern. Till F.
hör Tenninge masugn, vid Tenningeåns
utlopp i Skattungen, med årlig tillverkning af
omkr. 255,000 kg. tackjern.
Furuhielm, Harald Viktor Vilhelm, finsk
statsman, född i Tenala socken d. 12 April 1810,
blef 1825 student i Åbo, 1830 filosofie doktor i
Upsala, 1832 auskultant i Åbo hofrätt, 1837
kopist i senatens justitiedepartement, 1839
assessor i Viborgs hofrätt, 1851 hofrättsråd i Åbo
hofrätt, 1854 t. f. prokurator i senaten och 1855
ledamot af senatens ekonomiedepartement och
t. f. chef för ecklesiastikexpeditionen. År 1857–68
var han chef för denna expedition. 1868
utnämndes han till president i Viborgs hofrätt,
men återinträdde dock 1869 å nyo i senaten
såsom ledamot af dess justitiedepartement
(högsta domstolen). Död i Helsingfors d. 1 Jan.
1872. – Såsom chef för senatens
ecklesiastikexpedition förband F. sitt namn med tvänne
betydande reformer: folkskoleväsendets ordnande
(se Cygnæus, U.) och den nya kyrkolagen af
1869 (se Schauman, F. L.). Innehafvare af
ecklesiastikportföljen på en tid, då yrkanden
på inrättandet af finskspråkiga högre skolor först
gjorde sig gällande, sökte F. lösa denna fråga
genom att i skolans högre klasser använda både
finska och svenska såsom undervisningsspråk
och hade redan begynt en reform af landets
skolväsende i denna riktning, då andra
synpunkter gjorde sig gällande, och F. trängdes åt
sidan. Med insigt och värme förde F. derjämte
vid rådsbordet talan för landets konstitutionella
rättigheter under de politiska brytningar, som
stodo i samband med nationalrepresentationens
återupplifvande (1863). R. C.
Furumarck, Johan Henrik, finsk krigare,
född i Finland d. 2 Nov. 1770, genomgick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
