Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältsjukhus - Fältskans. Se Fältbefästning - Fältskjutning, krigsv. - Fältskyttet, fältartilleriets benämning under Gustaf Vasas tid - Fältskär - Fältslanga, krigsv. - Fältsmedja, krigsv. - Fältsork. Se Sorkslägtet - Fältsparf-slägtet, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bäddar, hafva gaflar och sidoväggar af enkel
segelduk, taket dubbelt, det inre försedt med
luftluckor för vädring. En afskild del är afsedd
för sjukvaktarna och till förvaringsrum. Tälten
böra förläggas högt och på fast mark af grus eller
sand. – Fältsjukhusen äro af två slag, flyttande
(första liniens) eller stående (andra liniens). De
förra äro afsedda att från aktiva armén mottaga
sjuke och sårade, som ej kunna eller böra vid
truppen vårdas, och att bereda dem erforderlig
skötsel, tills de kunna återgå till truppen eller
förflyttas till de stående sjukhusen. Första liniens
sjukhus förläggas så nära som möjligt bakom armén,
utan att de blifva hinderliga för arméns rörelser,
och hälst i närheten af farväg till andra liniens
sjukhus. Storleken lämpas efter lokala förhållanden;
vanligen inrymma de omkr. 100 sjuke. Sjukantalet
inom samtliga dessa sjukhus beräknas i allmänhet
till omkr. 6 proc. af arméns aktiva styrka. – De
stående sjukhusen skola, så länge behofvet påkallar,
upptaga alla sjuke och sårade, som sändas till
dem från armén. De läggas på större afstånd från
krigsteatern, på lämpliga ställen, vanligen i hemorten
(de tyska reservsjukhusen). Hopandet af alltför många
sjuke är af ytterst menligt inflytande. Utrymmet
vid dessa sjukhus beräknas till 9 proc. af arméns
styrka. Sjukvården bestrides under senare tider
vanligen till stor de af civila läkare och de
frivilliga sjukvårdsföreningarnas medlemmar. –
I tyska hären, der den militära helsovården för
närvarande anses lämpligast ordnad, har hvarje
mobil armékår 12 fältsjukhus; hvart och ett för
200 sjuke. Personalen derstädes utgöres af 56 man,
hvaribland en öfverstabsläkare (chef), 5 läkare,
2 apotekare, 3 underofficerare, 9 lazarethgehülfe,
12 militära sjukvaktare och 22 man af trängen. Trossen
utgöres af 6 vagnar. Fältsjukhusens organisation
medgifver en delning i 2 sektioner. Öfvertages
fältsjukhuset af lasarettsreservpersonalen,
öfvergår det till fast fältsjukhus och lyder
under general-etapp-inspektionen. Från särskilda
lasaretts-reserv-depoter erhålles det, som för
komplettering af utredningen för fältsjukvården
erfordras. Provinsialmyndigheterna ordna
reservsjukhusen i hemorterna. För transporten till
dessa från fältsjukhusen begagnas etapplinierna,
vanligen jernväg med sanitetståg. Jfr Ambulans,
Fältläkarekår och Fältskär. E. E–m.
Fältskans. Se Fältbefästning.
Fältskjutning, krigsv., kallas en stridsöfning,
som företages på obekanta afstånd och i
omvexlande terräng, och vid hvilken skarp
ammunition nyttjas. Vid enskild fältskjutning
afser man att öfva soldaten att riktigt bedöma
afstånd och att taga rätt uppsättning, och vid
fältskjutning i trupp afser man att vänja befälet
vid eldens ledning och truppen vid elddisciplin.
W. G. B.
Fältskyttet, fältartilleriets benämning under
Gustaf Vasas tid. Dit hörde notslangan,
helslangan (slangan), halfslangan (falkonen)
och falkonetten, hvilka eldrör sköto kulor
af omkring resp. 7, 3,5, 2 och 1 kg. vigt.
W. G. B.
Fältskär. Militärkirurger följde redan under
medeltiden arméerna i fält, såsom t. ex. under Ludvig
den heliges korståg. Efter konciliet i Le Mans 1274,
som genom bullan "Ecclesia abhorret a sanguine"
förbjöd de munkordnar, hvilka dessförinnan befattat
sig med kirurgi, att vidare utöfva densamma, bildade
fältskärer, badare och bardskärare (fältbarberare) ett
eget skrå, hvilket sedermera egde betydlig användning
både i fred och i fält. I Sverige fanns ett
bardskärareämbete redan under katolska tiden.
Enligt reglemente, utfärdadt af Johan III 1571,
skulle detta ämbete anskaffa erforderliga fältskärer
åt armén och flottan. Redan 1613 finnas fältskärer
upptagna i svenska regementenas stater, och under
trettioåriga kriget skulle vid hvarje fotregemente
anställas en regements- och fyra kompanibarberare.
Största delen af dessa voro tyskar, vanligen med
ringa underbyggnad, men stundom med en viss vana vid
sårbehandling. 1717 förändrades barberareämbetet
till en kirurgisk societet, som dock ej synes hafva
verkat någon synnerlig förbättring vid utbildandet
af fältskärer. Under Adolf Fredriks regering
inrättades väl i Stockholm en profession i anatomi och
kirurgi, i hvilka ämnen undervisning skulle meddelas
fältskärerna, men till följd af deras låga aflöning
och underordnade ställning ville bildade personer
endast undantagsvis egna sig åt yrket. 1797 uppdrogs
åt Collegium medicorum att ombesörja läkarevården
för armén och flottan, men först efter 1809, sedan
helsovårdens betydelse blifvit mera insedd, försågos
de med egentliga läkare. – Fältskärerna, hvilka
numera ej äro afsedda att användas vid hären,
utan att bland allmänheten utöfva den s. k. lilla
kirurgien, skola aflägga stadgade prof för vinnande af
yrkets utöfning och stå under medicinalstyrelsens
och vederbörande stadsläkares inseende. – Inom
ryska hären utgöres den lägre sanitetspersonalen
ännu af fältskärer. I aflägsna trakter, der
utbildade läkare ej kunna finna utkomst, lemna de
äfven läkarebiträde. De utbildas vid särskilda
fältskärsskolor, kommenderas derefter till en treårig
kurs vid militärsjukhus och anställas sedermera vid
armén, der deras antal beräknas till 6 för hvarje
bataljon. E. E–m.
Fältslanga, krigsv., äldre benämning
på de fältartilleriets eldrör, hvilka voro längre
än kanonerna. W. G. B.
Fältsmedja, krigsv., ett trängfordon, som åtföljer
artilleriets och rytteriets träng. På detsamma föres,
utom erforderliga hofslagareverktyg, en smedjekista
med fläkt samt städkubb med städ. I läger och bivack
kunna de på fordonet medförda delarna apteras till en
smedja, vid hvilken de brister, som under marschen
uppkommit i hästarnas hofbeslag, kunna afhjelpas.
W. G. B.
Fältsork. Se Sorkslägtet.
Fältsparf-slägtet, Plectrophanes, zool., hör
till sparfvarnas underfamilj (Emberizince) ibland
tättingarna (Passeres). Från det
närstående busksparfslägtet, Emberiza, skiljes det
utan svårighet genom baktåns långa, svagt krökta klo,
genom de längre vingarna, hvilka nå öfver stjertens
midt o. s. v. Till dessa foglar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
