Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fängelsesystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihetsstraff medförde en fångvård, afsedd att
förbättra fångarna och förebygga de frigifnes
återfall i brott. Om de svenska fängelserna ännu
för några årtionden sedan, eller vid den af konung
Oskar I inledda fängelsereformens början, yttrar
G. Fr. Almqvist ("Réforme pénitentiaire", 1872),
att deras "hufvudsyfte tyckes endast hafva varit
att med minsta möjliga kostnad förvara fångarna
och hindra dem att rymma." Väl hafva efterhand i
de flesta land inrättats s. k. tukthus (det första
i London 1552), i hvilka man böjde fångarna under
en ordnad fängelsedisciplin och höll dem till
arbete, hvilket i de öfriga fängelserna (mörka
fästningshvalf o. d.) var föga möjligt. Men såsom
varande gemensamhetsfängelser för alla åldrar och
kön, för de gröfste förbrytare och för minderårige
öfverträdare af en polisförfattning, blefvo de
ej dess mindre anstalter för vexelundervisning i
laster och brott, om än några bland dem omtalas
såsom vida höjande sig öfver flertalet, t. ex. de
belgiska och holländska fängelser, i hvilka Howard
redan på 1770-talet iakttog oväntade framsteg. En
rörelse i den allmänna meningen till förmån för en
förnuftigare och humanare behandling af fängelsernas
befolkning åstadkom slutligen engelsmannen John
Howard. I England hade väl vid början af 18:de
årh. "The society for promoting christian knowledge"
företagit en undersökning af Newgate m. fl. fängelser,
men hvarken denna åtgärd eller en parlamentarisk
komité 1729, hvilkens undersökningar bragte i dagea
de oerhördaste skändligheter inom fångvården,
synes hafva föranledt några mått och steg till
missbrukens afhjelpande. Vald till sheriff i
Bedfordshire, hade Howard att å ämbetets vägnar
öfvervaka grefskapsfängelset i Bedford, om hvilket
häkte, der Bunyan påbörjade sin "Pilgrim’s progress",
Macaulay säger, att i jämförelse dermed det värsta
fängelse i det nutida England är ett palats. Howards
iakttagelser föranledde honom att besöka de flesta
fängelser i England, Skotland och Irland; öfverallt
uppdagade han de svåraste missbruk och det djupaste
elände. Ehuru den engelska brottmålslagstiftningen
vid denna tid använde dödsstraffet i en utsträckning,
som ej egde motsvarighet i något annat civiliseradt
land (hängning för stöld till en shillings
värde, för tillgrepp af ett får, för trolldom),
understeg dock, enligt Howard, de afrättades
ofantliga antal vida deras, som föllo offer för
"fängelsefebern". Samtidigt fick fängelsereformen
en annan målsman i parlamentsledamoten Popham, som
1774 lyckades genomdrifva ett beslut att fångvaktarna
skulle aflönas af grefskapen, ej medelst sportler af
fångarna, hvilka dittills varit underkastade sina
väktares tyranniska godtycke. Howard egnade hela
sitt återstående lif (d. 1790) åt fängelsereformen,
för hvilken han samlade material under fortsatta
inspektionsresor till sitt eget lands och nästan
alla europeiska staters fängelser (han besökte
Sverige 1781), och för hvilken han under sina
resor sökte vinna filantroper och statsmän, jämte
det han påverkade den allmänna meningen genom sina
skrifter, "State of prisons" (1777) m. fl. Efter
Howard sysselsatte sig J.
Bentham med den engelska fångvårdens förbättring
(jfr hans "Panopticon", 1791) och riktade mot
strafflagstiftningens barbari en kritik, som
sedermera med framgång fullföljdes af Samuel
Romilly och James Mackintosh. – Det afgörande
uppslaget till de reformer i fängelseväsendet,
under hvilkas fortgång den ännu unga fångvårds-
eller penitentiär-vetenskapen först i det
19:de årh. utvecklat sig, egde emellertid rum i
Nord-Amerika, och det i omedelbart samband med en
principiel reform i kriminallagstiftningen. Qväkarna
i Pennsylvanien, hvilkas religiösa åsigter
förkastade blodsutgjutelse, lyckades omsider vinna
lagstiftande församlingen i nämnda stat för en
reform af strafflagarna, så att från 1786 dödsstraff
jämte andra kroppsstraff efter hand afskaffades i
de flesta fall, och domstolarna bemyndigades att
i stället för dödsstraff döma till inspärrning i
cell. För tillämpning af detta system – Pennsylvania-
l. cellsystemet (Filadelfiska systemet) – byggdes det
ryktbara fängelset vid Walnutstreet i Filadelfia,
der förbrytarna höllos isolerade dag och natt,
utan arbete. Uppfattningen af brottet såsom synd
och af frihetsstraffet såsom botgörelse gifver
sig tillkänna i benämningen penitentiaries för
de nya straffanstalter, som uppstodo i Amerika,
hvadan namnet penitentiär-system för denna
reform, som snart efterliknades i New-York
m. fl. unionsstater och längre fram från Nya
verlden öfverflyttades till den gamla. De förväntade
frukterna af ensamhetssystemet i Filadelfia uteblefvo
emellertid. Medan de för ringare brott dömde, såsom
förut, förderfvades i gemensamhetsfängelsets umgänge,
kunde de i cell inspärrade gröfre förbrytarna i sin
arbetslösa enslighet ej annat än duka under för
kroppslig och andlig slöhet. Likväl fortgick man
på den beträdda vägen, byggde nya fängelsepalats,
der ensamhetsgrundsatsen, som ursprungligen blott
tillämpats å de gröfste förbrytarna, skulle utsträckas
till samtlige fångarna. I det 1816 grundlagda
fängelset i Auburn (norr om New-York) ville man
genom ökadt antal celler minska användningen af
gemensamhetsfängelse. Man började med att förena två
fångar i en cell, hvilken högst olyckliga tanke dock
snart öfvergafs, hvarefter man utvidgade fängelset
för att bereda rum för fullständig isolering af, icke
alla, men ett större antal fångar. Erfarenheten af den
absoluta ensamhetens verkningar vardt ej gynsammare
der än i Filadelfia. Man öfvergick då, från 1823,
till det nya system, som fått namn af det Auburnska
systemet eller tystnadssystemet. Fångarna instängdes
nattetid i cell, men arbetade om dagen under absolut
tystnad i de gemensamma verkstäderna. Knappt något
vittnar bättre, att en ny tid nu gick in, än den
omständigheten att högt stående, förtjente män numera
åtogo sig att styra inrättningar, som tillförene
lemnats i de råaste fångvaktares våld. Snart byggdes
i New-Yorks närhet, för tillämpning af det auburnska
systemet, ett nytt fängelse ("Sing-Sing"), hvarmed
gick till sålunda, att Auburns föreståndare, Elam
Lynds, lemnade detta fängelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
