Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fördömelse, evig - Föredragande - Förenade mötespassevolansfonden - Förenade venstern (Forenede venstern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representanterna inom vår nyaste literatur för de olika
åsikterna äro A. F. Granfelt, "Den biblisk-kristliga
läran om de yttersta tingen" (1879), och V. Rydberg,
"Till läran om de yttersta tingen" (1880).
E. J. Ö.
Föredragande, jur., admin., i allmänhet en
person, hvilken det åligger att framställa ett
mål eller ärende inför den, som deröfver har att
besluta. Är den beslutande myndigheten kollegial,
eger föredraganden ofta nog att sjelf i beslutet
deltaga. Sådant är t. ex. förhållandet i hofrätterna,
der vissa mål föredragas af ledamöterna efter
dem emellan skedd fördelning, samt i de centrala
ämbetsverk, der det kollegiala arbetssättet ännu
är bibehållet (kammarkollegium m. fl.). I högsta
domstolen deremot, liksom numera i de flesta
centrala administrativa ämbetsverken, deltager
föredraganden (revisionssekreterare, byråchefer)
icke i beslutet. Föredragande inför konungen i
statsrådet är chefen för det statsdepartement,
till hvilket ärendet hörer, i ministeriella mål
ministern för utrikes ärendena, i kommandomål chefen
för vederbörande militära statsdepartement. A. Th. S.
Förenade mötespassevolansfonden, förv.,
bildades 1844 genom sammanslagning af gamla,
nya och 1829 års mötespassevolansfonderna. Denna
fond, som K. M:t efter godtfinnande disponerar,
förvaltas nu af statskontoret och egde vid 1881
års början en tillgång af omkr. 560,000 kr.
Kbg.
Förenade venstern (Forenede venstern), ett parti i
danska folketinget, som på våren 1870 bildades genom
en öfverenskommelse mellan två politiska fraktioner,
Oktoberföreningen och den nationala venstern, och
som sedermera, intill våren 1878, då det upplöstes,
hade ett högst väsentligt inflytande på de inre
politiska förhållandena i Danmark. Oktoberföreningen
bildades, efter grundlagens ändring d. 28 Juli 1866,
i ändamål att åvägabringa ett samarbete mellan de
store godsegarna och Bondevennernes selskab, hvilket,
under ledning af J.
A. Hansen och öfverrättsprokuratorn
Alberti, allt sedan 1840-talet hade gjort till
sin hufvuduppgift att afskafta "fästeväsendet",
i erforderligt fall genom en tvångslag. Nationala
venstern, som var blandad med nationalliberala
element, bestod väsentligast af grundtvigianer,
hvilkas kyrkliga program hade fört dem till
mer eller mindre radikala politiska tendenser.
Nationala vensterns mest framstående personligheter
i riksdagen voro Berg, Krabbe, Bojesen, Högsbro och
B. Christensen. Genom fusionen af dessa
två hufvudgrupper – vid hvilket tillfälle
"godsegarna" likväl drogo sig tillbaka – uppkom
ett parti, som antog namnet Förenade venstern, och
som d. 30 Juni 1870 för första gången vände sig
till valmännen med ett gemensamt program (undertecknadt
af 41 af partiets ledamöter). I detta program
framhålles, att grundlagen af d. 5 Juni 1849 åter
borde träda i kraft, enär genom dennas ändring 1866
"landstinget fått en annan sammansättning, genom
hvilken det lättare än förut kan råka i motsägelse
med folketingets flertal". Programmet betonar, att
folketinget dock "har bevarat sitt hufvudinflytande
på den för regeringens utöfvande absolut
nödvändiga lagen, finanslagen, jämte
dithörande bevillningslagar. Denna grundlagsenliga
förmånsrätt gifver folketinget makt att omöjliggöra
hvarje regerings bestånd, som vill motsätta sig
tingets sträfvanden, och sålunda äfven makt att
såsom regel införa, att regeringen vid hvarje
gifven tidpunkt skall representera de åsigter,
som delas af folketingets majoritet, hvilket, med
andra ord, är genomförandet af den parlamentariska
styrelseformen". De här uttalade principerna voro
partiets ledande tanke ända till dess upplösning. I
ett senare manifest, af d. 23 Mars 1872, uppräknas en
mängd af partiets särskilda ändamål, bland hvilka
må nämnas skattebördornas jämnare fördelning,
tiondens aflösning, fästeväsendets afskaffande,
antagandet af en lag om fideikommissgodsens
öfvergång till fri egendom, ytterligare utvidgande
och befästande af friheten inom folkkyrkan m. m. Genom
riksdagsmannavalen d. 20 Sept. 1872 erhöll Förenade
venstern majoritet i folketinget. Vid detta tillfälle
fick grefve J. L. C. K. T. Holstein-Ledreborg,
en af landets störste länsinnehafvare, för första
gången en plats i riksdagen; och ehuru han derför
hade att tacka högerns rekommendation, slöt han sig
dock till Förenade venstern, i hvilken han snart blef
en af cheferna. 1873 vägrade partiet finanslagens
öfvergång till andra läsningen och föranledde
derigenom riksdagens upplösning. Resultatet af de nya
valen blef emellertid, att Förenade venstern behöll
samma majoritet som förut, och denna beredde efter
hand ministèren (Holstein-Holsteinborg) så många
svårigheter, att hon i Juni 1875 afgick. Bildandet
af ett nytt kabinett uppdrogs åt J. B. S. Estrup,
som redan förut varit minister och icke saknade
sympatier inom oppositionen. Vid utgången af den
dåvarande valperioden, 1876, förelåg till afgörande
regeringens förslag rörande Köpenhamns befästning,
hvilket Förenade venstern hade bekämpat. Valen ökade
Förenade vensterns medlemsantal i folketinget från 53
till 74. Bland de nyvalde var jur. kand. V. Hörup, som
snart blef en af partiets mest framstående ledare och
redan under den första sessionen af majoriteten utsågs
till aktör i det åtal, hvilket tinget inför riksrätten
anställde mot ministèren Holstein, sannolikt mera i
afsigt att göra en uppseendeväckande demonstration
än i förhoppning örn ministèrens fällande. Domen
var frikännande, men Förenade venstern begagnade
tillfället att förklara riksrättens sammansättning för
frihetsfarlig. – Ministèren Estrup kom ännu mindre än
sin företrädare öfverens med folketingets majoritet,
men var mera energisk i sitt motstånd mot densamma. Då
finanslagen 1877 blef förkastad, utfärdade konungen,
på ministerens råd, en provisorisk finanslag (d. 12
April 1877). Detta steg omintetgjorde hvarje utsigt
till en försoning och blef ödesdigert för Förenade
venstern. Under det högern påstod, att en provisorisk
finanslag ipso facto måste vara godkänd i grundlagen,
enär annars hela statsmaskinen skulle komma att stå
stilla, betecknade Förenade venstern lagen såsom ett
uppenbart grundlagsbrott, på hvilket en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
