Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlag, jur., det kapital, som erfordras för drifvande af ett yrke eller en näring - Förlag, samling af de af en bokförläggare utgifna arbeten - Förlagsbokhandel. Se Bokhandel - Förlagsinteckning. Se Förlag - Förlagskontrakt. Se Förlag - Förlagslån. Se Förlag - Förlagsman. Se Förlag - Förlagsrätt, jur., den rätt att genom tryck mångfaldiga en författares skrift, som genom öfverlåtelse af författaren tillkommer en annan person - Förlamning, med., en upphäfd eller minskad förmåga att röra muskelapparaten, hvarigenom ett eller flere organ mer eller mindre fullständigt förlora förmågan af frivillig rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlagsman l. förläggare. En sådan försträckning
benämnes förlagslån. Ehuru, enligt gällande svenska
rättsgrundsatser, underpant i lösören icke är
i allmänhet medgifven, har dock behofvet att
draga kapital till näringarna genom att medgifva
förlagsmannen en särskild förmånsrätt för sin
fordran i det, som genom förlaget frambringas eller
derför anskaffats, gifvit anledning till en särskild
lagstiftning i detta syfte. Af naturliga skäl har
i främsta rummet bergs- och bruksnäringens behof i
sådant hänseende blifvit sedt till godo genom den
ännu i väsentliga delar gällande k. förordn. d. 24
Febr. 1748. Med afseende å andra manufakturverk och
fabriker äro föreskrifter lemnade i Hallordningen d. 2
April 1770 och, hvad manufakturisterna i Eskilstuna
fristad (se Eskilstuna) beträffar, genom reglementet
d. 2 Mars 1833. Stadgandena gå hufvudsakligen
ut på att bestämma, att mellan förlagsmän och
förlagstagare skall upprättas särskildt kontrakt,
förlagskontrakt, hvilket skall på visst sätt
intecknas (förlagsinteckning). Behofvet af förbättrad
lagstiftning i detta hänseende har länge gjort sig
känbart, och senast i Aug. 1881 afgaf en af K. M:t
tillförordnad särskild komité ett nytt fullständigt
förslag till reform. – I Danmark gälla om säkerhet för
förlagslån de allmänna reglerna för underpant. I Norge
kan, med iakttagande af särskilda formaliteter, för
förlagslån lemnas "underpant i de producter, til hvis
frembringelse og forädling forlaget er gjort, fremfor
alle andre creditorer, efter fradrag af de afgifter,
som til statscassen måtte väre at erlägge". (Lov om
Bjergvärksdriften d. 14 Juli 1842 samt Lov om Pant-
og Thinglösning d. 12 Okt. 1857.) – 2. Samling
af de af en bokförläggare utgifna arbeten. Med
bokförläggare l. endast förläggare betecknas
inom den literära affärsverlden den, som på sin
bekostnad utgifver skrift, till hvars utgifvande
han lagligen är berättigad. (Se Förlagsrätt.)
A. Th. S.
Förlagsbokhandel. Se Bokhandel.
Förlagsinteckning. Se Förlag.
Förlagskontrakt. Se Förlag.
Förlagslån. Se Förlag.
Förlagsman. Se Förlag.
Förlagsrätt, jur., den rätt att genom tryck
mångfaldiga en författares skrift, som genom
öfverlåtelse af författaren tillkommer en annan
person. I likhet med hvad enligt lagstiftningen
angående den literära eganderätten öfverallt är
tillåtet medgifver nämligen lagen om eganderätt till
skrift af d. 10 Aug. 1877 författaren att, med eller
utan vilkor eller inskränkning, öfverlåta den honom
tillerkända rätten till hans skrift på en eller flere
andra personer, och njuter förläggaren i sådant fall
samma skydd emot eftertryck som författaren. Den,
som erhållit förlagsrätt till en skrift, må ej utan
uttryckligt medgifvande af författaren utgifva mer
än en, högst tusen exemplar stark, upplaga. L. A.
Förlamning, med., en upphäfd eller minskad förmåga
att röra muskelapparaten, hvarigenom ett eller flere
organ mer eller mindre fullständigt förlora förmågan
af frivillig rörelse. Orörlighet i de tillstånd, då
viljan icke är fri, såsom under sömnen och i vissa
sinnessjukdomar, kallas deremot icke förlamning, ej
häller den orörlighet, som är en följd af yttre mekaniska
hinder, såsom ledgångars sammanväxning o. d. Emedan
all muskelrörelse uppkommer derigenom att muskeln
sammandrager sig på kommando från centralganglier
i hjernan eller ryggmärgen, hvilket öfverbringas
till muskeln medelst de motoriska nerverna,
kan förlamning uppkomma genom fel och sjukdomar
i musklerna, muskelförlamning (myopatisk), i
rörelsenerverna, nervförlamning (nevropatisk), eller i
centralapparaterna, hjern- eller ryggmärgsförlamning
(cerebral eller spinal förlamning). Efter
förlamningens olika grad skiljes mellan fullständig
förlamning, paralysi, och ofullständig förlamning,
pares. Rätt vanliga orsaker till förlamning äro
traumatiska skador, såsom motoriska nervers
sönderslitning och förstöring genom huggsår, sticksår,
skottskador o. s. v. Till och med kompression eller
tryck på en rörelsenerv kan medföra en förlamning för
kortare eller längre tid, t. ex. handens domning genom
stöt eller tryck på nervus ulnaris ("enklingssenan")
eller fotens genom klämning i viss ställning af benets
hufvudnerv ("foten sofver"). Nerverna kunna äfven
förlora sin ledningsförmåga genom sjukdomsprocesser
i deras närhet, såsom tumörer, inflammationer
o. d., eller genom sjukdomar, som uppträda i
sjelfva nervsystemet och förstöra centralganglier
eller ledningstrådar. Så t. ex. åstadkommer en
blödning inuti hjernans massa (blodslag) vanligen
en förlamning af kroppens ena sida, oftast arm och
ben samt ansigtshalfvan (hemiplegi), beroende på
sönderslitning af de ledningstrådar i hjernan,
hvilka skulle föra viljans befallningar till
rörelseapparaterna. Äfven ett hastigt upphäfvande
af blodströmningen till hjerna eller ryggmärg medför
förlamning; så t. ex. uppstår vid en hjernpulsåders
tilltäppning genom en propp en förlamning, som
mycket liknar den vid hjernblödning. Förlamning
framkallas äfven genom att vissa gifter införas i
blodet (toxisk förlamning), såsom opium, morfin,
kloroform, eter, hvilka väl hufvudsakligen verka på
medvetandet och viljan, curare, mjöldryga, nikotin,
blåsyra, hvilka medföra akut och allmän förlamning,
bly, qvicksilfver, arsenik, hvilka genom långvarig
inverkan medföra en kronisk förlamning. Några
akuta sjukdomar, i synnerhet difteri, efterlemna
stundom mer eller mindre utbredda förlamningar,
och äfven kroniska sjukdomar, framför allt syfilis
och, bland sinnessjukdomar, "paralysie générale",
medföra partiella eller totala förlamningar. En
egendomlig förlamning uppstår genom fettvandling af
muskler, hvarigenom dessa svälla samt se större och
kraftigare ut än normala, men ändock icke kunna göra
tjenst (pseudohypertrofi). Ett slags förlamning, som
förekommer särskildt i de båda nedre extremiteterna,
har fått namnet reflexförlamning, emedan den ansetts
uppkomma på reflektorisk väg genom inverkan i första
hand på sensitiva nerver vid sjukdomar i blåsa,
njurar, lifmoder eller groftarm. Mest oförklarliga
äro de s. k. hysteriska förlamningarna, hvilka ofta
vexla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
