Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Församling - Församlingsrätt - Förse - För-segel - Försegling - Försilfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämpliga personer och anmäler såsom föreståndare
hos vederbörande myndighet (i Stockholm
öfverståthållareämbetet; annanstädes K. M:ts
befallningshafvande). Hvarje kyrkoförsamling
bildar för sig en kyrkokommun för vårdande af
gemensamma kyrko- och folkskoleangelägenheter,
likasom den äfven i allmänhet bildar den verldsliga
kommunen. Ett kyrkoråd sköter församlingens löpande
ärenden; i vigtigare fall, såsom vid val af pastor
och andra tjenstemän, i beskattnings- och andra
ekonomiska frågor, besluter hela församlingen. I hela
kyrkans representation deltager hon genom att utse
elektorer till val af medlem i kyrkomötet (se Kommun,
Kyrkostämma, Kyrkoråd, Kyrkofullmäktige, Kyrkomöte
och Skolråd). Äfven för samlande af anteckningar
om borgerliga förhållanden är församlingen af
betydelse. Det åligger nämligen hennes pastor
eller främmande trossamfunds föreståndare att
föra förteckning öfver församlingens medlemmar,
införa uppgifter på födde och inflyttade, döde och
utflyttade samt göra anteckningar om giftermål,
frejd m. m. (Se Mantalsskrifning,
Ministerialböcker och Frejdebetyg.) Församlingen
utgjorde länge ett mycket strängt afsöndradt
samhälle, hvars medlemmar först genom k. förordn.
d. 20 Sept. 1859 fingo tillstånd att för sådana
religiösa förrättningar som dop och nattvardens
meddelande efter behag anlita annan prestman än den
egna församlingens själasörjare (jfr Sockenband).
1. E. J. Ö. 2. K. H. B.
Församlingsrätt. Se Förenings- och församlingsrätt.
Förse, sjöv., öfverse och reparera. – Förse
tacklingen, ersätta förslitet gods, ansätta, pålägga
nya bänslar och klädslar, smörja block m. m. för
tacklingens iståndsättande. O. E. G. N.
För-segel, sjöv., alla segel, som verka till fartygets
fallning (se Falla), företrädesvis de segel,
hvilka tillhöra främsta masten och bogsprötet.
O. E. G. N.
Försegling, ett sätt att undandraga saker och skrifter
andras förfogande. Skrift å papyrus, palmblad,
pergament o. d. tillslöts i äldsta tider med ett
snöre, hvilket tillknöts så konstnärligt, att knuten
endast af ytterst öfvad hand kunde upplösas. Senare
sammanfästes snörets ändar med sigillaftryck i
något förseglingsämne, såsom metall, sigilljord (som
brukades redan hos de gamle egypterna), kitt, vax
(som sedan äldsta tider användts i Europa), klister,
deg eller oblater och slutligen lack (i tryck omnämndt
och af portugiserna användt redan 1563, från hvilket
år det äldsta i behåll varande lacksigill daterar
sig). När papper i 14:de årh. började användas,
erfordrades endast att hopvika brefven och derpå
anbringa förseglingen. I slutet af 1830-talet
började man i England tillverka särskilda kuvert,
som, till undvikande af lackförseglings användande,
tillslötos med å flikarna anbragt gummilösning,
hvilket tillslutningssätt numera nästan uteslutande
användes. – Det är en straffbar handling att bryta
förseglingen, äfven om ej någon skada dermed åsyftas
(Strafflag. 22 kap. § 10), och straffbarheten
qvalificeras genom dens värde, som åsätt
förseglingen, eller genom det ändamål, för hvilket
denna verkställts, t. ex. om den är åsätt af
offentlig myndighet (Strafflag. 10 kap. § 21). Om
genom brytande af försegling ett olofligt tillgrepp
sker, eller annars något olagligt syfte befrämjas,
anses detta såsom en förbrytelsen qvalificerande
omständighet (Strafflag. 20 kap. § 6, 22 kap. §
10). Så t. ex. är straffet för vanlig stöld (belopp
öfver 15 kr.) straffarbete i högst sex månader, men
stöld ur försegladt bref, som ej är öfverlemnadt åt
posten, bestraffas, utan afseende på det tillgripnas
värde, med straffarbete från sex månader till
fyra år. G. N. S.<Tab> Th. R.
Försilfring, ett föremåls beläggning med
silfver. Vid metallföremåls försilfring skiljes mellan
plätering samt varm, kall, våt och galvanisk
försilfring. – Plätering användes vanligen på
koppar och utföres så, att en tjock kopparplåt
bestrykes med en lösning af silfvernitrat ("lapis"),
hvarefter en tunn silfverplåt pålägges, och båda
glödgas, sammanpressas och utvalsas. Kopparplåten
får derigenom en silfverbeläggning, hvars tjocklek
varierar mellan 1/20 ocn 1/40 af kopparns. – Varm
försilfring sker genom ingnidning af den väl rengjorda
metallytan med silfveramalgam (eller ock en blandning
af 1 d. fäldt silfver, 4 d. salmiak, 4 d. koksalt och
1/4 d. qvicksilfverklorid, utrörda med vatten till en
deg) samt upphettning, då qvicksilfret förflyktigas
och silfret qvarstannar såsom en tunn beläggning. –
Kall försilfring åstadkommes genom att medelst en
kork, yllelapp e. d. ingnida metallytan med en
fuktig blandning af 1 d. klorsilfver, 1 d. koksalt,
2/3 d. krita och 2 d. pottaska eller också 1
d. silfvernitrat och 3 d. cyankalium. Skall jern
försilfras, bör detsamma först öfverdragas med ett
tunnt lager af koppar. – Vid våt försilfring kokas
det föremål, som skall försilfras, under någon tid
(omkr. 1/4 timme) med en lösning af 1 d. klorsilfver,
4 d. vinsten och 4 d. koksalt. Vid såväl kall som våt
försilfring försiggår på kemisk väg en reduktion af
metalliskt silfver ur det använda klorsilfret eller
silfvernitratet. – Rörande galvanisk försilfring se
Galvanoplastik. – Försilfring af porslin förekommer
mindre ofta. Den åstadkommes genom påläggning
af en blandning, bestående af fint fördeladt
metalliskt silfver (eller silfverkarbonat) och
basiskt vismutnitrat, inbränning och polering. Ett
silfverliknande öfverdrag erhålles äfven medelst
en blandning af platinasalmiak och lavendelolja. –
Försilfring af glas användes numera i stor skala vid
fabrikation af speglar. Man låter spegelglaset vara
i beröring med en vätska, som består af en blandning
af alkalisk silfverlösning med en lösning af ett ämne
(t. ex. vinsyra, drufsocker, mjölksocker), som förmår
att derur med lätthet reducera silfret. Efter ganska
kort tid belägges glaset med en först svart, men
snart derefter glänsande och speglande silfverhinna,
som tvättas med vatten, torkas och fixeras medelst
fernissa e. d. En glasyta om 1 qvm. fordrar ej mer
än omkring 2,2 gram silfver. – Föremål af trä, sten,
gips etc. kunna försilfras genom att en beläggning
af bladsilfver anbringas omedelbart på dem.
S. J-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
