Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förtöja - För-ut - Förutseende - Förvaltning - Förvaltningen af sjöärendena - Förvaltningsdirektion - Förvaltningsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då fartyget svajar omkring ("törnar" i kettingarna),
och man besparas sålunda det besvärliga arbetet att
"klara ketting". Jfr Ankarketting och dess fig. 3.
O. E. G. N.
För-ut, sjöv. Se För.
Förutseende, filos. Se Exspectatio
casuum similium.
Förvaltning, i allmänhet en ordnad verksamhet, riktad
på ett bestämdt mål, och särskildt, i afseende
på staten, alla åtgärder, som äro erforderliga
för statsändamålets vinnande. Hvad begreppet
statsförvaltning i speciel och teknisk betydelse
innebär, låter sig dock knappast angifvas. Till
följd af en sedvanlig, i förhållandenas natur
liggande, indelning skiljer man statsmaktens
funktioner i lagstiftande, dömande och verkställande
l. handhafvande och hänför den sista arten af dessa
funktioner till förvaltning. Statsförvaltning skulle
således vara all den verksamhet för statsändamålet,
hvilken ej är lagstiftande eller dömande. Dessa tre
olika funktioner för statsändamålets förverkligande
måste öfverlemnas åt vissa organ, och det sätt,
hvarpå detta skett, är statens författning i
vidsträckt mening. Dervid kunna dessa funktioner
öfverlemnas åt en och samma myndighet; den
lagstiftande och den dömande maktens funktioner kunna
t. ex. vara förenade i samma myndighets hand. I
de moderna statsförfattningarna har dock blifvit
ansedt såsom ett axiom, att dessa tre funktioner
i statsmaktens utöfvande skola anförtros åt skilda
organ. Då emellertid med statens författning äfven,
i inskränktare mening, förstås blott de allmänna
grunderna, efter hvilka statsändamålet skall
förverkligas, anses författningen angifva blott
det sätt, hvarpå de högsta myndigheterna i staten
äro organiserade och verka, och, såsom följd deraf,
reglerna för de lägre myndigheternas organisation och
verksamhet. Endast förvaltningens allmänna karakter
återfinnes således i författningen; det speciella
deraf är utfördt genom en särskild lagstiftning.
I afseende på sammansättningen och verksamheten hos de
organ eller myndigheter, åt hvilka utförandet af de
till förvaltningen hörande göromål är anförtrodt,
råder naturligtvis en stor olikhet till följd af
olika kulturtillstånd, olika historisk utveckling,
olika politisk frihet, olika folkmängd o. s. v. Ju
mera folket tillväxer i kultur, dess mera ökas
förvaltningens göromål, och dess större antal
förvaltningsorgan är behöfligt; ju mera den politiska
insigten och friheten tillväxa, dess större del af
förvaltningsgöromålen kan öfverlemnas åt folket
sjelf att besörja, dock så, att den nödiga enheten
i förvaltningen ej derigenom går förlorad (jfr
Centralisation, Decentralisation). I allmänhet är
förvaltningen så ordnad, att dess organ äro fördelade
efter de särskilda ändamål förvaltningen har att
fullfölja (rättsväsendet, den materiella och andliga
kulturen, försvaret, finanserna). Hvar och en af dessa
förvaltningsgrenar utgår från regeringen, hvilken
såsom högsta förvaltningsmyndighet i sig förenar dem
alla. Inom regeringen har hvarje förvaltningsgren
sin målsman i en i spetsen för förvaltningsgrenen
(i Sverige kallad departement) stående minister
(i Sverige statsråd och chef för departementet) och
sprider sig derifrån vanligen genom flere, ärendena
mer och mindre centraliserande, mellaninstanser
till en för göromålens behöriga gång afpassad
lokal förvaltning. Derigenom uppkommer inom
hvarje förvaltningsgren en följd af öfver- och
underordnade ämbetsmän, ämbetsmannahierarki. Till
ett väl ordnadt förvaltningssystem hör visserligen,
att de högre funktionärerna i denna hierarki måste
vara af regeringen beroende och kunna af henne
skiljas från sina platser (afsättlighet), emedan,
utan en sådan rätt å regeringens sida, nödig enhet
och kraft i förvaltningen skulle saknas. Men inom
de lägre graderna böra de förvaltande ämbetsmännen
vara försäkrade om oafsättlighet, annorlunda än
efter formlig ransakning och dom, emedan ett annat
förhållande, hälst der större delen af förvaltningen
är koncentrerad i ämbetsmännens händer, skulle
leda till de största vådor för samhällsordningens
trygghet och bestånd. (Jfr Byråkrati, Centralisation.)
Th. R.
Förvaltningen af sjöärendena kallades det
centrala ämbetsverk, som, efter upphäfvande af
det forna Amiralitetskollegiet (1791) och efter
åtskilliga mera kortlifvade organisationsförsök
(Generalsjömilitiekontoret, Storamiralsämbetet
m. fl.), från år 1803 intill ingången af år 1878,
då det ombildades till Marinförvaltningen (se
d. o.), hade öfverledningen af flottans ekonomiska
angelägenheter. Första instruktionen för ämbetsverket
utfärdades d. 23 Mars 1803, förnyade instruktioner
d. 2 Nov. 1824 och d. 18 Jan. 1841. Med 1872 års
ingång afskildes från Förvaltningens af sjöärendena
ämbetsbefattning frågor rörande sjökarteverket samt
lots- och fyrinrättningen, hvarefter ämbetsverket
erhöll sin sista instruktion, af d. 24 Maj
1872. Enligt denna utgjordes det af en högre
sjöofficer såsom chef, två andre sjöofficerare såsom
ledamöter, ett amiralitetskammarråd och, för vissa
ärenden, öfverdirektören för Marin-ingeniörstaten.
A. Th. S.
Förvaltningsdirektion, vid indelta armén, Värmlands
fältjägarekår och beväringskår, som har eget befäl,
den delegation af truppen, som sköter ekonomien
och vårdar materielen, mötesfälten och derstädes
befintliga byggnader. Direktionen består, vid
regemente, af en regementsofficer (ordförande),
två andra officerare och regementsintendenten,
vid beväringskår af en kapten (ordförande),
två andra officerare och regementskommissarien.
Kbg.
Förvaltningsrätt, jur., de rättsliga normer, som
ordna förvaltningens verksamhet, omfattar dels
– förvaltningsrättens formella del – de normer, som
ordna de förvaltande myndigheternas sammansättning
och göromål (förvaltningens organisation), dels –
förvaltningsrättens materiella del
– de regler, efter hvilka de förvaltande
myndigheterna skola gå till väga vid utöfvandet
af sin verksamhet. Dessa sistnämnda regler kunna
delas i två klasser. Den ena utgöres af sådana, som
föreskrifva en åtgärd, hvilken i ett visst bestämdt
fall skall iakttagas (verkställande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
