Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvaltningsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
straff, upprättande af förslag till tjenst,
utbetalande af löner, uppbörd af skatter,
rekrytering af krigsmanskap och otaliga andra
fall). Den andra innehåller ett uppdrag eller en
tillåtelse åt en förvaltande myndighet att i ett
visst fall företaga en åtgärd, vanligen med ett
allmänt angifvande af de omständigheter, under
hvilka den får ske, och hvilka då äfven utgöra en
gräns för den ifrågavarande myndighetens rätt att
handla i detta fall (t. ex. häktning, inkallande
af beväpnad styrka till den borgerliga ordningens
upprätthållande, beviljande af fattigunderstöd,
tilldelande af utskänkningsrättigheter, beslut
om vägars anläggande, vidtagande af åtgärder emot
smittosamma sjukdomar o. d.). Då de förvaltande
myndigheternas verksamhet består i uträttandet af det,
som hör till statsändamålet, och som ej faller under
den lagstiftande och dömande maktens funktioner,
blir förvaltningsrättens område de rättsregler, som
ordna statsmaktens verksamhet för rättstillståndets
upprätthållande (när detta ej utgöres af den
lagstiftande eller dömande maktens funktioner),
den väpnade styrkans uppsättning och underhåll, de
materiella och andliga kulturintressenas befordran
och beskattningslagarnas tillämpning.
Stiftandet af de lagar, som normera förvaltningens
verksamhet, sker vanligen under friare former
än de, som gälla för stiftandet af andra lagar
(emedan förvaltningens verksamhet måste hafva en
större rörlighet), och tillhör gemenligen de högre
förvaltningsmyndigheterna sjelfva. Man brukar kalla
dessa lagar förordningar, reskript, ordonnanser o. d.,
ett språkbruk, som dock ej öfverensstämmer med det
svenska rättsspråket, enligt hvilket blott kungörelse,
skrifvelse, cirkulär kunna anses vara benämningar på
administrativa förfoganden. – Äfven handhafvandet af
dessa lagar är bundet vid mindre stränga former än
de, som gälla för handhafvandet af de egentliga,
civil- och kriminalrätten tillhörande, lagarna. En
sådan frihet i tillämpningen, bestämd endast efter
ändamålsenlighetens fordringar, är enligt sakens natur
påkallad vid den klass af förvaltningslagar, der den
förvaltande myndigheten är berättigad att handla fritt
inom vissa gränser. Men en rättelse af hans förfarande
kan vinnas genom att åtala honom för ämbetsfel, om
han öfverskridit sin befogenhet, eller ock genom att
vända sig till högre (förvaltande) myndighet för att
få den ifrågavarande åtgärden upphäfd, i synnerhet om
den kränker enskild person i hans rätt. Olika åsigter
hafva gjort sig gällande om hvem denna myndighet skall
vara. Å ena sidan har man ansett statens intresse så
helt och hållet öfvervägande, att ett dylikt ärende ej
kunde pröfvas af andra än de förvaltande myndigheterna
sjelfva, och att regeringsmyndigheterna ej borde
underkastas domstolarnas pröfningsrätt. Men som detta
kunde leda till kränkning af verkliga rättigheter,
yrkade man, att, der genom en förvaltande myndighets
åtgärd på grund af ett i det allmännas intresse
gifvet förfogande (t. ex. förordnande att uppbygga
ett skolhus, anordnande af en ny tullkontroll,
afspärrning af en ort till följd af der
utbruten smittosam sjukdom) ett intresse
blifvit kränkt, som tillkom den enskilde såsom
statsborgare, pröfningen af ett sådant ärende
skulle få upptagas af de förvaltande myndigheterna,
men deremot, att, om genom en förvaltningsåtgärd en
rättighet blifvit kränkt, som tillkom den enskilde
såsom en verklig privat rättighet (t. ex. frihet från
skyldigheten att deltaga i kostnaderna för skolhusets
uppbyggande, rättighet att tullfritt införa en vara,
frihet från skyldigheten att deltaga i vakt vid
afspärrningen), en verklig rättssak förelåg, hvars
afgörande derför skulle tillhöra endast de allmänna
domstolarna. Ett motsatt förfarande, d. v. s. ett
öfverlemnande åt de förvaltande myndigheterna
att afdöma mål, i hvilka, i sammanhang med ett
förvaltningsärende, äfven förekommer en verklig
rättsfråga, benämnes i Tyskland administrativ-justis
i egentlig mening; i Frankrike kallas en del dylika
mål contentieux administratif och underkastas
den särskilda behandling, som för dem är stadgad
(jfr Besvär, sp. 403). I Tyskland yrkade man på dessa
måls förvisande till de allmänna domstolarna på grund
af den sammanblandning, som i dem egde rum. Men
detta har dock ansetts omöjligt att genomföra,
och i dess ställe hafva i åtskilliga tyska stater
(Baden, Würtemberg, Hessen, Preussen) bildats
särskilda myndigheter, hvilka ega att upptaga
och afgöra ett stort antal särskildt uppräknade
administrativa tvistemål (jfr Besvär, sp. 404). I
sammanhang dermed har man ock i dessa land (äfvensom i
Österrike) inrättat en särskild domstol, som i högsta
instans upptager och afgör tvistiga förvaltningsmål,
hvarjämte i ett eller annat af dem, såsom i Preussen,
finnes en efter fransk förebild ("Tribunal des
conflits") inrättad myndighet för afgörande af
kompetenskonflikter emellan de egentligen dömande
och de förvaltande myndigheterna.
I Sverige har af ålder en administrativ-justis i
detta ords tyska mening tillkommit de förvaltande
myndigheterna, och detta, kan man säga, i
vidsträcktaste mån. Så snart nämligen ett ärende, på
grund af ett dermed förbundet offentligt intresse,
blifvit handlagdt af en förvaltande myndighet,
föres klagan öfver dennas förfarande endast hos
en öfverordnad myndighet af samma klass. Väl hafva
åtskilliga åtgärder skett till ett fullständigare
åtskiljande af förvaltning och rättskipning,
i det att åtskilliga mål, i hvilka ett privat
rättsförhållande väsentligen ingår, blifvit skilda
från de förvaltande myndigheterna och förlagda till de
allmänna domstolarna (k. förordn. d. 17 Apr. 1828 och
d. 10 Aug. 1877), men i det hela gäller dock ännu, att
klagan öfver ett beslut af en administrativ myndighet
föres endast hos förvaltningens organ utan afseende
derpå, om en verklig privat rättighet blifvit kränkt
genom detsamma. Om t. ex. en förvaltande myndighet
vägrar att till en tjensteman utbetala den honom
i hans fullmakt tillförsäkrade lönen eller den,
på grund af särskildt uppdrag, honom enligt lag
(t. ex. resereglementet) tillkommande ersättningen, så
sökes rättelse deri icke hos de allmänna domstolarna,
utan hos öfverordnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
