- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
745-746

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvaltningsrätt - Förvandlingsuträkning - Förvirringens år - Förvisning - Förvittring - För-våg - För-värmare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förvaltande myndighet. Ålägges någon att för sin
egendom utgöra en skatt eller ett besvär,
för hvilka skyldigheter han anser sig böra vara
fritagen, handlägges ett sådant mål af de förvaltande
myndigheterna, ehuru äfven der en privat rättighet
blifvit kränkt, otaliga andra fall att förtiga. En
verklig administrativ-justis utöfvas således i
Sverige, ehuru, till följd af de kontroller, hvilka
ämbetsmännen äro underkastade, något byråkratiskt
godtycke, såsom en följd deraf, numera ej med skäl
kan anses ega rum.

Förvaltningsrättens vetenskapliga bearbetning
började i Frankrike, der den grundlades af L. M. de
Cormenin och J. M. de Gérando samt sedan blifvit
fullföljd af en stor mängd andre, såsom L. A. Macarel,
J. Laferrière, G. Dufour, R. Dareste, A. P. Batbie,
M. Block. I Tyskland har förvaltningsrätten vunnit
grundlig bearbetning af Stein, Rösler, Stubenrauch
och Pann (Österrike), Laband, Rönne och Schmalz
(Preussen), Krais (Bajern) Sarwey, m. fl. En
utmärkt framställning af den invecklade engelska
förvaltningsrätten är lemnad af tysken Gneist, en kort
öfversigt af den danska finnes hos C. G. Holck ("Den
danske statsforvaltningsret") och en utförlig af den
svenska af Th. Rabenius ("Handbok i Sveriges gällande
förvaltningsrätt"). Th. R.

Förvandlingsuträkning, kamer., specifik
uträkning öfver hvarje särskild hemmansdels
ränte- och tiondeafgifter m. m. Förr var
förvandlingsuträkningen en nödvändig förberedelse
till grundskattedebiteringen. Det gällde nämligen att
förvandla de olika ränte- och tiondepersedlarna
till penningar efter det ständigt skiftande
markegångspriset och sålunda erhålla årets
grundskattebelopp för hvarje debetsedel. Detta
mödosamma arbete har genom 1869 års grundskattereform
och de nya jordeböckernas införande blifvit
öfverflödigt. Kbg.

Förvirringens år. Se Annus.

Förvisning, jur., en åtgärd, hvarigenom någon
får sig ålagdt att (för alltid eller för en tid)
lemna en ort, der han uppehåller sig. I äldre tider
nyttjades förvisning ofta såsom straff, i synnerhet
under formen af landsförvisning (se d. o.), men
äfven såsom förvisning från staden, från häradet
o. s. v. – Förvisning från universitet eller läroverk,
relegation, förekommer såsom ett disciplinärt straff
för svårare förseelser af studerande. Sådan förvisning
nyttjas antingen sjelfständigt eller ock såsom tillägg
till en af domstol ålagd bestraffning. J. H-r.

Förvittring, geol. min., minerals och bergarters
förändring och förstöring genom atmosferiliernas
mekaniska och kemiska inverkan. Vid förvittringens
mekaniska del spela temperaturvexlingarna en mycket
vigtig rol. De sprickor, af hvilka alla blottade
berghällars yta genomdragas, vidgas vid frost,
hvarigenom berghällarnas yta söndergrusas. I de
varmare landen synas kalla regn utöfva en likartad
inverkan på de genom solen starkt upphettade
berghällarna. Efter skedd söndersmulning bortföras
de smärre brottstyckena såsom sand eller lerslam af
regn. Ett mäktigt inflytande på bergarternas

mekaniska sönderdelande utöfva jöklarna. De
kemiska förloppen vid förvittringen bero dels
på oxidationsfenomen, dels på kolsyrans fömmåga
att vid närvaro af vatten sönderdela och, delvis
eller fullständigt, upplösa en mängd mineral,
dels äfven derpå att mineral kunna ur det i
bergarternas inre cirkulerande vattnet upptaga
vissa ämnen och äfven genom vattnet förlora en
del af sina beståndsdelar. Oxidationsfenomenen
inträffa i allmänhet med svafvelmetaller,
t. ex. svafvelkis, magnetkis, som dervid öfvergå
till lösliga svafvelsyrade salter (jernvitriol),
hvilka åter genom inverkan af kolsyrade salter (kalk-
eller magnesiakarbonat) gifva upphof till kolsyrad
jernoxidul och gips, bittersalt m. m. Mineral,
som innehålla jernoxidul, syrsättas i allmänhet
i öppna luften, så att jernoxid bildas. Den nyss
omtalade kolsyrade jernoxidulen ger t. ex. vid
syrsättning upphof till jernoxidhydrat (ockra,
sjömalm, myrmalm m. m.). Kolsyrans inverkan
på mineralen är af utomordentligt vigtiga
följder. Vissa mineral, t. ex. kalkspat, lösas
fullständigt af kolsyrehaltiga vatten. Andra
mineral, t. ex. fältspatarterna, sönderdelas af
kolsyrehaltigt vatten så, att vissa af mineralets
beståndsdelar i löslig form bortskaffas. Den i
vatten olösliga delen, som vid förvittringen lemnas
efter fältspaten, utgöres af mer eller mindre orent
lerjordssilikat eller lera. Förvittringen försiggår
hos olika mineral med olika hastighet. Qvarts
angripes knappast på kemisk väg vid förvittringen,
kalifältspat motstår förvittringen bättre än
natron- och kalkfältspat o. s. v. Derigenom att
vatten, som genom förvittringen löst upp en mängd
mineralämnen, från olika håll sammanträffa i bergens
håligheter och sprickor, bildas nya mineral, ofta
utmärkt väl kristalliserade, t. ex. zeolitarter,
qvartskristaller, fluss-spat, tungspat, jernspat,
svafvelmetaller och t. o. m. gedigna metaller. Inuti
bergmassor cirkulerande vatten åstadkommer en
mängd förändringar af mineralen, hvilka på detta
sätt mista vissa beståndsdelar eller upptaga nya,
hvarigenom nya mineral uppkomma. Så bildas af
augit hornblende, i många fall äfven glimmer och
granat, af hornblende klorit, af olivin serpentin,
af cordierit falunit, praseolit, gigantolit,
pinit o. s. v. Genom infiltration af kolsyre-
och kiselsyrehaltigt vatten i kalkstenar bildas
en mängd mineral, såsom wollastonit, granat, epidot
m. fl. Kännedomen om dessa i bergmassornas inre
försiggående förändringar är af utomordentlig vigt
för förklaringen af många bergarters bildningssätt.
P. T. C.

För-våg, ett tvärträ, som förmedelst en ögla
påhakas en i tisteländen befintlig krok, begagnas
vid fordon, som anspännas med flere par hästar
efter hvarandra. Vid förvågen äro fästa svänglar,
i hvilka framför varande hästars draglinor spännas.
W. G. B.

För-värmare, ångm., ett med rörledningar försedt
kärl, hvars ändamål är att uppvärma matarevattnet,
innan det inkommer i ångpannan. Detta sker på sådant
sätt, att afloppsångan, som ledes genom rören,
afgifver en del af sitt värme till det omgifvande
matarevattnet, under dess passage genom kärlet.
O. E. G. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:36:32 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free