Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galton, Francis - Galtström - Galuppi, Baldassare - Galvani, Luigi (Aloisio) - Galvanisera - Galvanisk endosmos - Galvanisk gnista - Galvanisk kedja - Galvanisk ljusbåge l. Voltas ljusbåge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten märkas Art of travel, or shifts and
contrivances in wild countries (5:te uppl. 1872),
Meteorologia (1863), Hereditary genius, its laws
and consequences (1869), English men of science:
their nature and nurture (1874) m. fl. G. var
1863–68 sekreterare i British association, för
hvars geografiska afdelning han 1862 och 1872 var
ordförande.
Galtström, Jernbruk i Njurunda socken,
Vesternorrlands län, vid Armsjöåns utlopp i
Galtströmsviken. Bruket, som privilegierades 1673,
består nu (1882) af masugn, 5 smälthärdar med
råstångsvalsverk, spiksmedja och knipphammare samt 2
sågar (hvaraf en i Attmars socken). Jordegendomen
utgör omkr. 500 har inegor och 7,900 har
skog. Den årliga tillverkningen utgör omkr. 3
mill. kg. tackjern, som förarbetas till omkr. 2,5
mill. kg. råstänger. Den nuvarande egaren är Klosters
aktiebolag. Bruket har eget kapell (bygdt 1680,
restaureradt 1806) och hade särskild brukspredikant
till 1868. 1880 räknade bruksförsamlingen 310
personer.
Galuppi, Baldassare, italiensk komponist, f. 1706,
studerade under Lotti och gjorde sig först känd genom
operan Dorinda (1729). 1741 kallades han till London
och 1765 till Petersburg. Död 1785. Burney berömmer
hans eld och uppfinning samt det nya spirituella och
fina i hans musik. Likväl öfverlefde hans operor –
hvilka Fétis räknar till 54, hvaribland de komiska
Il mondo della luna, Il cavaliere della piume
och Il mondo alla rovescia voro mest berömda –
icke Rossinis ödesdigra revolution. G. skref
äfven kyrkmusik, som ännu uppföres i Venezia.
A. L.
Galvani, Luigi (Aloisio), italiensk läkare och
naturforskare, född i Bologna d. 9 Sept. 1737,
blef 1766 professor i anatomi derstädes. Emedan han
vägrade att gifva ed åt Cisalpinska republiken,
blef han 1797 afsatt från sitt ämbete, men återfick
snart detsamma. Död i Bologna d. 4 Dec. 1798. G:s
anatomiska arbeten, af hvilka de förnämsta äro Sur
les os, leur nature et leur formation, De renibus
atque ureteribus volatilium och De volatilium aure,
utmärka sig genom stor noggrannhet och många nya,
fina iakttagelser. Ehuru G. genom dessa arbeten
visade sig vara en framstående vetenskapsman,
vann han dock icke sin ryktbarhet genom dem,
utan till följd af en i afhandlingen De viribus
electricitatis in motu musculari commentarius
( 1791–92) framlagd upptäckt, hvilken han beskref som
en elektriciteten liknande kraft, hvilken har sitt
säte inom djurkroppens muskler och derför af Galvani
kallades animal elektricitet. Denna kraft befanns
sedermera vara elektricitet och erhöll då namnet
galvanism (se d. o.). Visserligen voro redan förut
några företeelser kända, som sedan förklarats såsom
följder af galvanismen, och likaledes är det sant, att
Galvanis uppfattning och förklaring af den "animala
elektriciteten" voro falska, men dock återstår för
honom den stora förtjensten att hafva icke endast
fattat upptäcktens vigt, utan äfven väckt hela den
samtida vetenskapliga verldens intresse för densamma.
K. L.
Galvanisera. Se Galvanoplastik.
Galvanisk endosmos (se Endosmos), fys.,
en företeelse bestående deruti att då en vätska
förvaras i ett kärl, som är tudeladt genom en porös
mellanvägg, och en galvanisk stapels elektroder
nedföras i vätskan, en i hvardera af kärlets delar,
så drifver den elektriska strömmen vätskan genom den
porösa mellanväggen. K. L.
Galvanisk gnista, fys. När strömmen från en galvanisk
stapel med stor tension, t. ex. en Gassiots
stapel, slutes, visar sig en vanlig elektrisk
gnista. Deremot uppkommer den gnista, som erhålles, då
en galvanisk ström afbrytes, derigenom att strömmen
från ledningstrådens ändar lösrycka partiklar,
hvilka till följd af sin litenhet utöfva ett
stort motstånd mot strömmen och således uppvärmas
ända till glödning. Gnistans färg och liflighet är
derför beroende på ledningtrådarnas, elektrodernas,
ämne och hårdhet. Lifligast är den, när ena polen
utgöres af qvicksilfver, ur hvilket den andra
lyftes upp. Lösryckningen af partiklar förorsakas
hufvudsakligen af den positiva strömmen, ty dels visar
sig gnistan vid den positiva elektroden, dels beror
dess färg mest på denna elektrod. Är ledningstråden
upplindad i spiral, så förstärkes gnistan af de vid
strömmens afbrytande alstrade extra-strömmarna. När
en galvanisk gnista från en induktions-apparat får
öfverspringa i ett s. k. Geisslers rör (d. v. s. ett
glasrör, som innehåller någon mycket förtunnad gas,
och dit strömmen inledes genom platinatrådar, som
äro insmälta i glaset), så visa sig vid den positiva
elektroden skarpt begränsade, rödaktiga gnistor, men
vid den negativa en strålkrans af lavendelfärgadt
ljus, hvarjämte den i röret inneslutna gasen
äfven glöder, med olika färg för olika gaser.
K. L.
Galvanisk kedja, fys., är en stundom använd benämning
för galvaniskt batteri. Se d. o.
Galvanisk ljusbåge l. Voltas ljusbåge, fys. När en
galvanisk ström afbrytes, lösrycker strömmen från
elektroderna partiklar, hvilka genom densamma
uppvärmas ända till glödning (jfr Galvanisk
gnista). Är strömmen tillräckligt stark och afståndet
mellan elektroderna ej för stort, uppkommer på detta
sätt en kontinuerlig kedja af partiklar mellan
elektroderna, så att mellan dessa bildar sig en
ljusbåge, som vänder sin konvexa sida uppåt. Sedan
ljusbågen kommit till stånd, minskas genom
uppvärmningen motståndet i densamma, hvarför afståndet
mellan elektroderna då kan ytterligare förökas, utan
att ljusbågen slocknar. Men om den slocknar, kan den
icke åter tändas, utan att elektroderna åter sättas
i beröring med hvarandra. För frambringandet af den
galvaniska ljusbågen behöfvas minst 10–12 Bunsens
staplar; med ett batteri af 600 dylika staplar har
man fått en ljusbåge af ända till 16 cm. längd. Den
galvaniska ljusbågens intensitet är särdeles stor; vid
användandet af omkr. 50 Bunsens staplar är den ungefär
40 gånger så stor som Drummondska kalkljusets. –
Öfverföringen af partiklar i den galvaniska ljusbågen
sker visserligen från båda elektroderna (detta synes
dels af ljusbågens spektrum, som, när elektroderna
äro af olika ämnen, visar, att båda dessa äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
