Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 843-844 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galvanokaustik - Galvanomagnetism - Galvanometer, Reometer - Galvanoplastik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obehåg, än då man använder omknytning, ligatur. Den
galvanokaustiska slyngan nyttjas nästan endast
vid operationer å delar, der det är förbundet med
särdeles stora svårigheter att stilla en uppkommen
blödning, såsom i svalget, bakre delen af tungan
o. s. v. Emellertid är den galvaniska afbränningen
ingalunda absolut ofelbar med afseende på blödnings
förhindrande, och man kan ej operera dermed på ett
så radikalt sätt som med knif, hvarför ock dess
bruk är ganska inskränkt. – Om man genom samma metod
gör i kroppen införda nålar glödande, kallas detta
galvanopunktur. Rsr.

Galvanomagnetism. Se Elektromagnetism.

Galvanometer (af Grek. metron, mått), l., stundom,
Reometer (af Grek. rein, strömma), fys., benämnes
hvarje till uppmätning af en galvanisk ströms
styrka tjenande apparat, som är grundad på strömmens
inverkan på en magnetnål (jfr Elektromagnet). Sådana
apparater äro tangent- och sinusbussolerna samt
multiplikatorn. Tangentbussolen (se fig.)



består af en lodrät ring (o), kring hvilken strömmen
kan ledas, och i hvilkens medelpunkt en lättrörlig,
vågrät kompassnål är upphängd. Apparaten inställes
med den lodräta ringen i magnetiska meridianen;
när sedan en galvanisk ström ledes kring denna ring,
slår kompassnålen ut ur meridianen. Strömmens styrka
är då proportionel mot trigonometriska tangenten
för denna utslagsvinkel. Sinusbussolen liknar
tangentbussolen, men har den lodräta ringen rörlig
kring en lodrät axel. Ringen inställes till en början
i den magnetiska meridianen, men vrides sedan åt samma
håll som kompassnålen slår ut, tills denna nål åter
kommer att ligga i ringens plan. Strömstyrkan är då
proportionel mot sinus för den vinkel, som

ringen vridits. Multiplikatorn, l. den vanliga
s. k. galvanometern, utgöres af ett par astatiska
magnetnålar, upphängda i en kokongtråd. Kring
den undre magnetnålen är en ledningstråd lindad
i flere, från hvarandra isolerade, vertikala
hvarf. Multiplikatorn kan användas endast vid
mätningen af svaga strömmar. Om på densamma två lika,
från hvarandra isolerade ledningstrådar rullas
bredvid hvarandra, kan apparaten begagnas såsom
en differentialgalvanometer; ty då en ström ledes
genom hvardera tråden i motsatta riktningar, angifver
magnetnålens utslag skilnaden i strömstyrka. Såsom
galvanometer kan ock elektrodynamometern begagnas,
men dervid utbytes den inre trådrullen mot en
magnet. K. L.

Galvanoplastik (af Grek. plassein, bilda),
kem. tekn. 1. I vidsträckt mening, eller liktydigt
med galvanoteknik, användning inom konsten och
industrien af den galvaniska strömmens elektrolytiska
verkningar. 2. I inskränkt bemärkelse, konsten att på
galvanisk väg framställa aftryck af vissa föremål,
såsom konstverk, medaljer och framför allt klichéer
af träsnitt. Mångfaldigandet af stereotypplattor,
boktryckarestilar m. m. på galvanisk väg kallas
stundom särskildt elektrotypi. Galvanoplastiken,
som utgör en teknisk tillämpning af Faradays
elektrolytiska lag (se Elektrolys), upptäcktes 1838
nästan samtidigt af Jacobi i Petersburg och Spencer
i Liverpool.

Om en elektrisk ström ledes genom en lösning af ett
metallsalt, t. ex. kopparsulfat, sönderdelas denna
lösning så, att metallen, kopparn, afsätter sig vid
den negativa polen samt svafvelsyra och syre vid den
positiva, enligt följande kemiska formel
Cu . O₂ SO₂ + H₂O = Cu + H₂ O₂ SO₃ + O.
kopparsulfat vatten koppar srafvelsyra syre

Det frigjorda syret oxiderar den metall,
hvaraf den positiva poltråden består, och den
sålunda uppkomna oxiden upplöses af den frigjorda
svafvelsyran. Utgöres den positiva polen af ett
stycke zink, så upplöses, i enlighet med den
elektrolytiska lagen, i vätskan en atom zink (65,2
vigtdelar) för hvarje atom koppar (63,4 vigtdelar),
som utfälles på den negativa polen. Vätskan kommer
således att blifva allt fattigare på koppar och
rikare på zink. Består den positiva polen åter af
koppar, blir lösningens kopparhalt länge oförändrad,
och strömmen, så att säga, transporterar kopparn
från den positiva polen till den negativa. Äro
kopparlösningens koncentration och den elektriska
strömmens styrka lagom afpassade, så afsätter sig
kopparn på den negativa polen i ett sammanhängande
lager, som småningom tilltager i tjocklek och på
det trognaste återgifver alla upphöjningar och
fördjupningar hos det föremål, på hvilket kopparn
utfälles, d. v. s. sjelfva den negativa polen. Denna
får icke bestå af ett ämne, som kan angripas af
kopparlösningen, såsom zink, jern, tenn e. d.,
men måste likväl vara ledande för elektriciteten,
emedan strömmen ju annars ej kan komma till
stånd. Vanligen aftryckes det föremål, som skall
afbildas, i gips, stearinsyra, vax, paraffin eller
bäst guttaperka. Detta aftryck, matris, förses med
ett öfverdrag af grafit, bronspulver,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>