Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gambetta, Léon Michel - Gambey, Henri Prudence - Gambia - Gambier, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordförande i budgetkommissionen. S. å. angrep han i
ett lysande tal det klerikala partiets stämplingar
och förskaffade derigenom konseljpresidenten Jules
Simon ett förtroendevotum, hvilket emellertid
föranledde den af klerikala inflytelser ledde
presidenten Mac Mahon att kort derefter afskeda
simonska kabinettet. Den 18 Maj öfvertogs makten
af den reaktionära ministèren Broglie-Fourtou,
bland hvars första åtgärder var att prorogera
deputeradekammaren till d. 16 Juni. Denna dag angrep
G. regeringen i ett tre timmars anförande, hvilket
1,191 gånger afbröts af vilda rop samt på heder
och ära gående insinuationer. Sedan kammaren i Juni
blifvit upplöst, började åter en liflig valagitation
i olika delar af landet. Då G. derunder i ett tal
antydde, att Mac Mahon borde underkasta sig landets
vilja eller begifva sig af ("se soumettre ou se
démettre"), blef han åtalad samt dömd till 2,000
frcs böter och tre månaders fängelse. Återvald i den
nya församlingen s. å., blef han å nyo ordförande i
budgetkommissionen. I spetsen för de venstra partierna
kämpade han mot "sabelministèren" Rochebouët, som i
Nov. efterträdt broglieska kabinettet och i Dec. gaf
vika för den liberala ministèren Dufaure.
1878 valdes G. åter till ordförande i
budgetkommissionen. Vid granskningen af valen
s. å. underkastade han åtskilliga af dem en skarp
kritik, hvilket bl. a. ledde till en duell mellan
honom och Fourtou. När Mac Mahon i Jan.
1879 afgick från presidenturen, och Grévy utsågs
till hans efterträdare, blef G., chefen för den
segerrika venstern, vald till kammarens president.
På denna post utvecklade G. både oveld och kraft.
Under den tid han innehade kammarpresidiet deltog
han blott tvänne gånger i debatterna, nämligen
1880 för en fullständig amnesti och 1881 för
införandet af listval. Vid båda tillfällena följde
kammaren hans lystringsord (förslaget om listvalen
förkastades emellertid af senaten). Vid valen 1881
uppställde han sig som kandidat i båda valkretsarna
i Paris’ tjugonde arrondissement, men rönte
ett lifligt motstånd af de intransigenta elementen,
som fördömde hans opportunistiska politik och i
honom sågo en affälling från republikens sak.
I första valkretsen erhöll han majoritet och
opterade för denna krets, då han icke erhöll absolut
röstöfvervigt i den andra valkretsen. Den allmänna
meningen hade länge yrkat, att G. skulle öfvertaga
ledningen af kabinettet, enär han såsom chef för
kammarmajoriteten utöfvade ett inflytande, för hvilket
han äfven borde bära ansvaret. Vid ministèren
Ferrys afgång d. 10 Nov. 1881 mottog han uppdraget
att bilda ett kabinett, och d. 14 s. m. öfvertog han
makten såsom konseljpresident och utrikesminister.
Det republikanska partiets stora öfvervigt i
deputeradekammaren tycktes vara egnad att trygga
hans ställning och underlätta hans uppgifter. Men
snart utsattes han för de häftigaste anfall från
de radikala och reaktionära partierna, och det sätt,
hvarpå han besatte åtskilliga ämbeten, väckte på många
håll anstöt. G:s program omfattade åtskilliga
reformer dels med afseende på förvaltningen och
lagskipningen, dels i fråga
om en revision af författningen, afseende att
ändra senatens sammansättning och införa listval
i stället för arrondissementsval. Emellertid led
G. i deputeradekammaren ett afgörande nederlag i den
senare af dessa punkter, och efter omröstningen d. 26
Jan. 1882 afgick han jämte den öfriga ministèren. Kort
derefter återtog han direktörsskapet i "République
française". 1880–82 utkommo hans Discours. – G:s
statsmannaegenskaper hafva blifvit högst olika
bedömda. Under det somliga anse honom för en
vild jakobin, en demagog utan sans och hållning,
tillerkänna honom andra ett skarpt politiskt
förstånd och öfriga egenskaper, som anstå en
statsman af första ordningen. Otvifvelaktigt är,
att han, trots förvillelser och öfverdrifter, i
väsentlig mån bidragit till republikens befästande i
Frankrike. Hans vältalighet, utmärkt af hänförande
eldighet, öfverväldigande kraft och sund, klar
logik, gör honom under alla förhållanden till
en mäktig bundsförvandt, en farlig motståndare.
B. F. O.
Gambey [-bä], Henri Prudence, fransk mekaniker,
f. 1787 (89?), d. 1847, uppfann en heliostat och
en katetometer. Från hans verkstad utgick en mängd
fysikaliska instrument af stor fulländning, såsom
teodoliter, inklinatorier, deklinatorier m. fl.
Gambia. 1. Flod (af infödingarna kallad Ba Dimma
l. Fura, "flod") i Vest-Afrika, den sydligaste af
Senegambiens båda hufvudströmmar, rinner upp i Futa
Djallon, n. ö. om staden Labe. Den genomflyter i
nordvestlig riktning mandingoernas högland, bildar
vid Bara-Kunda, der den utträder på slättlandet,
en mängd forsar, vänder sig derpå åt v. och faller
ut i Atlantiska oceanen, vid kap S:t Mary. Längd
omkr. 1,850 km. Under regntiden ofversväminar floden
hela låglandet och afsätter dervid ett fruktbart
slam. Större fartyg kunna vissa årstider gå upp till
Pisania, mindre ända till fallen vid Bara-Kunda. –
2. Engelsk koloni, omfattar hufvudsakligen
venstra stranden af Gambiaflodens mynning. 55
qvkm.; 14,190 innev. (1871), hvaraf endast 55 voro
hvita. Hufvudstaden Bathurst är belägen på östra sidan
af S:t Mary-ön (i flodens mynning). G. är med Sierra
Leone förenadt till ett guvernörskap.
Gambier, James, baron, engelsk amiral, född på
Bahama-öarna 1756, inträdde 1767 i tjenst och blef
redan 1778 "captain". Såsom chef på linieskeppet
"Defence" deltog han 1794 under lord Howe i slaget vid
Ouessant. 1795 befordrades han till konteramiral och
amiralitetslord, var 1802–04 guvernör på Newfoundland
och chef för der stationerade eskader samt blef 1805
amiral. G. var högste befälhafvare för den flotta,
som 1807 bombarderade Köpenhamn och i förening med en
engelsk armé under lord Cathcart tvang danskarna att
utletnna sin flotta. Till belöning derför utnämndes
han till "peer" och 1808 till högste befälhafvare
för kanalflottan. Hans förhållande under affären
på Aix’ redd 1809 (se Dundonald) har satt en fläck
på hans rykte som sjömilitär. 1830 befordrades
lord G. till "admiral of the fleet". Död 1833.
O. E. G. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
