Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gambier-öarna l. Mangareva-öarna - Gambit - Gamborg, Anders - Gambrinus - Gameter - Gamfoglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gambier-öarna l. Mangareva-öarna, ögrupp
i södra delen af Tuamotu- (Paumotu-) arkipelagen
i Stora oceanen, under 23° 8’ s. br. och 134°
55’ v. lgd. Öarna, tillsammans 24 qvkm., äro af
vulkaniskt ursprung och omgifvas af korallref. De
största äro Mangareva, Taravai, Akamaru och
Aokena. Innevånarna, en rarotongastam, tillsammans
omkr. 1,000, äro omvända till katolicismen. Deras
konung har ställt sig under franskt beskydd. Ögruppen
upptäcktes 1797 af kapten Wilson och uppkallades
efter presidenten för Londons missionssällskap,
den ofvannämnde amiralen Gambier.
Gambit (Fr. uttal: gangbi, Sv. uttal.: gambit;
af Ital. gambetto, krokben, af gamba, Fr. jambe,
ben), schackt., försåtligt drag i schackspel, som
består deri att man, efter att hafva flyttat kungens
eller drottningens bonde två steg, flyttar äfven den
närmaste löparebonden två steg.
Gamborg, Anders, dansk filosof, född 1753,
var 1788–1803 professor i praktisk filosofi
vid Köpenhamns universitet, vistades derefter i
Roskilde, hvarest han undervisade i matematik i
latinskolan, men återvände 1822 till Köpenhann. Död
1833. – G. hör till det 18:de århundradets
rationalistisk-eudemonistiska riktning. Stort
uppseende väckte han genom en, först på tyska och
derefter på danska, utgifven skrift, Nysa eller
filosofisk-historisk undersögelse af Genesis I–III
(1790), hvari han sökte visa, att berättelsen
om syndafallet, "der stöder så aldeles mod
alle förnuftige begreber om det höjeste väsens
egenskaber", är en oriktig tolkning af en egyptisk
hieroglyf-inskrift, hvilken han emellertid endast
kunde fantisera sig till, emedan någon sådan icke var
känd. Bland andra etiska afhandlingar (Om forskjel
mellem dyd og gode handlinger, 1783; Om hvad der
er pligt, 1794) utgaf G. äfven en, Om selvmord
(1796), hvari han sökte ådagalägga, att sjelfmord
endast är en sjukdomsyttring. I Jesu moral (1799)
uppträdde han som ifrig kantian; men i Om fuglenes
sang (i "Skand. museum", 1800) utgick han från den
sensualistiska grundtanken att det icke finnes några
medfödda idéer och påstod, att icke häller foglarna
föddes med bestämda "noter" i sig, utan endast
efterhärmade sina föräldrars sång, hvaraf följde,
att man skulle kunna förbättra foglarnas sång. –
G. fick alls ingen varaktig betydelse för Danmarks
andliga odling; men såsom ett godt uttryck för
tidsriktningens andlöshet har han en viss vigt
för literaturhistorien, (Jfr N. M. Petersen,
"Bidrag til den danske literaturs historie", V.)
C. R.
Gambrinus, en flamländsk sagokonung, hvilken uppgifves
hafva uppfunnit ölet.
Gameter, bot. Se Cilier.
Gamfoglar, Vulturidae, zool., höra till
roffoglarnas ordning och dagroffoglarnas grupp
inom fogelklassen. De skiljas från nattroffoglarna
(ugglorna) genom sina åt sidorna riktade ögon
och från falkroffoglarna derigenom att klorna äro
trubbiga, baktåns klo icke större än mellantåns och
hufvudet mer eller mindre naket. Gamfoglarna hafva
i allmänhet grof, nästan klumpig kropp, med tämligen
lång hals. Näbben är åtminstone af hufvudets längd,
öfverkäken vid
roten klädd med vaxhud, i spetsen hakformigt nedböjd
och i kanten försedd med en utskjutande bukt. Hos en
del arter förekomma hudutväxter, särskildt kamlika
hudflikar på näbben. Vingarna äro utomordentligt
stora, oftast breda och afrundade. Stjerten är deremot
medelmåttig och innehåller 14 pennor. Fötterna äro
starka, men tårna svaga och försedda med korta,
trubbiga och föga krökta klor, som ej kunna begagnas
till anfallsvapen. Fjäderbeklädnaden utgöres af långa
och stora fjädrar, sträcker sig icke till tårna
och lemnar en större eller mindre del af hufvudet
naket. Kräfvan är stor och visar sig, då hon är
fylld, på halsen såsom en naken hudsäck. Gamarna
röra sig bättre på marken än de flesta falkfoglar,
dels stegvis, dels hoppande; då de sitta, hålla
de sig framåtböjda, med vingarna utstående
från kroppen och fjädrarna sällan omsorgsfullt
ordnade. Flygten är långsam, men uthållig, stundom
i ovanlig grad. Gamfoglarna ega icke falkfoglarnas
vighet och förmåga att slå snabbt ned på bytet. I sina
sinnens skärpa täfla gamfoglarna med andra roffoglar,
men hafva mindre utvecklade själsförmögenheter,
hvarför de ock stå tillbaka för t. ex. de egentliga
falkarna och örnarna. Gamfoglarna äro i de flesta fall
för sin näring hänvisade till de döda djur och massor
af afskräden, som förekomma i de varmare land, hvilka
de bebo. Endast några få arter våga sig på lefvande
djur. I alla verldsdelar, med undantag af Australien,
hafva gamarna sitt hemvist, och de förekomma såväl
på heta slätter som i kalla bergstrakter. Inga andra
foglar uppstiga så högt i luftkretsen. Då de sväfva
deruppe eller sitta på betydliga höjder, öfverfara de
med sin skarpa blick stora landsträckor och uppspana
så sin föda. Varseblifver gamen då ett dödt eller
sjukt djur, hvilket kanske redan är omgifvet af smärre
asätande foglar, sänker han sig skruftormigt för att
förvissa sig om saken och störtar derefter susande ned
till bytet. Allt flere gamar samlas för att fråssa på
den döda kroppen, hvaraf inom kort endast lemningar
återstå. Efter en sådan riklig måltid sitta gamarna
timtals stilla på platsen för att smälta maten,
hvarefter de flyga bort för att dricka och bada,
hvilket senare är väl behöfligt, enär deras fjädrar
blifvit orenade af blod m. m. Derefter hvila de
sig och sofva, tills hungern å nyo drifver dem ut
att spana efter byte. Gamarna häcka ofta kolonivis
(på klippväggar o. d.), och honan lägger ett till
två runda, sträfva, grå eller gulgrå, mörkfläckiga
ägg. Gamarna äro i de varma landen till stor nytta,
emedan de förtära döda djur och afskräden, som annars
skulle förpesta luften; också skonas de vanligen af
menniskorna. Hinduerna anse dem för heliga, emedan
de förtära menniskolik. Gamarna kunna med lätthet
hållas i bur, enär de uthärda mycket skiljaktiga
värmegrader, men de hafva i allmänhet ett osnyggt
och mindre behagligt utseende.
Af gamfoglar gifves det flere
underafdelningar. Lam-gamarna, hvilka också pläga
räknas till falkroffoglarna, skilja sig från andra
gamar äfvensom, från öfriga roffoglar genom sin
långsträckta kropp; hufvudet är betäckt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
