Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Geologiska byrån - Geologiska föreningen i Stockholm - Geologisk karta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhet. Men ännu inne i det 19:de årh. gjorde sig
geologerna skyldiga till stora öfverdrifter. Så
ansågo många t. ex., att orsaken till hvarje
rubbning eller förändring i berggrundens ursprungliga
lagringsförhållanden vore att söka uti framträngandet
af någon eruptiv eller plutonisk bergart. Att
sådana och många andra lika haltlösa hypoteser
småningom blefvo aflägsnade från den geologiska
forskningen, är till stor del den berömde engelske
geologen Lyells (1797–1875) förtjenst. Denne, jämte
Darwin, De la Beche m. fl., införde i geologien den
fruktbringande grundsatsen att man så mycket som
möjligt borde söka förklara de förändringar, som
inträffat under jordens tidigare utvecklingsskeden,
såsom åstadkomna genom inverkan af krafter likartade
dem, som fortfarande äro verksamma, samt att man
ovilkorligen icke får antaga förlopp, som strida
emot de allmänna fysiska och kemiska lagarna. Dermed
införde de också den åsigten att de stora resultaten
betingades icke af den verkande kraftens storlek,
utan af de ofantliga tidrymder, under hvilka den
verkat – ett moment i geologien, som visat sig vara
af mycket stor betydelse. De framhöllo likaledes
de långsamt försiggående förändringarna i hafsytans
och landets ömsesidiga nivåförhållanden och deras
betydelse för tolkningen af kontinenternas och
bergens formförhållanden. Darwin påvisade den stora
rol, som många djur, hufvudsakligen korallerna,
spela vid uppbyggandet af väldiga bergmassor.
Agassiz m. fl. gjorde glacierfenomenen till föremål
för studium o. s. v. Nämnda mäns åskådningssätt
har vunnit mycket stort insteg inom geologien,
och nu torde finnas högst få geologer, som icke
(om än med flere eller färre modifikationer)
äro anhängare af detsamma. – På Werners tid var
kännedomen om försteningar eller fossil ytterst
ofullständig. Engelsmannen William Smith (d. 1839)
var den förste, som (vid arbete i stenbrott i början
af 1800-talet) iakttog, att de fossila qvarlefvorna
af forna organismer icke äro tillfälligt fördelade
i berglagren, utan att vissa former träffas blott
i vissa lager, och att hvarje species innehar
en bestämd plats inom serien af de sedimentära
aflagringarna. Denna upptäckt riktade då i hög grad
geologernas (först engelsmännens) uppmärksamhet
på försteningarna, och den blef ett hjelpmedel för
bestämmande af den geologiska åldern hos aflagrade,
försteningsförande bergarter, äfven då de uppträda
inom vidt skilda delar af jorden. Derigenom erhölls
småningom den nuvarande indelningen af alla de
sectimentära bergarterna i efter tidsföljden ordnade
formationsserier. Derigenom blef också visadt,
att den organiska naturen (växter och djur) varit
stadd i en ständigt fortgående utveckling från lägre
till högre lifsformer, ett förhållande, som tillika
antyder en jämn och utan väldiga naturrevolutioner
försiggången utbildning af jorden i dess helhet under
tidrymder af nästan ofattbar längd. Cuvier, Murchison
(1792–1871) m. fl. hafva bringat reda i det kaos,
som förut herskat rörande jordens förhistoriska
krönika. – Nutiden eger många hjelpmedel vid studiet
af geologien, som
förr icke stodo till buds, såsom geologiska
kartor (se d. o.) och detaljarbeten, samlingar af
bergarter, försteningar och andra geologiska föremål
samt uppfinningen att, efter tunnslipning, med
mikroskopets hjelp erhålla en inblick i bergarternas
innersta sammansättning och struktur. – För den
geologiska vetenskapen inom Sverige hafva verkat,
utom många ännu lefvande, Linné, Sefström, Hisinger,
af Forsselles, A. Erdmann, G. Linnarsson m. fl.
E. E.
Geologiska byrån, namn på arbetslokalen (i
Stockholm) för statsinstitutionen Sveriges geologiska
undersökning. Med denna lokal är förenadt ett
geologiskt museum. E. E.
Geologiska föreningen i Stockholm, ett vetenskapligt
sällskap, stiftadt den 6 Dec. 1871 i ändamål "att
bidraga till främjandet af geologien, såväl den
teoretiska som den tillämpade, och af de med densamma
beslägtade vetenskaperna paleontologi och mineralogi
samt tillika att åstadkomma en närmare beröring mellan
dessa vetenskapers idkare inom Sverige". För denna sin
uppgift söker föreningen verka genom sammankomster,
med föredrag och diskussioner, under hvar och en af
de sju månaderna November-Maj samt genom utgifvandet
af en tidskrift. – Föreningens styrelse utgöres af
fem svenska ledamöter; ordföranden, sekreteraren och
andre eller biträdande sekreteraren äro sjelfskrifne
ledamöter i styrelsen. Sekreteraren skall ombesörja
utgifvandet af föreningens tidskrift (se nedan),
biträdande sekreteraren handhafva kassan och föra
räkenskaperna. – Föreningens ledamöter, såväl svenska
som utländska, kunna vara dels betalande, dels icke
betalande. De förre inväljas af styrelsen, efter af
någon ledamot framlagdt, motiveradt förslag. Deremot
fordras föreningens beslut för inval af icke betalande
ledamöter, och utses inom denna kategori endast
mera framstående geologer eller personer, som, hvad
utländingar beträffar, genom resor i Skandinavien
eller bekantskap med svenska språket och svenska
förhållanden kunna anses stå i en mindre vanlig
gemenskap med Sverige. Förr voro alla utländska
ledamöter icke-betalande. Hedersledamöter i vanlig
bemärkelse inväljas icke. Ledamöternas antal utgjorde
vid 1881 års slut 185, af hvilka 154 voro inländska
och 31 utländska. – Föreningen utgifver sedan
början af 1872 en tidskrift, Geologiska föreningens
förhandlingar, af hvilken årligen utgifvits sju
häften. Tidskriften innehåller dels redogörelser
för föreningens sammanträden, dels sjelfständiga
afhandlingar äfvensom, från 1881, anmälanden och
kritiker. Åtskilliga af uppsatserna äro sedermera
särskildt utgifna af Sveriges geologiska undersökning,
hvars tjenstemän i mycket väsentlig grad bidragit
till innehållet i Förhandlingarna. Jernkontoret
inlöser 400 ex. af tidskriften för
utdelning tillsammans med sina "Annaler".
E. E.
Geologisk karta, karta, som medelst skilda
färger eller tecken angifver beskaffenheten och
utbredningen af de i ytan förekommande bergarterna
och jordaflagringarna m. m. Geologiska kartor omfatta
antingen en jämförelsevis mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
