Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gislesen, Knud - Gislöf - Gisors - Giss - Gisselfeld - Gisslan - Gisslarbo - Gisslare - Gissler, Nils - Giss moll - Gissur - 1. Gissur Teitsson Hviðe - 2. Gissur Isleifsson - 3. Gissur Hallsson - 4. Gissur Thorvaldsson, Gissur jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afskedsord til söstre (1853; öfvers. på tyska). Efter hennes
död utkom Erindringer fra det betydningsfuldeste
år i mit liv (1861), öfvers. på tyska. Dessutom
författade hon åtskilliga dikter samt öfversatte
större och mindre religiösa skrifter, hvilka dels
äro särskildt utgifna, dels finnas offentliggjorda
i uppbyggelsetidskrifter. O. A. Ö.
Gislöf, socken i Malmöhus län, Skytts härad. Arealen
1,268 har. 938 innev. (1881). Annex till Dalköpinge,
Lunds stift, Skytts kontrakt.
Gisors [sjisår], stad i franska depart. Eure, vid
Epte. Omkr. 3,600 innev. Vackra ruiner af ett slott
(från 12:te årh.), som fordom var ett af de starkaste
i landet och som under medeltiden spelade en vigtig
rol i krigen mellan England och Frankrike.
Giss, nionde tonen i den kromatiska skalan, eller
g höjdt med en halfton. Förvexlas enharmoniskt
med ass. A. L.
Gisselfeld, danskt adligt jungfrustift, på Själland,
nära staden Nästved. G. omtalas redan i 14:de
århundradet såsom ett herresäte, tillhörde 1508–27
Henrik Gjöe (Kristian II:s trogne anhängare)
och 1546–75 Peder Oxe (rikshofmästare under
Fredrik II), hvilken 1547 uppförde den nuvarande
hufvudbyggnaden. 1657–61 egdes det af Kaj Lykke,
1671–89 af Hans Schack och sedermera af Kristian
V:s gunstling A. L. Knuth, vid hvilkens död (1699)
godset såldes till konungens oäkta son grefve Kristian
Gyldenlöve. Genom testamentariska bestämmelser af
denne (1702) upprättades jungfrustiftet, för sexton
(från 1851 trettio) döttrar af danske adelsmän eller
af män, tillhörande de tre första rangklasserna.
E. Ebg.
Gisslan. Se Gislan.
Gisslarbo, jernbruk i Malma socken. Västmanlands län,
vid stationen af samma namn på Köping–Riddarhyttans
jernväg. Bruksegendomen, som tillhör Riddarhyttans
bolag, omfattar jernbruk med 3 smälthärdar och
vällugn samt 2 franche-comté-härdar, hemmanen
G. och Kolsva (l 1/2 mtl) jämte qvarn, såg och
tegelbruk, alltsammans taxeradt till omkr. 135,000
kr. Stångjernstillverkningen utgör årligen omkr. 2
mill. kg.
Gisslare. Se Flagellanter.
Gissler, Nils, läkare, född d. 22 Febr. 1715 i Gissö
by, Torps socken i Medelpad, blef 1733 student
i Upsala, der han först egnade sig åt teologiska
studier, men sedan åt medicinska, och blef 1744
med. doktor. Redan förut hade han blifvit först
förordnad och derefter utnämnd till lektor i logik,
fysik och medicin vid Hernösands gymnasium samt
förordnades 1762 att tillika vara provinsialläkare
i Vesternorrlands län. Död d. 19 Nov. 1771. G. var
en synnerligt skicklig, nitisk och ömsint läkare,
som ofta på egen bekostnad beredde läkemedel åt sjuka
och till och med vårdade dem i sitt hem. Han gjorde
ansenliga naturhistoriska samlingar och anlade straxt
efter sin ankomst till Hernösand en botanisk trädgård
derstädes. Han var äfven verksam såsom författare och
i synnerhet flitig i upptecknandet af iakttagelser
å medicinens och naturkunnighetens områden, hvilka
han, sedan 1748 ledamot af Vet. akad., för det mesta
meddelade i dennas handlingar.
Giss moll, musikt., den molltonart, som har giss
till grundton och i likhet med sin parallel, h dur,
företecknas med fem #. A. L.
Gissur, ett ofta förekommande namn i en af Islands
namnkunnigaste storbondeslägter, Mosfellingarna,
sedermera Haukadalingarna.
– 1. Stamfadern. G. Teitsson Hviðe på Mosfell (i
närheten af Reykjavik), var, jämte Hjälte Skeggjason,
hufvudman för den rörelse, som ledde till
kristendomens antagande på alltinget (1000). – 2. G.
Isleifsson, den föregåendes sonson, efterträdde
sin fader, Isleif, Islands förste infödde biskop
(1056), i biskopsämbetet och styrde i 36 år
(1082–1118) Island, som hade han varit en konung
(Adam af Bremen). Han var, berättar Are Frode, så
älskad af folket, att för hans skull blef det,
efter Sämund Frodes och Markus Lögsögumans råd,
i lag stadgadt, att hvar och en skulle räkna och
värdera sina egodelar, jord såväl som lösöre, samt
svärja, att de blifvit rätt värderade, och derpå
gifva tionde deraf. Detta inträffade 1096 och
betraktas med rätta af Are såsom ett talande bevis
för huru lydig befolkningen var mot G. Alltinget
bestämde äfven, att Skalholts gård och kyrka –
G:s eget arfvegods – skulle göras till biskopssäte,
och lade stora gåfvor i lösören dertill. Då norra
Islands innebyggare önskade erhålla en egen biskop,
afstod G. inkomsterna från norra fjerdingen till
upprättande af Hola biskopsdöme (1106), hvarigenom
Islands stiftsindelning blef sådan, som den fortfor
att vara under den katolska tiden. På G:s initiativ
företogs äfven – förmodligen med anledning af tiondens införande
– den första folkräkning i Norden, enligt hvilken
Island hade 4,440 bönder, d. v. s. skattskyldiga
gårdsegare. G:s broder Teit ärfde efter sin
fosterfader, Hall Thorarinsson, gården Haukadal (vid
Geysir), som derefter blef ättens hufvudsäte. – 3.
G. Hallsson, Teits sonson, lögsöguman 1181–1200, död
1206, var hufvudman för en kyrklig-europeisk riktning
i den isländska literaturen. Under sin ungdom
hade han gjort flere resor i Europa och äfven besökt
Rom, hvarest man sade, att han varit i större
anseende än någon annan islänning, som gästat
påfvestaden. En förmodligen af honom på latin
författad resebeskrifning, Flos peregrinationis,
har gått förlorad; men i "Hungrvaka", de fem
första Skalholt-biskoparnas historia, uppgifves
G. som hemulsman för innehållet, och de
båda Thingöre-munkarna Odd och Gunlaug, som på latin
skrefvo hvar sin Olof Tryggvessons historia, säga,
att G. granskat deras böcker, och att författarna
iakttagit hans rättelser. – 4. G. T horvaldsson,
vanligen kallad G. Jarl, den föregåendes sonson,
föddes 1209 på Hruni, icke långt från Haukadal.
Redan vid tolf års ålder förde han en rättegång
på alltinget. Vid samma tid uppstod, på grund
af dråpet på G:s äldre broder Björn (1221), bitter
fiendskap mellan de förut nära förbundna sydländska
slägterna Haukadalingarna och Oddverjarna,
till hvilka sistnämnda den vestländske höfdingen
Snorre Sturlasson stod i vänskapligt förhållande.
Då detta, till följd af en arfstvist, upphörde,
slöt Snorre sig till Haukadalingarna, äktade sjelf
den dräpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
