Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glaukom - Glaukonit - Glaukonitkalk - Glaux, Strandling - Glavkos - Glechoma, Jordrefva - Gleditschia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andra akut, då inflammationssymtomen mer eller
mindre häftigt framträda. Den svåraste arten kan
förlöpa med sådan hastighet, att fullständig
synförlust på några timmar inträffar. Dermed
försvinner ingalunda genast den svåra värken, hvilken
tvärtom ännu länge kan fortfara. Vanligen föregås dock
det akuta glaukomet af ett s. k. prodromalstadium,
under hvilket för konsten unnas tid att bota
sjukdomen. Detta sker genom en incision i
hornhinneranden och uttagande af ett stycke af
regnbågshinnan (bildning af artificiel pupill,
iridektomi). Det var upptäckten af denna iridektomiens
underbara förmåga att skaffa hjelp i en dittills
obotlig sjukdom, som med ens ställde Gräfe i raden
af mensklighetens välgörare. På senare tider har man
börjat att underlåta sjelfva iris-utskärningen och
nöja sig med ett bredt eller två mindre insnitt i
hornhinneranden. Dock är värdet af denna operation
(sklerotomien) ännu tvifvelaktigt, åtminstone
för de akuta fallen. – Glaukomet har någon gång
blifvit kalladt "grön starr", och denna benämning
är hemtad från den grönaktiga reflex från pupillen,
som i några, men visst icke alla, fall iakttages.
Rsr.
Glaukonit (af Grek. glavkos, grönaktigt
skimrande), miner., en blandning af aluminium-, jern-,
kalium- m. fl. silikat af varierande sammansättning,
hvilken bildar svartgröna små korn och ofta uppträder
i sedimentära lager, särskildt i kritformationen,
hvaraf åtskilliga afdelningar, till följd af en
riklig förekomst af glaukonit, erhållit namnet
grönsand. Man har iakttagit, att glaukonitkornen
ofta äro bildade genom afsats af silikat inuti
foraminiferskal. I Sverige förekommer glaukonit
synnerligen ymnigt jämte fosforitknölar uti det
undersiluriska lager, som kallas ceratopygekalk.
P. T. C.
Glaukonitkalk (se Glaukonit), petrogr., en mer
eller mindre ren kalksten innehållande små gröna
till svartgröna korn af ett kalihaltigt mineral,
glaukonit. Den finnes i flere formationer. I
Sverige är lägsta delen af ortoceratitkalkstenen
(silur-formationen) på alla hittills kända ställen,
der den uppträder, utbildad som glaukonitkalk,
hvars mäktighet dock sällan öfverstiger
0,6 m. Jämte glaukonit innehåller den äfven
(vanligen i sin nedersta del) svartaktiga
korn och knölar af fosforit (oren fosforsyrad
kalk), hvarigenom glaukonitkalken erhåller ett
konglomeratartadt utseende. Bränd och krossad
till pulver skulle säkerligen den fosforithaltiga
glaukonitkalken kunna lemna ett värdefullt
gödningsämne inom de trakter, der den förekommer.
E. E.
Glaux Tourn., Strandling, bot., ett litet
örtslägte, hörande till nat. fam. Primulaceae
Vent., kl. Pentandria L., saknar blomkrona, men
har det sambladiga blomfodret färgadt, klocklikt
och obetydligt femklufvet. Stiftet är trådlikt med
rundt märke; frukten en fåfröig kapsel med uppsväldt
fröfäste. Den enda europeiska arten, G. maritima L.,
är en liten, glatt, något köttig växt, som dels
förekommer allmänt å hafsstränder, dels äfven
å salthaltiga platser inuti landet. Den tämligen
saftiga örten skulle kunna användas såsom sallat.
O. T. S.
Glavkos ("skimrande", "glänsande"). 1. Grek. mytol.,
en hafsgud, så benämnd efter hafvets glittrande
yta. Till skilnad från andra personligheter med
samma namn kallades han äfven G. Pontios (hafsguden
G.). Glavkos-sagan var vida spridd bland Greklands
sjömans- och fiskarebefolkning. Dess egentliga
hemvist synes hafva varit den lilla beotiska
kuststaden Anthedon, hvars innevånare räknade G. såsom
sin stamfader och medborgare. Han var, enligt sagan,
ursprungligen fiskare och dykare, men erhöll genom
förtärande af en underbar ört odödlighet och natur
af en hafsgudomlighet. Såsom sådan egde han äfven
spådomsgåfvan, men emedan han ofta spådde olycka,
fruktade sjömän och fiskare att möta honom. Hans namn
var äfven sammanflätadt med Argonavtsagan, der han
bl. a. nämnes såsom skeppet Argos byggmästare och
styrman. Af den bildande konsten framställes han
såsom en gammal man, med yfvigt hår och skägg,
stundom med en uppåt böjd, fjollig fiskstjert. –
2. En son af Sisyfos och fader till Bellerofon,
stundom kallad G. Potnievs, emedan han fann sin död
vid de till Pelias’ åminnelse firade festspelen i det
beotiska Potniai (enligt annan uppgift i Iolchos). –
3. En sonson af Bellerofon, hvilken såsom herskare
öfver lycierna med utmärkelse deltog i trojanska
kriget såsom trojanernas bundsförvandt. – 4. En son
af Minos och Pasifaë. A. M. A.
Glechoma L., Jordrefva, bot., ett litet örtslägte
inom nat. fam. Labiatae Juss., kl. Didynamia L.,
igenkänligt på sitt något sneda, i 5 uddspetsiga
tänder klufna blomfoder. Blomkronans nedre läpp
är treklufven, med den mellersta fliken dubbelt
bredare än sidoflikarna samt platt och urnupen;
ståndareknapparna, parvis hopstående, bilda figuren
af ett s. k. andreaskors. Örten kryper med långa
refvor längs marken, har uppstigande stjelkar, som
i vinklarna af de rundade bladen uppbära liksom
kranssittande, tämligen stora, blåa, läppformiga
blommor. Den svenska arten, G. hederacea L., är allmän
på ängsmarker och vid åkerrenar. Hela örten har en
egendomligt balsamisk lukt. Förr var den under namnet
Herba Hederae terrestris använd mot gammal hosta,
bröstkramp, blåslidande och hudsjukdom o. s. v.
O. T. S.
Gleditschia L., bot., växtslägte af
nat. fam. Leguminosae, underfam. Caesalpinieae,
kl. Polygamia L., ordn. Dioecia. Dit hör ett
fåtal (omkr. 5–6) i varma eller tempererade land
växande arter. Dessa äro träd eller, vid odling
i kallare trakter, buskar. De hafva enkelt eller
dubbelt parbladiga blad, båda slagen på samma
stånd och oftast sittande knippvis i spetsen af
outvecklade grenar, ofta enkla eller greniga tornar
(ombildade grenar) samt små, hvit- eller grönaktiga,
i klasar sittande blommor. G. triacanthos L., som
härstammar från Nord-Amerika, odlas som prydnadsväxt
i parker och trädgårdar. I Sverige är den tämligen
ömtålig. Vid Stockholm blir den endast buske. Den har
stora brunröda tornar, som vanligen äro försedda med
tvänne mindre sidogrenar (deraf namnet triacanthos,
af Grek. tri, trefaldig, och akantha, torn,
tagg). Frukten (baljan) innehåller en köttig massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
