Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Golésco, 1. Stephan - Golésco, 2. Nikolaus - Goletta - Golf - Golfströmmen - Golgata - Goliat - Golius, Jacob - Golitsyn - Golkonda - Gollmick, Karl - Gollnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den efter hospodaren Bibescos flykt tillsatta
provisoriska styrelsen. Då revolutionen i Valakiet
undertrycktes, måste G. gå i landsflykt och begaf sig
till Frankrike. Vid sin återkomst invaldes han såsom
en anhängare af Moldavas och Valakiets förening i
divanen i Bukarest och sedermera i centralkommissionen
i Foksjani, hvilken plats han lemnade 1861. 1867–68
var han ministerpresident i Rumania. Död 1874. –
2. Nikolaus G., rumansk statsman, den föregåendes
broder, f. 1810, egnade sig, liksom Stephan G.,
först åt militär och, sedan 1841, åt civil tjenst
i Valakiet. Under den valakiska revolutionen 1848
spelade G. en betydande rol såsom inrikesminister hos
furst Bibesco och i den provisoriska regeringen samt
derefter såsom medlem af regentskapet. G. måste efter
revolutionens undertryckande lemna sitt fädernesland
och begaf sig till Paris. Vid sin återkomst derifrån
(1857) invaldes han i divanen, der han röstade för
Moldavas och Valakiets förening, blef vicepresident
i divanen, utrikesminister och krigsminister. 1861
lemnade han statstjensten, slöt sig till oppositionen
och var 1866 en bland ledarna af den sammansvärjning,
som störtade furst Kusa. G. hade derefter säte i
den provisoriska regeringen, var Maj–Nov. 1868
ministerpresident och blef s. å. president i
senaten. 1870 gjorde G. jämte åtskilliga andra
ett misslyckadt försök att införa republiken. Han
häktades, men frikändes af juryn.
Goletta, hamnstad till Tunis i norra Afrika,
vid det smala hafssund, som förenar lagunen Bahira
med Tunis-viken. Omkr. 1,500 innev. G. är Tunis’
marinstation och vigtigaste hamn. 1879 inlupo 683
fartyg om 160,476 tons och utlupo 617 fartyg om
156,002 tons. Straxt n. om staden ligga ruiner af
det forna Kartago.
Golf [f uttalas med sitt egna ljud], Fr. golfe,
Ital. golfo (af Grek. kolpos, barm, vik), hafsvik.
Golfströmmen, den bäst kända, märkligaste och kanske
största bland Atlantiska oceanens varma hafsströmmar,
är endast en gren af den stora, från Afrikas vestkust
kommande eqvatorialströmmen. Denna gren gör en rund
längs Mejicanska golfens (buktens) kuster, ökas der i
värmegrad, salthalt och klarhet, lemnar golfen genom
Floridasundet och kallas derefter Golfströmmen. Den
flyter i nordöstlig riktning genom Atlantiska hafvet
såsom en ganska skarpt begränsad, varm ström förbi
Newfoundland till trakten af Azorerna, hvarest den
delar sig i två armar, en nordlig och en sydlig,
af hvilka den förra fyller nästan hela hafvets
bredd mellan Storbritannien och Island, stryker
utefter Norges vestkust och slutligen småningom
förlorar sig i Ishafvet, vid Spetsbergen. Vid sitt
utträde ur Mejicanska viken har G., som der är 55
km. bred, en hastighet af 9,3 km. i timmen och en
värmegrad af 28° C. Under sitt lopp genom Atlanten
förlorar den uti hastighet och temperatur, på samma
gång den tilltager i bredd (vid Newfoundland stiger
bredden till 750 km.), men eger dock värme nog att i
mycket betydlig grad förmildra vestra och nordvestra
Europas klimat. G. är orsaken till att hamnarna längs
nordkusten af Norge ända till Hvita
hafvet äro öppna hela året om. – Skilnaden i värmegrad
hos G. och det vatten, genom hvilket han flyter,
påstås vara vintertiden utanför Newfoundland ända till
14° à 16° C. – Såsom strömningens orsaker antagas
vindarna, hafsvattnets olika eg. vigt, solens och
månens dragningskraft samt jordrotationen. På samma
gång som varma strömmar gå från eqvatorialtrakterna
mot polerna och der afkylas, löpa strömningar af
kallt vatten från dessa senare i motsatt riktning.
E. E.
Golgata (Grek. form af Hebr. gulgóleth, skalle,
sannolikt med anledning af platsens utseende,
som liknade en kal hjessa), det ställe,
der Jesus korsfästes. G:s verkliga läge är
omtvistadt och torde aldrig med visshet kunna
uppgifvas. Enligt Joh. 19: 17, 20, Matt. 27: 32,
33 och Ebr. 13: 12 låg G. utanför stadsmuren i
Jerusalems omedelbara närhet. Enligt traditionen är
"Heliga grafvens kyrka" uppförd på denna plats.
F. F.
Goliat, enligt 1:sta Samuelsb. 17, en filisté från
staden Gath, "sex alnar och en tvärhand lång". Då
en gång israeliterna och filistéerna lågo i krig
med hvarandra, uppfordrade G. hånande israeliterna
att bland sig utvälja en man, som kunde strida med
honom. David (se d. o.), som tillfälligtvis vistades
i lägret, antog utmaningen och dödade G. med en sten,
hvarpå han afhögg sin motståndares hufvud med dennes
eget svärd. – Uppgiften i 2:dra Samuelsb. 21: 19 att
Elchanan var G:s baneman bör rättas i enlighet med
1:sta Krönikeb. 20: 5, der Elchanan omtalas hafva
slagit G:s broder Lahmi. – Enligt Koran (Sura 2, 131
f.) var det icke G., utan hans efterträdare i befälet
öfver hären, Tulut, som nedlades af herdegossen Davud
ibn jese medelst tre af profeten invigda stenar.
Golius, Jacob, holländsk orientalist, f. 1596,
d. 1667, besökte flere gånger Orienten och blef
1624 Erpenius’ efterträdare såsom professor i
österländska språk i Leiden samt derjämte 1629
professor i matematik. Hans förnämsta arbete är
Lexicon arabicum latinum (1653).
Golitsyn. Se Galitsin.
Golkonda, fästning i det inre af Främre Indien,
Nisams rike, 11 km. n. v. om Haiderabad. Den har ett
starkt läge på en granitklippa samt nyttjas såsom
statsfängelse och Nisams skattkammare. Vid foten af
fästningen ligga de forna furstarnas af G. dyrbara,
men illa medfarna mausoleer. G. var fordom hufvudstad
i ett stort och mäktigt rike, som 1687 störtades
af stormogul Aureng-Sib. Diamanterna från grufvorna
vid Partial, nära sydöstra gränsen af Nisams rike,
slipades i G.
Gollmick, Karl, tysk musiker, f. 1796, d. 1866,
lefde sedan 1817 såsom språklärare och korrepetitor i
Frankfurt am Main. Utom sånger och pianostycken skref
han en mängd musikteoretiska uppsatser och böcker,
såsom Kritische terminologie ("Carl Gollmick’s
kritiska terminologi för vänner af tonkonsten och
theatern", 1842), Handlexikon der tonkunst (1858)
m. fl. A. L.
Gollnow, stad i preussiska regeringsområdet Stettin
(Pommern), vid Ihna. 7,913 innev. (1875). G. anlades
1190 af sachsiska kolonister, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
