Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gollnow - Golombo - Golovin, slägt - Golovin, 1. Feodor Alexejevitj - Golovin, 2. Ivan, furst Hovna - Golovnin, Vasilij Michailovitj - Goltermann, Georg Eduard - Goltz, Bogumil - Goltz, Robert Heinrich Ludwig von der - Goltzius, Hendrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsrättigheter 1268 och blef derefter medlem
af hanseförbundet. I westfaliska freden (1648)
afträddes staden till svenskarna, hvilka genom freden
i St. Germain 1679 nödgades lemna den till Brandenburg
såsom pant för 50,000 riksdaler (hvilken summa Karl
XI snart erlade) och genom freden i Stockholm 1720
slutligen afträda den till Preussen.
Golombo, by i Polen, mellan Weichsel och Wiprek. Der
slog Karl X Gustaf (d. 8 Febr. 1656) med 5,000 man
den 12,000 man starka polska hären, hvilken anfördes
af Czarniecki.
Golovin [galavin], rysk slägt, som på 1400-talet
invandrade från Krim till Moskva och på 1500-talet
erhöll bojarvärdighet. – 1. Feodor Alexejevitj
G., statsman och krigare, f. 1650, afslöt 1689
fördraget i Nertjinsk med Kina, var en af anförarna
för expeditionen mot Azov 1695 och deltog 1697 i den
stora ambassaden till de vesterländska hofven. 1700
var han öfverbefälhafvare öfver ryska belägringsarmén
vid Narva, blef sedermera fältmarskalk, generalamiral
och utrikesminister. Död 1706. – En frände till honom
var 1725–26 rysk minister i Stockholm, der han gjorde
sig känd för öfvermod och hänsynslöshet. – 2. Ivan G.,
kallad furst Hovna, skriftställare, f. 1816, studerade
i Dorpt, Berlin och Heidelberg, erhöll derefter plats
i ryska utrikesministeriet, men lemnade 1843 denna
anställning, emedan han ansåg sig tillbakasatt af
Nesselrode, och flyttade utomlands. Redan dessförinnan
hade G. framträtt som författare med en beskrifning
öfver en resa i Sverige, Pojedska v’Schvezie (1840),
och nu beslöt han att uteslutande egna sig åt literär
verksamhet. Han väckte genast stort uppseende med
det mot ryska regeringen bittert polemiserande
arbetet La Russie sous Nicolas I (1845; "Ryssland
under kejsar Nikolaus I", 1846), som beröfvade
honom rätten att återvända till fäderneslandet. Han
författade vidare Types et caractères russes (1847;
"Ryska typer och karakterer", 1849) och Mémoires
d’un prêtre russe (1849). 1851–52 redigerade han
"Journal de Turin". 1853 begaf han sig till Amerika
och skref i "Tribune". En ingalunda gynsam skildring
af de amerikanska förhållandena lemnade G. i Stars
and stripes or american impressions (1855). Bland
G:s senare arbeten må nämnas Histoire d’Alexandre I
(1859), La Russie depuis Alexandre le Bien-intentionné
(1859) samt de på ryska författade skrifterna Tyskland
och tyskarna (1860), Franska revolutionens historia
(s. å.) och Frankrikes förfall (1872).
Golovnin, Vasilij Michailovitj, rysk resande,
född 1776, företog 1806 med slupen "Diana" en
verldsomsegling, med uppdrag att undersöka nordöstra
Asiens och nordvestra Amerikas kuster. På Kurilerna
blef han förrädiskt öfverfallen af innevånarna och
hölls jämte 7 kamrater fången 1811–13 af japanska
regeringen. Återkommen till Ryssland 1814, utnämndes
han till kapten. 1817–19 gjorde han på korvetten
"Kamtjatka" sin andra verldsomsegling. Död 1831
såsom viceamiral och generalintendent vid ryska
flottan. G. lemnade utförliga skildringar af sina
resor (berättelsen om hans fångenskap är öfversatt
på nästan alla europeiska språk). – Hans son
Alexander Vasiljevitj var 1862–66 rysk
undervisningsminister.
Goltermann, Georg Eduard, tysk violoncellist,
f. 1824, fick efter hvart annat dirigentplatser
i Würzburg och Frankfurt am Main. Hans
cellokompositioner äro tacksamma och effektfulla. Som
virtuos väckte han uppseende på konstresor 1850–52.
A. L.
Goltz, Bogumil, tysk skriftställare, f. 1801 i
Varsjav, sysselsatte sig 1823–30 med jordbruk,
hvarmed han misslyckades, och egnade sig derefter åt
historiska, filosofiska och estetiska studier samt
gjorde omfattande resor i Europa och Afrika. Död
1870. Bland hans skrifter märkas: Das buch
der kindheit (1847), Deutsche entartung in der
lichtfreundlichen und modernen lebensart (s. å.), Das
menschendasein in seinen weltewigen zügen und zeichen
(1850), Ein jugendleben (1852), Zur charakteristik
und naturgeschichte der frauen (1859) och Typen der
gesellschaft (1860).
Goltz, Robert Heinrich Ludwig von der, grefve,
tysk diplomat, f. 1817 i Paris, d. 1869, efterträdde
Bismarck 1862 såsom preussiskt sändebud i Petersburg
samt var, sedan 1863, först preussiskt och derefter
nord-tyskt sändebud i Paris, hvarest han med
skicklighet arbetade i den tyska politikens intresse.
Goltz, Theodor Alexander Ludwig Georg von der,
friherre, tysk författare i landtbruksvetenskapen,
f. 1836 i Koblenz, sedan 1869 professor i
landthushållning i Königsberg, har utgifvit
bl. a. Beitrag zur geschichte der entwickelung der
ländlichen arbeiterverhältnisse im nordöstlichen
Deutschland (1863), Ländliche arbeiterwohnungen
(1865, prisskrift), Die landwirtschaftliche
buchführung (1866; 3:dje uppl. 1874), Die heutigen
aufgaben des landwirtschaftlichen gewerbes und seiner
wissenschaft (1870), Die ländliche arbeiterfrage und
ihre lösung (1872; 2:dra uppl. 1874) och Die sociale
bedeutung des gesindewesens (1873). I förening
med Ritter och von Langsdorff utgaf han 1875 en
berättelse om Die lage der ländlichen arbeiter im
deutschen reich.
Goltzius, Hendrik, nederländsk
kopparstickare, träsnidare och målare, f. 1558, var son till
glasmålaren Johann G., af hvilken han erhöll sin
första undervisning i teckning. Han sattes derefter
i lära hos flere kopparstickare efter hvarandra
och utvecklade raskt sina anlag. Vid 21 års ålder
ingick han ett olyckligt äktenskap med en rik enka,
och då missförhållandena hotade att undergräfva
hans helsa, anträdde han på läkares råd 1590 en resa
genom Tyskland och Italien. 1591–92 vistades han i
Rom och Neapel och väckte der stort uppseende, under
det han dock uppträdde såsom en i hög grad fåfäng
person. Hemvägen gick öfver Venezia och München,
der han vistades en tid, men vid hemkomsten angreps
han af den bröstsjukdom, som han velat undgå, och som
långsamt förtärde hans lif. Han dog 1617 i Haarlem.
– Genom G. drefs det formella i kopparstickarekonstens
teknik till sin höjd, och genom hans sträfvanden blef
den först mäktig att utveckla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
