Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grafisk framställning - Grafisk konst - Grafit - Grafkummel - Grafotypi - Grafransakning - Grafrösen l. Grafkummel - Grafstekel - Grafstickel - Grafstickelblad - 1. Grafström, Anders Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lerum 13 mm. o. s. v. samt från
Charlottenberg till norska gränsen 0,5 mm. Genom färger
och annan beteckning samt med band å ömse sidor om
banan kan en mängd faktorer, såsom passagerare,
frakt- och ilgods m. m. samt upp- och nedgående
trafiken tämligen öfversigtligt framställas.
K. S.
Grafisk konst (af Grek. grafein, skrifva, teckna),
egentligen en gemensam benämning på alla de
konstarter, för hvilka teckning ligger till grund. I
franskan kallas sålunda både arkitektur, skulptur
och målning för arts de dessin, d. v. s. tecknande
eller grafiska konster. Enligt vedertaget språkbruk
förstås dock med grafisk konst vanligen konsten
att genom tryck från en graverad eller på något
liknande sätt bearbetad platta (metallplåt,
trä- eller sten-skifva) på papper eller deremot
svarande material, t. ex. pergament, framställa och
mångfaldiga afbildningar af konstverk eller andra
föremål. Bland den stora mängden af i synnerhet i
nyare och nyaste tid använda förfaringssätt kan man
urskilja trenne hufvudgrupper, för hvilka träsnittet
(xylografien), kopparsticket (kalkografien)
och stentrycket (litografien) äro de typiska och
äldsta representanterna. Inom den första gruppen,
till hvilken höra träsnittet och metallsnittet samt,
bland nyare uppfinningar, kemitypi, fototypi,
fotozinkotypi m. fl., är teckningen upphöjd,
reliefartad. Endast de upphöjda partierna mottaga
svärtan (färgen), som genom tryck i vanlig bokpress
sedermera öfverföres på papperet. Då jämväl i
vanliga stiltyper sjelfva bokstafsteckningen är
upphöjd, kan detta slag af grafisk konst användas
i förening med boktryck och har derigenom erhållit
en vidsträckt användning som illustrationsmedel. –
Inom den andra gruppen, kopparsticket med dess
underarter: stålsticket, etsningen, det svarta
manéret, aqvatinta-manéret m. fl. samt, bland nyare
förfaringssätt, Collas-manéret (en metod att på
mekanisk väg medelst en kopier-inrättning åstadkomma
graverade afbildningar af medaljer o. a. lågreliefer
o. d.) äfvensom flere af de förfaringssätt, för
hvilka, såsom vid heliogravyren, fotografien tages
till hjelp, äro teckningens linier deremot fördjupade,
och papperet måste vid tryckningen pressas ned i dessa
fördjupningar för att upptaga svärtan (färgen). – I
litografi och den dermed beslägtade zinkografien och
fotolitografien är teckningen visserligen obetydligt
upphöjd, men tryckningen grundar sig dock ej derpå,
utan derpå att bilden är utförd med ett kemiskt
bläck eller krita, hvilka hafva den egenskapen att
fasthålla trycksvärtan (färgen) och sedan öfverföra
den på papperet. – Ypperliga konstnärliga prof på
alster af flere af de nämnda tryckmetoderna innehållas
i den vackra Wien-tidskriften "Die graphischen
künste". Upk.
Grafit (af Grek grafein, skrifva), miner. Se
Blyerts.
Grafkummel. Se Grafrösen.
Grafotypi (af Grek. grafein, skrifva, teckna, och
typos, prägel, bild), ett sätt att direkt från skrift
eller teckning åstadkomma en kliché för tryckning
med bokpress. Skriften eller teckningen utföres,
med ett limaktigt bläck, på en af
krita och andra ämnen sammansatt massa. Skrift- eller
teckningsdragen hårdna till följd af bläckets
inverkan, det öfriga bortgnides varsamt, och den
sålunda uppkomna reliefen reproduceras på galvanisk
eller stenografisk väg. Patent på denna uppfinning
togs 1860 af en amerikansk träsnidare, de Witt
Clinton Hitchcock. Upk.
Grafransakning. Se Graf.
Grafrösen l. Grafkummel äro sådana af större
eller mindre sten, ibland med tillsats af
jord, bildade högar af olika form (runda,
fyrkantiga o. s. v.), som omsluta en eller flere
grafvar. Sådana rösen förekomma under alla de
förhistoriska perioderna i norden, dock oftare
under brons- och jernåldern än under stenåldern.
A. B. B.
Grafstekel. Se Gräfsteklar.
Grafstickel (Fr. burin), gemensam benämning på de
skärande verktyg af något vexlande form, af hvilka
xylografer samt kopparstickare, sigillgravörer
och andra metallarbetare m. fl. betjena sig för
att å en metall- eller trä-yta (äfven å ben,
sköldpadd m. m.) åstadkomma fördjupade eller
upphöjda linier och figurer. Den typiska formen
är den af en tresidig spets, men för öfrigt
vexla såväl gestalt som storlek alltefter olika
ändamål. Grafsticklarna förfärdigas af härdadt
godt stål och äro vid begagnandet fästa i ett kort
träskaft, som hålles helt och hållet inuti handen.
Upk.
Grafstickelblad kallas stundom de egentliga, endast
med grafstickel utförda kopparsticken (Fr. gravure à
la taille douce, gravure au burin), till skilnad från
de öfriga slagen inom samma hufvudgrupp af grafisk
konst, såsom etsning, aqvatinta, svartmanér m. fl.
Upk.
1. Grafström, Anders Abraham, skald, prest, född d. 10
Jan. 1790 i Sundsvall, blef 1809 student i Upsala
och promoverades 1815 till filos. magister. 1817
offentliggjorde han i "Stockholmsposten" för första
gången några af sina skaldestycken, bl. a. Bäcken,
Förgät mig ej och Till den hemmavarande vännen,
hvilka väckte uppmärksamhet genom det okonstlade
i framställningen och i känslans uttryck samt
den utmärkta formbehandlingen. 1818 meddelade
han ytterligare, under signaturen Gfm, flere
dikter i "Poetisk Kalender". Men fastän han skref i
fosforisternas kalender, slöt han sig lika litet till
dem som till någon annan af de stridande skolorna, och
räknades derför till "de teckenförbidande neutrer"
samt blef under namnet "Enkans son i Nain" ganska illa
åtgången i "Markalls sömnlösa nätter". 1820 kallades
han af Geijer till docent i svenska historien,
men stannade icke länge vid akademien, ty redan
1821 sökte och erhöll han lektorsbeställningen
i historia vid krigsakademien på Karlberg. 1830
blef han prestvigd, utnämndes året derefter till
e. o. hofpredikant och blef 1832 lektor i historia
vid Hernösands gymnasium, hvarvid han erhöll titel
af professor. 1835 befordrades han till kyrkoherde
i Umeå och uppfördes (1848) efter sin svärfaders,
F. M. Franzéns, frånfälle på andra förslagsrummet till
biskopsämbetet i Hernösand. 1839 kallades han till
ledamot af Svenska och 1841 af Musikaliska akademien,
utnämndes 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
