Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gren, Magnus - Gren (Green), Ivar - Gren, Jonas - Grenaa (Grenå), stad i norra Jylland - Grenada, en England tillhörig ö bland Små Antillerna i Vestindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benämndes Grensholmen. Redan 1434 var G. medlem
af rådet och slöt sig i början till oppositionen
mot konung Erik, men sedan han 1436 fått befälet på
Borgholm, hyllade han sig till unionspartiet. Såsom
förklarad fiende till Karl Knutsson erhöll G. af
konung Kristoffer Stockholms slott i förläning
samt utnämndes till fodermarsk och medlem af
interimsregeringen (1442). Då Karl Knutsson blifvit
konung, ställde han G. och Birger Trolle i spetsen
för en expedition, hvars ändamål var att rycka
Gotland ur konung Eriks händer (1448). Det visade
förtroendet svek G. emellertid. I Jan. 1449 erbjöd
han sig nämligen att skaffa Gotland i Kristian I:s
af Danmark händer; och om än detta anbud ej ledde
till något resultat, gick likväl ön genom hans och
hans medbefälhafvares eftergifvenhet och oförstånd
samt Kristians trolöshet förlorad för Sverige. Vid
unionsmötet i Halmstad 1450, der G. på eget bevåg
infunnit sig, ingingo han och andra svenska herrar
en öfverenskommelse med några af de danska ombuden
att man skulle söka förmå Karl Knutsson lofva
att blott efter rådets vilja gifva eller återtaga
förläningar samt att, om Karl vägrade bifalla denna
fordran, svenska kronan skulle erbjudas åt konung
Kristian. Anslaget upptäcktes dock i tid, hvarefter
G. ansåg det bäst att lemna riket (sommaren 1450),
men blef vid ett försök under resan att sätta
sig i besittning af ett hamburgskt köpmansskepp
tillfångatagen af ett krigsfartyg och förd till
Lübeck. Efter att en tid hafva hållits i lindrigt
fängelse, frigafs han, hvarefter han begaf sig till
Danmark och ingick öppet i Kristians tjenst. Vid
jultiden 1451 landsteg G. på svenska östkusten och
härjade landet mellan Kalmar och Kolmorden. Följande
år gjorde Olof Axelsson (Tott) och G. ett misslyckadt
försök att bemäktiga sig Stockholm. Att han, liksom
åtskilliga andra herrar, blef af svenska rådet dömd
att för förräderi mista lif, ära och egendom (d. 15
Sept. 1453), betydde naturligtvis ingenting. Åren
1453–55 var han höfvidsman i Bergen, 1456 eröfrade
han Öland åt Kristian, hvarefter han erhöll ön med
Borgholms slott i förläning. Slottet behöll han
till 1472, då det intogs af svenskarna. Ej lång tid
derefter afled han (i slutet af 1473).
2. Gren (Green), Ivar, riksråd, den föregåendes
son, omtalas första gången 1464, då han var en af
deltagarna i Kettil Karlssons resning och tillsammans
med andra herrar "efter menige allmogens vilja"
inbjöd Karl Knutsson att åter blifva Sveriges
konung. Men inom årets slut uppträdde han fientligt
mot konung Karl och lyckades derigenom förvärfva
Axevalls slott 1465. Då Karl 1467 för tredje gången
kom till makten, hyllade G. honom åter. Karl lät
honom behålla Axevall och gaf honom till och med
penningeunderstöd, men icke dess mindre stängde
G. 1468 för Karl slottets portar och flydde till
Danmark. 1470 blef han befälhafvare på Elfsborg,
men detta slott fråntogs honom 1471 af Sten Stures
anhängare, Otto Torbjörnsson. Då detta inträffade,
var G. sjelf borta: han deltog i Kristians tåg mot
Stockholm och i slaget vid
Brunkeberg. Efter freden mellan Sverige och Danmark
(1472) stannade G. i Sverige, men uppträdde ej på
rådsmötena före 1477, från hvilken tid han blef en
flitig deltagare i dessa möten ända till 1495, då
han bevistade mötet i Kalmar. Hans dödsår är okändt.
Gren, Jonas, orgelbyggare, f. 1715 vid Stjernsund,
kom 1733 i lära hos orgelbyggaren D. Stråhle
i Stockholm. 1748 fick G. kungl. privilegium
som orgelbyggare och började s. å., i bolag med
sin principals brorson Petter Stråhle (f, 1714,
d. 1765) sin verksamhet, hvilken i sitt slag
hittills ej blifvit öfverträffad i Sverige. Deras
verkstad, på Kungsholmen, försågs med alla då kända
förbättringar. G. egde ovanliga teoretiska insigter
i yrket, och dessa, i förening med Stråhles praktiska
förmåga, skaffade fabriken ett anseende, som slutligen
gick äfven utom landets gränser. Det finnes ingen
svensk orgelbyggareverkstad, som utfört så många
och omfattande arbeten som detta bolags. Det byggde
i Stockholm bl. a. följande verk, de flesta först
nyligen ombyggda eller utbytta: Katarina (1751),
Slottskyrkans (1753), Franska reformerta kyrkans
(1756), Klara (1761, ett af de förnämsta i riket, med
fyrtio stämmor och åtta bälgar) och Hedvig Eleonora
(1762); i landsortsstäder: Karlstads domkyrkas
(1753), Vesterås domkyrkas (1757), Sala, Piteå,
Hedemora m. fl. kyrkors. Derjämte utförde det en
mängd orgelverk för landskyrkor samt reparationer och
ombyggnader nästan i hundratal. G. afled i Stockholm
d. 25 Mars 1765, fem veckor efter Stråhle. Deras
verkstad och privilegium öfvergingo till deras
lärjunge Karl Wahlström. -rn.
Grenaa (Grenå), stad i norra Jylland, omkr. 56
km. ö. om Randers, på halfön Djursland, ej fullt
2 km. från Kattegatt. G. är den östligaste staden
på Jylland, 10° 52’ 44" ö. lgd fr. Greenw. Den har
sitt namn efter Grenån, som flyter s. om densamma
och i forna tider kallades Djursån. Der stod 1060 ett
sjöslag mellan den norske konungen Harald Hårdråde och
den danske Sven Estridsson samt 1157 mellan Valdemar
den store och hans motkonung Sven Grate. G. har
visserligen hög ålder, men inga historiska minnen
knyta sig vid detsamma, och man känner icke när det
fick stadsrättigheter. 1880 hade G. 2,423 innev,
(mot 1,923 år 1870 och 1,100 år 1850). Handel är
dess vigtigaste näringskälla. Hamnen är endast sällan
tillfrusen, och man har derför varit betänkt på att
anordna regelbunden vintertrafik med ångbåt mellan
G. och det nordvestra Själland. Sedan 1876 har G.
jernvägsförbindelse med Randers. E. Ebg.
Grenada [grenädä], en England tillhörig ö bland Små
Antillerna i Vestindien, n. v. om Trinidad. Arealen
344 qvkm. Ön är af vulkaniskt ursprung, bergig,
men ytterst fruktbar. Socker och kakao äro
hufvudprodukter. Norr om G. sträcker sig en rad små
öar, Grenadines, mest låga, vattenlösa klippöar,
med en areal af 86 qvkm. G. och Grenadines, som
1878 hade tillsammans 42,235 innev., förvaltas af
en viceguvernör. Inkomsterna utgjorde 1877 523,510
kr. och utgifterna 532,460 kr. Exporten hade s. å. ett
värde af 2,626,000 kr. och importen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
