Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grétry, André Erneste Modeste - Gretsj, Nikolai - Greuze, Jean Baptiste - Grew, Nehemiah - Grève-platsen - Grevesmühlska friskolan - Grevesmöhlen, Karl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med stundom så långt i minutiös deklamatorisk
texttolkning, att Méhul kunde yttra:
"C’est de l’esprit, mais ce n’est pas de la
musique". Harmoniseringen är, såsom redan antydts,
hans svaghet, och instrumentationen öfverlät han
vanligen åt sina vänner. Men i behaglig, uttrycksfull
melodi står han i första ledet bland franska mästare,
och han lemnade åt efterverlden ett rikt arf, som
sedan ytterligare riktades af Isouard, Boïeldieu,
Auber m. fl. A. L.
Gretsj, Nikolai, rysk skriftställare,
född 1787 i Petersburg, död 1867, reste
1817 i Tyskland och Frankrike för att studera
Lancaster-undervisnings-metoden och införde derefter
denna metod i flere skolor. 1830 blef han anställd i
inrikesministeriet. 1812 grundade G. veckoskriften
"Fäderneslandets son", hvilken han redigerade till
1838. 1825 började han utgifva tidningen "Nordiska
biet". Hans förtjenstfullaste arbeten äro "Handbok
i ryska literaturen" (1819–22), "Utförlig rysk
språklära" (1827) och "Praktisk rysk grammatik"
(s. å.). 1834 öfvertog G. såsom hufvudredaktör
utarbetandet af ett ryskt konversationslexikon och
fortfor dermed till och med halfva 7:de bandet,
hvarefter han tillsammans med general v. Seddeler
utgaf ett militärlexikon.
Greuze [grös], Jean Baptiste, fransk genremålare,
f. 1725, d. 1805 i Paris, åtnjöt först undervisning
af en målare Gromdon i Lyon, hvilken han äfven följde
till Paris. Der arbetade G. flitigt på konstakademien,
men utbildade sig för öfrigt på egen hand. Hans första
tafla, Familjefader, som föreläser bibeln för sina
barn, föreföll så förträfflig, att man ansåg honom
icke kunna vara upphofsman till den; men nya arbeten,
som voro ännu bättre, skingrade snart dessa ovärdiga
misstankar. 1755 reste G. till Italien och utställde
1757 endast italienska studier. Denna resa tycktes
mera hafva förvirrat hans originalitet än befordrat
den, och det dröjde länge, innan han återfann sig
sjelf. Ej häller hjelptes detta förhållande, då han,
för att vinna medlemskap i konstakademien, företog
sig att måla ett historiskt stycke, Severus och hans
son Caracalla, hvilket misslyckades. Han vann inträde
såsom genremålare, och hans bästa arbeten äro äfven
genrebilder, till hvilka han tog ämnen ur det enskilda
borgerliga lifvet, praktiskt tillämpande i måleriet
de grundsatser för dramat, som hans tillgifne vän
Diderot sökt införa på teatern. Den melodramatiska
känsla, som är förherskande i dessa kompositioner,
bidrog till deras framgång lika mycket som, ja
mera än G:s verkliga talang. Han målade dessutom
en mängd vackra porträtt och äfven qvinnohufvud,
med ett stundom öfverdrifvet uttryck, men alltid
fulla af lif och behag. Till hans bästa verk höra La
malediction paternelle, Le fils puni och La cruche
cassée, en af de i Louvre ifrigast kopierade taflorna.
C. R. N.
Grew [gru], Nehemiah, engelsk botaniker, föddes 1628
i Coventry. Sedan han vid ett utländskt universitet
afslutat sina studier, återvände han till England och
meddelade samtidigt Royal society en undersökning i
växtfysiologi, hvilken af detta samfund emottogs
med så stort bifall, att han (1672) kallades
till London. Der förvärfvade han sig snart en
stor medicinsk praktik och kallades till ledamot
af Royal society, som 1677 valde honom till sin
sekreterare. 1682 utgaf han sitt berömda verk Anatomy
of plants, hvari han utvecklade en stor originalitet
som forskare, särskildt i fråga om undersökningen
af växternas befruktningsdelar. Dessutom utgaf han
Comparative anatomy of trunks (1675), Idea of a
phytological history (1673), Nature and use of the
salt contain’d in Epsom and such other waters (1697)
m. m. Död 1711. – Växtslägtet Grewia uppkallades af
Linné efter G.
Grève-platsen, Fr. Place de Grève (af grève,
strandbrädd), nu Place de l’Hôtel-de-Ville, torget
framför stadshuset i Paris, på norra Seinestranden,
fordom afrättningsplats.
Grevesmühlska friskolan, Jakobs och Johannes
församlings i Stockholm fri- och fattigskola,
stiftades af grosshandlaren C. A. Grevesmühl genom
gåfvobref å 20,000 rdr b:ko d. 1 Mars 1812 och var
afsedd att blifva "en fri läro- och arbetsinrättning
inom bemälda församling till förmån för der boende och
mantalsskrifna fattiga barn af bägge könen". I skolan,
hvilken motsvarar Stockholms folkskolors mellersta
och öfre afdelningar, och vid hvilken f. n. (1882)
äro anställda 3 lärare och 3 lärarinnor, meddelas
undervisning åt omkr. 100 barn i vanliga skolämnen
samt slöjd. Samtliga barnen erhålla till hvarje jul
en fullständig beklädnad, hvarjämte middagsspisning
kostnadsfritt tillhandahålles dem, som deraf äro
i behof. Skolans angelägenheter förvaltas af en
direktion, i hvilken församlingens kyrkoherde är
ordförande. Vid 1881 års slut egde skolan ett kapital
af 152,429,91 kr. samt elfra aktier i Södertelge
kanalbolag, bokförda till ett värde af 3,300 kr.
Grevesmöhlen, Karl August, öfverdirektör vid
landtullverket, född i Okt. 1754 vid Dalkarlshyttan,
Örebro län, ingick i statens tjenst 1772, var
1777 notarie i generaltullarrendesocietetens
kansli samt blef 1781 notarie i Svea hofrätt,
1787 sekreterare hos generaltulldirektionen,
1788 asessor i Svea hofrätt och 1790 l. 1791
öfverdirektör i generallandtullkontoret och preses
i accisrätten. Hans första offentliga uppträdande
inträffade, då han 1802 vann Patriotiska sällskapets
stora pris för en afhandling Om förmånligaste sättet
att använda trädesjorden m. m., hvilken skrift
uppväckte en liflig polemik. Såsom öfverdirektör
råkade han i strid med tullarrendesocietetens
ledande män, öfverståthållaren S. af Ugglas och
f. d. underståthållaren H. Liljensparre, mot hvilkas
despotiska styrelse han åtskilliga gånger tillåtit
sig att göra anmärkningar. Oviljan mot G. gaf sig
luft, då en underordnad tjensteman i tullen 1806
anklagade honom för att mot sin instruktion hafva
varit borta öfver ett dygn från Stockholm samt för
att vid en kassainventering ej hafva tillkallat
öfverinspektoren. G. bestred anklagelsen, men
arrendesocietetens fullmäktige beslöto dock d. 1
Nov. 1806 att suspendera honom och öfverlemna
målet till kammarkollegium, hvilket d. 13 Maj 1808
förklarade kassainventeringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
