Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gresham, Sir Thomas - Gresley, Henri François Xavier - Gresset, Jean Baptiste Louis de - Gretna Green - Grétry, André Erneste Modeste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der han idkade handel och tjenstgjorde som finansielt
ombud för konung Henrik VIII. Han gjorde såväl denne
konung som hans trenne efterträdare vigtiga tjenster
vid deras penningeoperationer och upphöjdes till
belöning derför af drottning Elisabet till knight
(1559). 1565 erhöll G. tillstånd att på egen bekostnad
uppföra ett börshus i London. Denna börs fick 1570
rang af kunglig börs och nedbrann 1666. Sedan
G. återvändt till London, fortsatte han der sin
verksamhet som köpman och regeringens finansielle
agent. Död 1579. I sitt testamente bestämde han, att
hans boningshus och en stor del af hans förmögenhet
skulle användas till upprättandet af ett vetenskapligt
kollegium. Föreläsningarna började 1597 och höllos
då i G:s hus, men flyttades 1768 till börsen. Sedan
1843 hållas de i kollegiets eget nybyggda hus.
Gresley [gräle], Henri François Xavier, fransk
krigsminister, född d. 9 Febr. 1819 i Vassy,
besökte 1838–40 polytekniska skolan och lemnade
densamma såsom underlöjtnant. Efter att hafva 1845
befordrats till kapten, begaf han sig 1847 såsom
general Herbillons adjutant till Afrika, men blef der
sårad i slaget vid Zoatcha (1849). Han ingick då i
den algerska förvaltningen och blef slutligen ledare
af den politiska byrån i Algeriet. Vid fransk-tyska
krigets utbrott utnämndes G. till general och deltog
i flere drabbningar, bl. a. i slaget vid Sedan,
der han tillfångatogs. Efter fredsslutet erhöll
han såsom souschef vid generalstaben anställning i
krigsministeriet och arbetade med ifver på arméns
reorganisation. 1874 blef han generalstabschef,
1875 divisionsgeneral, men tog 1877, såsom
varande republikan, afsked från sin anställning i
krigsministeriet, då Rochebouets antirepublikanska
minister kom till makten. Sedan senatorsvalen i
Jan. 1879 gifvit senaten en kompakt republikansk
majoritet, kallades G. till krigsminister (d. 13
Jan.) och senator på lifstid (d. 27 Maj). Då de öfriga
medlemmarna af venstra centern i ministéren afgingo,
begärde äfven G. afsked (d. 28 Dec. 1879).
Gresset [-se], Jean Baptiste Louis de, fransk skald,
f. 1709, d. 1777 som medlem af franska akademien,
var en tid medlem af jesuitorden, men tvangs att
lemna densamma, enär hans qvickhet ej var i de heliga
fädernas smak. I sin ungdom skref han åtskilliga
lättsinniga dikter, hvilka han sedermera sjelf
ogillade. Hans bästa arbeten äro det komiska eposet
Vert-vert (1733), som hos fransmännen åtnjuter stort
anseende, hans Epître à ma soeur sur ma convalescence
och det såsom sedemålning förträffliga lustspelet
Le méchant (1747), som förskaffade honom inträde
i akademien. Med sina tragedier gjorde han ingen
lycka. Goda upplagor af hans samlade skrifter
hafva utgifvits af Fayolle (1803) och Renouard
(1811). Laharpe ombesörjde 1865 ett urval. På
kungl. teatern i Stockholm uppfördes 1787 den af
G. skrifna komedien "Sidney eller den mjeltsjuke".
Gretna Green [-grin], egentligen namnet på en gård
i närheten af byn Springfield i
skotska grefskapet Dumfries, men allmänt användt om
sjelfva byn. På grund af sitt läge nära engelska
gränsen var stället en vanlig tillflyktsort
för sådana personer, som utan giftomans samtycke
ville ingå äktenskap efter den i Skotland gällande
kanoniska rätten. Enligt denna är det nämligen för
äktenskapets giltighet tillräckligt, att de båda
parterna inför trovärdigt vittne förklara sig vilja
äkta hvarandra. Denna förklaring egde vanligen rum
inför en grofsmed, hvarför den meningen uppstod att
"smeden i G." hade särskildt privilegium på att sluta
dylika äktenskap. Numera äro äktenskap ej giltiga
i Skotland, med mindre än att endera parten före
äktenskapets ingående bott i landet minst 21 dagar.
Grétry [gretri] André Erneste Modeste, belgisk
kompositör, föddes d. 8 Febr. 1741 i Liége och erhöll
sin första musikundervisning såsom korgosse samt
derefter af olika lärare i sin fädernestad. Genom
domkapitlet i Liége sattes han i tillfälle att 1759
resa till Rom, der han under fem år var elev af
Casali utan att kunna förmå sig till rätt allvarliga
harmoniska och kontrapunktiska öfningar. Han insåg
snart, att hans fält icke var kyrkan, utan teatern,
och han debuterade lyckligt i Rom 1765 med Le
vendemmianti. Öfver Genève återvände han till
Paris, der emellertid hans Les mariages samnites
1768 redan vid repetitionen å Stora operan gjorde
totalt fiasko. Då, när alla vändt honom ryggen och
bragt honom nära förtviflan, var det den svenske
ambassadören, grefve Creutz, som ädelmodigt tog sig
an honom och förmådde Marmontel att anförtro honom
texten till Le Huron. Denna opera gafs redan samma år
på Comédie italienne och gjorde stor lycka. Derefter
utvecklade G. med ständig framgång en förvånande
fruktbarhet. Bland hans många operor må nämnas
Lucile (1769; "Lucile", 1776), Le tableau parlant
(s. å.; "Den talande taflan", 1782), Le Sylvain
(1770; "Silvain", 1791), Les deux avares (s. å.;
"De bägge girige", 1778), Zémire et Azor (1771;
"Semir och Azor", 1778), La fausse magie (1774;
"Den falska svartkonsten", 1792), L’amant jaloux
(1778; "Den svartsjuke älskaren", 1790), Richard
Coeur-de-Lion (1784; "Konung Rikhard Lejonhjerta",
1791), La caravane de Caïre (s. å.; "Caravanen",
1796) och Les méprises par ressemblance (1786;
"De båda grenadiererna", 1877), alla med lycka
gifna i Sverige. 1795 fungerade G. några månader
såsom inspektor för konservatoriet; för öfrigt
hade han intet ämbete. Deremot öfverhopades han med
hedersbetygelser och blef bl. a. medlem af Institutet
1796. Cherubini och Méhul bragte väl för en tid hans
operor i glömska, men genom sångaren Elleviou blefvo
hans verk åter populära. Hans "Richard Coeur-de-Lion"
gifves ännu med fördel i Paris. Han dog på Rousseaus
"Eremitage" i Montmorency d. 24 Sept. 1813. – G. är i
den franska komiska operans historia en epokgörande
personlighet och innehar der ungefär samma rol som
Gluck inom den stora operan. Sanning var det mål han
angaf i sina med Legrands tillhjelp skrifna Mémoires
ou essais sur la musique (1789), och han gick till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
