företrädesvis Mejico och Kalifornien. G. glutinosa Dun. är ansedd såsom ett kraftigt "sårläkande" medel, och G. robusta W. har i senare tider berömts såsom verksam mot bröstkramp (astma). O. T. S. Grindelwald, en för sin vilda naturskönhet berömd dal i Berner Oberland i Schweiz, genomströmmas af Schwarze Lütschine samt begränsas mot s. af den väldiga Finsteraarhorngruppen och mot n. af Faulhorn. De båda Grindelwaldgletscherna (den öfre och den nedre) sträcka sig långt ned i dalen. I denna ligger byn G. l. Gydisdorf, med omkr. 3,200 innev. Grinderslev-kloster (äldre form Grindersleff), herregård på Jylland. Sallings härad, 2 km. från Hvalpsund i Limfjorden, var under medeltiden ett augustinkloster, som stiftades på 1100-talet. (Det omtalas första gången 1176.) Redan före reformationen hade det af biskopen i Viborg blifvit förlänadt åt adelsmannen Hans Pogvisch, hvilken 1525 af konung Fredrik I fick bekräftelse på länet och vid reformationen behöll det. Under Fredrik II:s regering (1559-88) lades det under kronan, men kom åter i andra egares händer, ibland andra familjen Lykke (under många slägtled), hvilken uppförde den nuvarande hufvudbyggnaden. Den gamla klosterkyrkan är bibehållen. -- Grinderslevhandskriften kallas en märklig, omkr. 1480 i G. författad handskrift, som innehåller bl. a. stycken af Bonaventura, Susos "Gudelig visdomsbog" l. "Horologium aeternae sapientiae" samt Thomas a Kempis' namnkunniga bok "Om Kristi efterföljelse". Språket är utpräglad jylländsk munart. C. R. Gringoire l. Gringore [grängoar, -går], Pierre, fransk skald, f. 1475, hette ursprungligen Gringon. 1500 kom han till Paris, der han blef medlem af "Enfants sans souci" och inom detta sällskap förvärfvade den höga värdigheten af "mère sotte". 1502-17 ledde han uppförandet af mysterierna i Paris. Sin största betydelse eger han som dramatisk författare och anses som den egentlige skaparen af den politiska komedien i Frankrike. I sina farser och sotier utvecklar han qvickhet och kraft, i sina mysterer, särskildt i Mystère de la vie de Saint-Louis (1541), är han stundom verkligt upphöjd och storartad. Som författare af moralisk-allegoriska dikter, Le château de labour (1499) och Le château d'amours (1500), förstod han att på ett skickligt sätt anslå sin tids smak. Bland de politiska pamfletter, i hvilka han på beställning af Ludvig XII förfäktade den franska statskonstens intressen, må särskildt nämnas La chasse du cerf des cerfs, som ingalunda är en afhandling i jagtvetenskapen, såsom man stundom får se uppgifvet, utan hvars titel är en anspelning på påfvens sjelftagna benämning "Servus servorum Dei". Efter Ludvig XII:s död, 1515, tog han anställning som vapenhärold hos hertigen af Lothringen och började vid denna tid utgifva åtskilliga skrifter mot reformationen. Död omkr. 1544. Hans literära qvarlåtenskap har blifvit samlad och utgifven af Héricault och Montaiglon (1858-61). V. Hugo låter G. uppträda i romanen "Notre Dame de Paris" och T. de Banville har gjort honom till hjelten i den versifierade komedien "Gringoire". Grinnell, Henry, amerikansk mecenat, född i New Bedford i Massachusetts 1799, begaf sig 1828 till New-York, der han såsom skeppsredare och köpman förvärfvade sig stor förmögenhet och högt anseende. Han sökte på allt sätt befordra vetenskapliga sträfvanden och gjorde sig i synnerhet bekant genom det frikostiga understöd han lemnade de arktiska expeditionerna. På egen bekostnad utrustade han 1850 det fartyg, som under De Havens befäl skulle uppsöka Franklin. Äfven bar han en stor del af kostnaderna för De Hayes' och Halls expeditioner. Död i New-York 1874 såsom president i amerikanska geografiska sällskapet. Grinnell-land, polar-ö i arktiska Nord-Amerika, i Parry-arkipelagen, under 77° n. br., vid norra änden af Wellington-kanalen. Arealen beräknas till 5,650 qvkm. Grinneröd, socken i Göteborgs och Bohus län, Inlands Fräkne härad. Arealen 4,250 har. 876 innev. (1880). Annex till Forshälla, Göteborgs stift, Elfsyssels norra kontrakt. Grinstad, socken på Dal, Elfsborgs län, Sundals härad. Arealen 5,507 har. 2,491 innev. (1880). Annex till Bolstad, Karlstads stift, Södra Dals kontrakt. Grip (Grek. gryps, Lat. gryps l. gryphus), ett fabeldjur, som de gamle grekerna föreställde

Fig. 1. sig med kropp, ben och svans af ett lejon sam med en örns hufvud och vingar, således förenande styrka med snabbhet.

Figl. 2. Gripen blef derför en symbol för vaksamheten, och den antika konsten framställde ofta detta djur, bl. a. såsom gafvelprydnad (se Akroterion) på tempel och på grafvar. (Fig. 1 visar ett grip-akroterion.) I heraldiken äro gripens framfötter vanligen lånade af örnen (se fig. 2). Grip, svensk adlig slägt, härstammade från riksrådet Bo till Vinäs (d. 1464 l. 1465), hvilken sjelf tillhörde slägten Natt och dag på