men sedan 1871 hafva de flesta diamanter hittats i grufvorna vid Kimberley, De Beer's, Du Toit's Pan och Builtfontein, belägna nära hvarandra vid östra gränsen. Från den första upptäckten af diamanter (1867) t. o. m. 1878 hafva från G. utförts diamanter till ett värde af 360 mill. kr. Viceguvernörens säte är Kimberley. Griquas l. Baastards, sydafrikanskt folk, som uppstått genom blandning af holländska boers och dessas hottentottska slafvar. I början af 1700-talet blefvo griquaerna, redan då ganska talrika, förlagda till Roggeveldes bergstrakter, men engelska kolonisters framryckande nödgade dem 1815 att öfverskrida Oranje- -floden, hvarefter en del bosatte sig i det område, som nu kallas Griqualand West, och en annan något östligare, i den nuv. Oranjeflods-republikens sydliga distrikt Fauresmith och Smithfield. Oroade af boers flyttade dessa senare 1852 öfver Drakenberge och slogo sig ned i Kaffraria. Deras område utgör nu ett engelskt distrikt under namnet Griqualand East. Till utseendet närma sig griquaerna mer hottentotterna än sina europeiska stamfäder. De äro fredliga och arbetsamma samt tala holländska. Grisaille [-saj], Fr. (af gris, grå), målarek., grått i grått. Se Camaïeu. Grisar, Albert, belgisk tonsättare, f. 1808, var bestämd för köpmansyrket, men rymde från sin husbonde och började 1830 i Paris, under Reicha, kompositionsstudier, till hvilkas fortsättande han erhöll statsunderstöd, sedan hans opera Le mariage impossible 1833 gjort lycka i Bruxelles. Bland hans öfriga operetter, som berömmas för melodi och scenisk verkan, må nämnas Bon soir monsieur Pantalon (1851), Les amours du diable(1853) och La chatte merveilleuse (1862). Död 1869. A. L. Grisebach. 1. August Heinrich Rudolf G., tysk botaniker, f. 1814, d. 1879, blef 1837 privatdocent vid universitetet i Göttingen och 1847 professor i botanik derstädes. På växtgeografiens område, der han gjort sig ett odödligt namn genom sina forskningar, sökte han framför allt visa förhållandet mellan klimatet och växtverlden. Detta framträder redan i skildringarna af hans första botaniska resor (Dauphiné 1833, Rumilien och Brussa 1839, Skandinavien 1844) och utgör grundtanken i hans förnämsta arbete Die vegetation der erde nach ihrer klimatischen anordnung (1872), med hvars offentliggörande växtgeografien anses hafva inträdt i ett nytt stadium. Äfven åtskilliga af hans öfriga växtgeografiska arbeten, t. ex. Die vegetationslinien des nordwestlichen Deutschlands (1846), som blef epokgörande för lokalflorornas affattning, Die geographische verbreitung der hieracien (1852), Systematische untersuchungen über die vegetation der karaiben (1857), Flora of the british westindian Islands (1859-64) och Die geographische verbreitung der pflanzen Westindiens (1865), intaga ett framstående rum i den botaniska vetenskapen. Till hans utmärktare skrifter på andra områden höra Ueber die bildung des torfs in den Emsmooren (1846). -- 2. Edward Rudolf G., tysk skriftställare, den föregåendes son, f. 1845, ingick 1872 på den diplomatiska banan, blef 1874 anställd vid tyska konsulatet i Smyrna och 1879 utnämnd till vice konsul i Jassy samt 1881 till konsul i Petersburg. 1869 utgaf han anonymt diktsamlingen Der neue Tannhäuser, i hvilken den sinliga kärleken med glödande färger skildras. Den gjorde ett stort uppseende och har redan upplefvat 11 upplagor. Den andra samlingen, Tannhäuser in Rom (1875; 4:de uppl. 1880), motsvarade icke fullt allmänhetens förväntningar. Sina studier öfver den moderna tyska literaturen offentliggjorde han 1876 i arbetet Die deutsche literatur 1777- 1870 (1876; 2:dra uppl. 1877), i hvilket snillrika omdömen äro blandade med paradoxer. I Die treulose witwe (3:dje uppl. 1877) lemnar han ett intressant bidrag till jämförande literaturhistoria. Griselbjörnen l. grislybjörnen. Se Björn. Griselda. Se Grisilla. Grisett (Fr. grisette, af gris, grå) var i Frankrike ursprungligen namn på ett grått, groft tyg (vadmal), som begagnades af det fattigare folket, men kom sedermera, i synnerhet i Paris, att beteckna de unga, fattiga flickor, som efter det ansträngande arbetet med nålen eller vid tvättbunken sökte nöjet i någon ung eller rik älskares sällskap. Ofta flyttade grisetten hem till sin vän och blef hans hushållerska ("femme de ménage'). Det finnes många rörande drag af hängifvenhet hos dessa vanligen öfvergifna och med otack belönta grisetter, med hvilkas namn föreställningen om friskt mod, sprittande munterhet och ohejdad njutning af ögonblicket är förenad. Såsom typ för parisgrisetten gäller "Rigolette" i E. Sues roman "Mystères de Paris". Namnet grisett på såväl tyg som person har numera kommit ur bruk. Grisi, Giulia, italiensk sångerska, f. 1811, d. 1869, elev af Giacomelli, Pasta och Marliani, uppträdde med glänsande framgång, en tid jämte sin syster Giuditta G. (f. 1805, d. 1840), i Italien och Paris, sedan äfven i London och -- jämte sångaren Mario, med hvilken hon 1856 blef gift -- i Nord-Amerika. Bellini skref för båda systrarna "I Capuleti ed i Montecchi" och för Giulia "I puritani". Den senare var en sångerska af främsta rang och gäller för att vara den första, som på scenen införde den "chant à demi-voix", hvarmed hon särskildt i "Casta diva" ur "Norma" ernådde en utomordentlig verkan. A. L. Grisilla (Griselda), hjeltinnan i en af de mest rörande medeltidssagorna. Boccaccio nyttjade ämnet i den sista af sina noveller uti "Decameron", hvarefter den öfversattes på latin af Petrarca, och det är efter denna latinska bearbetning, som sagan spridt sig till Frankrike, England, Tyskland, Nederländerna och Skandinavien. Den äldsta kända svenska upplagan, tryckt 1644, kallades: "En skön och merckelig Historia om Grisilla, hwilken war en fattigh Torpare Dotter, och bleff vnderligen för sina Dygder och skickeliga Lefwerne, aff Gudhi vphögdh til sådan ähra, att hon wardt en mächtigh Frw och Furstinna, och bleff aff sin Herra i mångahanda måtto frestadt och försökt, och bleff lijkwäl i tolamodh beständig." G. var, enligt sagan, dotter till en fattig landtman i Piemont och blef