den 14 km. långa vallen Dannevirke, från, 800-talet. Under slutet af 1600-talet uppstod i Frankrike ett for detta land egendomligt gränsfästningssystem, grundadt på den sedermera såsom oriktig befunna åsigten att ett tillräckligt antal fästningar vid rikets landgräns är i stånd att helt och hållet utestänga en fientlig armé ur landet. Franska gränsen omgafs till följd deraf med en tredubbel gördel af fästningar, hvaraf den yttre utgjordes af små och tätt liggande, den mellersta af något större och glesare förlagda, samt den inre af ett färre antal stora fästningar. Efter den obetydliga rol denna tredubbla fästningsgördel spelade under 1813-15 års krig råkade detta system i misskredit, och fästningarna erhöllo en annan strategisk betydelse än förr. Den nyare krigskonsten fordrar ett mindre antal, men stora och starka manöverfästningar (se Fästning, sp. 623), belägna något bakom den första krigsteatern. O. A. B. Gränsmärke är ett å (och stundom tillika under) jordytan anbragt tecken, hvarmed afses att utvisa ett jordområdes gräns mot ett annat. Gränsmärken äro behöfliga och föreskrifna först och främst för att åtskilja en jordegendom (samfälld by eller utskiftadt hemman) från annan, dernäst för att utvisa administrativa indelningar, således angifva socken-, härads- och länsgräns, slutligen äfven för riksgränsens utmärkande. Om gränsmärkena mellan särskilda jordegendomar, hvilka märken spela en vigtig rol i privaträtten, innehåller lagstiftningen noggranna bestämmelser (se Rå och rör). Den, som i bedrägligt uppsåt rifver, flyttar eller vrider gränsmärke eller märke, som satts till betecknande af bestämd vattenhöjd, och den, som falskeligen sätter dylika märken, dömes enl. svensk lag (Straffl. k. 12, § 11) till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Angående gränsmärken för utvisande af socken-, härads- och länsgränser lära inga allmänna författningar finnas, utan torde skyldigheten att upprätta dessa gränsmärken, liksom deras beskaffenhet, grunda sig på landssed. -- Å riksgränsen mot Finland, som till ojämförligt största delen af sin längd utgöres af rinnande vatten (Köngämä, Muonio och Torneå elfvar), finnas, der så ansetts nödigt, uppförda gränsrös eller andra råmärken, jämlikt art. VI i gränstraktaten i Torneå, d. 20 Nov. 1810. Riksgränsen mot Norge, hvilken är bestämd genom 1751 års gränstraktat i Strömstad, är utmärkt ej mindre genom en uthuggen gata i skogen, der sådan finnes, utan jämväl genom 363 (år 1751) gränsmärken, riksrös, belägna på bestämda afstånd från hvarandra. Enligt traktaten skall gränsen periodiskt uppgås af delegerade från hvardera gränsmakten, då bristfälligheter å rösen botas samt skogsgatan upphugges och rensas (1879 uppgicks senast svenska gränssträckan mot Kristiania och Trondhjems amt). Mellan Norge och Ryssland, blef gränsen fullt bestämd först genom konventionen i Petersburg d. 14 Maj 1826, i hvilken stadgades delning af de förut gemensamma distrikten (fælledsdistrikterne) vid Ishafvet. För den del af nämnda gräns, som före 1810 var gräns mot Sverige, gäller 1751 års gränstraktat och hvad i denna finnes stadgadt om gränsens utmärkande, hvaremot den öfriga gränsen, der den ej bildas af vattendrag, utvisas af gränsstolpar (enl. art. IV i 1826 års konvention). A. Th. S. Gränsridare, beridne underbetjente vid tullverket, hvilkas hufvudsakliga bestämmelse (jämlikt § 20 i gällande reglemente för tullverkets tjenstemän och betjening af d. 1 Okt. 1831) är att genom verksam tillsyn förekomma oloflig införsel af varor öfver riksgränsen. Enligt den för tullverket d. 1 Nov. 1878 fastställda stat äro gränsridarna, sedan den förut inom Jämtlands gränsdistrikt anställde tullbetjent af sådant slag indragits, numera (1882) till antalet 18, hvaraf 4, tillhörande vestra tulldistriktet (Göteborgs- och Bohus län samt Halland), stå under befäl af tullförvaltaren i Strömstad, de återstående 14, under en bevakningskontrollör, tillhöra Elfsborgs och Värmlands gränstulldistrikt och äro stationerade inom Karlstads tullkammarområde. -- Gränsridare voro förut jämväl anställda vid ryska gränsen, hvarest bevakningen senare, med något ändrad benämning, utgjordes af en gränssergeant och 2 gränsvakter under befäl af tullförvaltaren i Haparanda. De indrogos efter 1878 års lönereglering. A. Th. S. Gränsrös. Se Gränsmärke. Gränssergeant. Se Gränsridare. Gränsstolpe. Se Gränsmärke. Gränsvakt. Se Gränsridare. Gränsvinkel, fys. Se Brytningsgräns. Gränsvärde, matem., kallas det värde, hvartill en gifven storhet närmar sig, då en annan deri ingående storhet oafbrutet tillväxer eller också oafbrutet närmar sig något visst ändligt värde. Så är t. ex. 1/3 gränsvärdet för decimalbråket 0,3333333....., under antagande att decimalernas antal oafbrutet tillväxer, och 2 gränsvärdet för uttrycket 2e^x - 2 ----------------- x om x oafbrutet närmar sig till 0. -- Bestämmandet af storheters gränsvärden tillhör dels den algebraiska analysen, dels differentialräkningen. G. E. Gränsö kanal, i Loftahammars socken, Kalmar län, ö. om Vestervik, förenar Vesterviks yttre hamn i Lucernviken med Gudingefjärden. Kanalen, i sitt nuvarande skick fullbordad åren 1873 och 1874 med bidrag af statsmedel, har en längd af omkring 0,5 km., djup af 1,5 m. och bredd af 2,4 m. samt begagnas nästan uteslutande af ångslupar och smärre segelbåtar, hvilka transportera landtmannaprodukter och fisk. De trafikerande farkosternas antal var 3,509 år 1880. A. G. Gräs. Se Gramineae. Gräsa säges om en projektil, när den vid skjutning träffar marken. Gräsanden, Anas boscas, zool., hör till underfamiljen sötvattensänder inom ordningen andfoglar. Hannen i vårdrägt har hufvudet och halsen mörkgröna, skiftande; halsen omgifves af en hvit ring; framryggen är brun, med gråbruna