- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
139-140

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna sångaren l. skogssångaren - Gröna udden - Gröna ödlan - Gröna ön - Grönblad, Jakob Edvard August - Grönblindhet - Grönby - Grön cinnober - Gröndahl, Agathe Ursula, f. Backer - Gröndal, Benedikt Jónsson - Grönfinkslägtet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stjerttäckarna hvita; öfver ögat och örat går ett gult och under detta genom ögat ett mörkbrunt streck; ving- och stjertpennorna äfvensom vingtäckarna äro mörkbruna, med ljusgröna kanter, och alla armpennorna, de flesta smällpennorna äfvensom stjertpennorna i spetsen hvitaktigt kantade; första vingpennan är kortare än de öfre täckfjädrarna; längden stiger till 117 mm. -- Skogssångaren häckar icke sällsynt i södra och mellersta Sverige. Han vistas i höga och lummiga träd i skogslundar och parker. Sången är medelmåttig och höres såväl då fogeln flyger, som då han sitter. Under eftersommaren flyttar denne sångare bort och återvänder i Maj. C. R. S. Gröna udden. Se Kap Verde. Gröna ödlan, Lacerta viridis, zool., hör till ödleslägtet, familjen egentliga ödlor och ordningen ödlor inom kräldjurens klass. Bakom näsplåten finnas tre plåtar, af hvilka de två främre ligga öfver hvarandra, den bakre bredvid de förra; tinningarna hafva olikstora, mångkantiga plåtar; långs utkanten af parietalplåten ligga två stora plåtar; under hakan löper en baktill bred och djup ränna. Ryggen är försedd med små, korniga fjäll. Färgen är ofvan lifligt grön, med några bruna och svartaktiga fjäll, under vackert gul. Längden stiger till 35 cm. eller mera, hvaraf två tredjedelar komma på stjerten. -- Denna ödla tillhör hufvudsakligen Europas sydliga delar och förekommer äfven i dess mellersta ända upp till Östersjöns södra kust. Liksom sandödlan väljer hon soliga kullar, murar, stenrös, trädrötter, häckar, gärdesgårdar, åkerrenar o. s. v. till sin vistelseort, gräfver sig der ett hål eller uppsöker något redan befintligt och aflägsnar sig sällan långt derifrån. Endast då solen lyser, är gröna ödlan framme, och under regniga eller kyliga dagar håller hon sig gömd i sitt hål. Under hösten uppsöker hon åt sig ett vinterläger, der hon ligger stel och orörlig till vårens början. Liksom andra medlemmar af denna familj är gröna ödlan munter, liflig och ständigt i rörelse, då hon icke solar sig eller håller sig gömd i sitt hål. Synen och hörseln äro ganska goda, tungan är både känsel- och smakorgan. Födan utgöres af insekter, spindlar, maskar, snäckor o. s. v. Gröna ödlan lägger ägg, hvilka utkläckas i slutet af sommaren eller början af hösten; ungarna äro genast lifliga och rörliga. C. R. S. Gröna ön. Se Erin. Grönblad, Jakob Edvard August, finsk historisk forskare, föddes i Åbo d. 19 November 1814 och studerade vid Upsala universitet, der han inskrefs såsom student 1830, blef filos. kand. 1839 och promoverades till filos. doktor s. å. Derefter flyttade G. till Helsingfors, vid hvars universitet han tjenstgjorde såsom biblioteks- och konsistorii-amanuens och såsom docent i historien. Under läsåren 1854-56 förestod G. professuren i historia vid nämnda universitet. Tillika var han 1844-56 sysselsatt med att enligt uppdrag ordna kejserliga senatens i Finland förut fullkomligt oordnade, s. k. äldre arkiv. G. inlade stor förtjenst såsom samlare af historiska urkunder. Under resor och arkivforskningar i Sverige, Danmark och norra Tyskland insamlade han vigtiga bidrag till Finlands äldre historia, hvilka publicerades i disputationer och urkundssamlingar. Vigtigast bland dessa äro: Urkunder upplysande Finlands öden och tillstånd i slutet af 16:de och början af 17:de årh. (1843-56) och Nya källor till Finlands medeltidshistoria (1857). Deremot var G. föga produktiv såsom historisk skriftställare. 1863 tog han afsked från sina befattningar. Död i Jyväskylä d. 4 Jan. 1864. M. G. S. Grönblindhet. Se Färgblindhet. Grönby, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs härad. Arealen 1,514 har. 1,237 innev. (1880). G. jämte Anderslöf utgör ett alternerande regalt och patronelt pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt. Patronatsrätten tillhör egaren af Markie. Grön cinnober. Se Kromgrönt. Gröndahl, Agathe Ursula, f. Backer, norsk pianist och tonsättarinna, född 1847 i Holmestrand, studerade först i Kristiania för O. W. Hjelm, H. Kjerulf och L. M. Lindeman, derefter (1866-69) i Berlin för Kullak och Wüerst, slutligen -- sedan hon konserterat i Berlin, Kristiania och Leipzig -- i Florens för Bülow (1871) och i Weimar för Liszt (1873), hvarefter hon å nyo konserterade, bl. a. i Köpenhamn och i Stockholm (1875). Sistnämnda år gifte hon sig med sångläraren i Kristiania O. A. Gröndahl (f. 1847). -- Hennes pianospel utmärker sig för en synnerlig poesi, och hon beherskar fullkomligt den moderna tekniken. Hennes kompositioner (scherzo för orkester, pianostycken, flere häften sånger) ega romantisk fläkt och klangskönhet. A. L. Gröndal, Benedikt Jónsson, isländsk skald, föddes 1762 och dog 1825. Hans dikter, till största delen af lyriskt innehåll, utgåfvos 1833 af hans måg Sveinbjörn Egilsson. -- G:s dotterson Benedikt Sveinbjörnsson G., f. 1839, blef 1874 adjunkt vid Reykjaviks lärda skola samt har uppträdt som skald och literaturgranskare (bl. a. i den af honom i Köpenhamn under någon tid utgifna tidskriften "Gefn"). C. R. Grönfinkslägtet, Ligurinus, zool., hör till de fink-artade foglarnas familj inom tättingarnas ordning och utmärker sig genom tämligen kort, rak, kägelformig näbb, hvilken är nästan lika bred som hög vid roten, hvass, hoptryckt mot spetsen och der bakom försedd med ett obetydligt hak; vingarna äro af medelmåttig längd och tämligen spetsiga, med den tredje pennan längst, stjerten klufven och medelmåttig samt benen låga. -- Till detta slägte hör Grönfinken, Ligurinus chloris, som äfven kallas grönhämpling, gröning, svensk kanariefogel l. svenska. Hannen är grön, med gul anstrykning, som är starkast på bakryggen och undre kroppsdelarna; vingarna och stjerten äro svartbruna; vingleden, smällpennornas yttre kanter och stjertens sidopennor från roten äro öfver midten klart gula. Längden utgör 148 mm. Honan är ofvan mörkare, under blekare brungrå med grönaktig, delvis gröngul anstrykning; smällpennorna äro i yttre kanten och stjertens sidopennor vid roten blekgula. -- Grönfinken häckar tämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free