och en del af S:t Martin. Areal 1,869,65 qykm. 185,460 innev. (1878). Guvernementet är deladt i 3 arrondissement (Basse-Terre, Pointe-à-Pitre och Marie-Galante), 11 kantoner och 33 kommuner. Det har en lokalrepresentation af 36 medlemmar samt skickar 1 senator och 1 deputerad till franska nationalförsamlingen. G, bildar ett särskildt biskopsstift (Basse-Terre). som lyder under ärkebiskopen af Bordeaux. Hufvudstad är Basse-Terre, förnämsta handelsplatsen Pointe-à-Pitre. Guadet [guade], Marguerite Élie, fransk revolutionsman, f. 1755, var vid revolutionens utbrott, 1789, advokat i Bordeaux och utsågs 1791 till representant i lagstiftande församlingen. Der slöt han sig till girondisterna och blef snart en af deras förnämsta män. Den 14 Jan. 1792 genomdref han i församlingen ett beslut att alla fransmän, som underhandlade med främmande makter om Frankrikes författning, skulle förklaras för förrädare. Invald i nationalkonventet (1792), fordrade han, ehuru förgäfves, Septembermordens bestraffande och angrep tillsammans med Louvet i Oktober Robespierre och bergpartiet. Han var en af dem, som röstade för Ludvig XVI:s afsättning. Liksom de öfrige girondisterna häktades G. d. 2 Juni 1793, men lyckades fly ur fängelset. Styrelsens spårhundar upptäckte honom slutligen på hans faders gård, Libourne, och förde honom till Bordeaux, der han guillotinerades d. 17 Juli 1794. Guadiana (af Arab. Vadi Ana, "floden Ana"), Lat. Anas, en af pyreneiska halföns fem hufvudströmmar. Enligt ett äldre antagande skulle en bäck (Guadiana Alto), som uppstår i det öde Campo de Montiel ur en rad af tretton små sjöar (Lagunas de Ruidera), men som efter ett kort lopp försvinner i ett kärr, vara G:s ursprung. Nyare geografer betrakta dock som G:s källflod den vida längre, ehuru vattenfattiga, Zancara, som rinner upp på högslätten i prov. Cuenca och förenar sig med Gigüela. Omkr. 40 km. nedanför denna förening mottager Zancara afloppet från fjorton vattenrika källor, hvilka bryta fram ur kalkbottnen och af folktron betraktas som den åter framträdande G., hvarför de kallas "G:s ögon" (Ojos de G.) och deras aflopp G. Bajo. Floden flyter sedan i vestlig hufvudriktning under många bukter till Portugals gräns, mottagande från h. bifloderna Bullaque och Ruecas samt från v. Jabalon, Zujar och Matachel. Vid Portugal vänder floden sig mot s., bildar tvänne gånger gräns mellan detta land och Spanien samt faller ut i Cadiz-bukten. Mynningen är genom sandbankar och öar delad i flere kanaler och kan passeras endast af små fartyg. G:s längd från Ojos är omkr. 650 km., från Zancaras källor öfver 800 km. Floden, som är segelbar från Mertola, 65 km., är i allmänhet smal och vattenfattig; i Portugal vid Pulo do Lobo förer den knappast mer vatten än vid Ojos. Om sommaren uttorkar den t. o. m. delvis. Guadiana, stad i Mejico. Se Durango 2. Guadiana Menor, flod i södra Spanien, biflod till Guadalquivir, uppstår i prov. Granada genom förening af källfloderna Guardal l. Barbata och Fardes l. Rio de Guadix, af hvilka den förra har sina källor på La Sagra, den senare på norra sidan af Sierra Nevada. G. är både längre och vattenrikare än hufvudfloden Guadalquivir. Guadix [-dich], stad i spanska prov. Granada, på en fruktbar slätt vid Fardes l. Rio de Guadix, en af Guadiana Menors källfloder. 11,787 innev. (1877). Biskopssäte. Staden är omgifven af gamla murar och har ruiner af ett moriskt kastell (alcazaba). Omkr. 10 km. v. om G. ligger badorten Graena, med jern- och svafvelhaltiga varma källor, hvilka begagnades redan af morerna. Guaduas, stad i syd-amerikanska republiken Columbia, staten Cundinamarca, i en högdal (1,022 m. öfver hafvet) vid vägen mellan Bogota och Honda. Omkr. 8,000 innev. Guaicuri (Guaycuros, Waicuros), ett, som man tror, af spaniorerna uppfunnet namn på en i södra delen af Gamla Kalifornien bosatt, till Monqui hörande folkstam. H. A. Guaimas (Guaymas, Gueimas), en nordamerikansk stam, bosatt vid Kaliforniavikens östra kust, vid nedre loppet af Rio de San José (mellan floderna Sonora och Jaqui). H. A. Guainia (Waini), en i kustlandet mellan Orinocos och Essequibos mynningar bosatt stam (jfr Schomburgk "Reise in Britisch Guiana", 1847), Andra resande, såsom Quandt ("Nachricht von Surinam und seinen einwohnern", 1807) utsträcka deras område öster om Essequibo ända ned till Surinam. H. A. Guaira, La (La Guayra), stad i syd-amerikanska republiken Venezuela, förbundsdistriktet Caracas, vid Karibiska hafvet, 10 km. n. om staden Caracas, hvars hamn det är. 6,763 innev. (1873). Staden har ett synnerligen pittoreskt läge på den smala, ytterst heta (28-29° C. medeltemperatur) kustremsan mellan hafvet och kustkordillererna samt drifver en betydande handel, ehuru den endast har en öppen redd. 1875-76 in- och utgingo omkr. 3,300 fartyg. Importen uppgår till 24 mill. kr. och exporten till 15 mill., mest kaffe, kakao, bomull, indigo och trä. Guajacum L., bot., farmak., trädslägte af nat. fam. Zygophylleae R. Br., kl. Decandria L. G. officinale L. har motsatta blad, med 1-3 par trubbigt ovala, helbräddade, läderartade småblad, utan uddblad. Blommorna äro långskaftade, 6-10 tillsammans i enkla flockar. Foderbladen äro 5, olika, snart affallande; kronbladen äro 5, blåa; ståndarna äro 10; fruktämnet är platt-tryckt, tvårummigt; af de 8 fröämnena i hvarje rum utvecklas blott 2 i den omvändt hjertformiga, skarpkantade och med spröt försedda frukten. Detta träd har en höjd af 10-12 m., med en vidsträckt krona af gaffelformigt delade grenar. Guajakträdet växer å Vestindiens öar, företrädesvis Jamaica, Haiti och S:t Thomas, och har alltsedan Amerikas upptäckande varit användt i medicinen. Det är dess ved och harts som användas mot syfilis och gikt. Se Guajak-harts och Guajak-ved. O. T. S. Guajak-harts, Resina Guajaci, farmak., beredes på det sätt att meterlånga stycken af