Gudmundrå, socken i Ångermanland, Vesternorrlands län, Södra Ångermanlands nedre fögderi, Gudmundrå tingslag. Arealen 25,935 har. 4,163 innev. (1880). G. utgör med Högsjö och Hemsö kapell ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Hernösands stift, Ångermanlands östra kontrakt. Gudmundsson, Dade, isländsk höfding på reformationstiden, herre till Snoksdal och Sauðafell i vestra delen af Island, slöt sig till den förste reformations-biskopen, Gissur Einarsson på Skalholt, hvilken såg genom fingrarna med hans osedliga lefnad, och till den danske "hirdstjori" (landshöfdingen). Såväl derigenom som till följd af egendomstvister kom G. i bitter fiendskap med den siste katolske biskopen i Holum, Jon Arason. Sedan denne tillfångatagit Gissurs efterträdare på biskopsstolen, Martin Einarsson, och gjort sig till herre öfver Island, sökte han slutligen kufva G. och till en början fråntaga honom gården Sauðafell; men G. blef honom för öfvermäktig samt besegrade och tillfångatog honom. Om icke på G:s tillskyndan, så dock med hans bifall blef Jon Arason halshuggen d. 7 Nov. 1550. G. dog 1563. C. R. Gudmuntorp, socken i Malmöhus län, Frosta härad. Arealen 3,101 har. 1,672 innev. (1880). G. utgör med Hurfva ett alternerande konsistorielt och patronelt pastorat af 2:a kl., Lunds stift, Frosta kontrakt. Patronus är egaren af Pugerup. Gud och folket, konung Gustaf IV Adolfs valspråk. Guðr, Nord. mytol. Se Gunn. Gudrun, konung Gjukes dotter och Sigurd Fåfnesbanes maka samt syster till Gunnar och Högne, är en af hufvudpersonerna i den äldre Eddans hjeltesånger och i Valsungasagan. Sedan Sigurd af G:s moder, Grimhild, erhållit en trolldryck och derigenom kommit att förgäta sina tidigare löften till Brynhild, äktade han Gudrun, som var vida namnkunnig för sin skönhet. Sagan säger, att Sigurd gaf henne att äta af Fåfnes hjerta, och att hon derefter förstod sig på foglalåt, men tillika blef grymmare till sinnet. När G. och Brynhild en gång badade i Rhenfloden, kommo de i träta, hvarunder G. yppade den hemligheten att Sigurd hade vexlat skepnad med Brynhilds man, Gunnar, och i denna förklädnad hållit bröllop med Brynhild. För att hämnas detta svek stämplade Brynhild mot Sigurds lif. Han blef mördad af sina svågrar, och G:s sorg var så stor, att hon grät icke som andra qvinnor, men hennes hjerta var nära att brista. Derefter drog hon till Danmark och uppehöll sig der i sju halfår hos Thora, konung Håkans dotter. Sedan hon erhållit en glömskedryck af sin trollkunniga moder, lät hon, ehuru mycket motvillig, öfvertala sig af Grimhild och sina bröder att äkta konung Atle, Brynhilds broder. Hennes andra äktenskap blef också högst olyckligt. Anklagad af Atles tjensteqvinna för äktenskapsbrott, bevisade hon sin oskuld genom att oskadd med handen taga upp en sten från bottnen af en sjudande kittel. Hon uppdagade Atles hemliga anslag mot hennes bröder och skickade dem, ehuru förgäfves, både genom runor och genom ringen Andvaranaut, i hvilken hon knutit in ulfhår, varningar för den svekfulla inbjudningen till Atle. När bröderna kommit dit, blefvo de genast öfverfallna af Atles folk. G. bistod dem i striden samt uppmanade sina och Atles söner, Erp och Etil, att bedja för Gjukungarnas lif, men det ville de icke. Hjertat blef skuret ur Högnes bröst, och Gunnar kastades i en ormgrop. För att hämnas tillredde G. ett gästabud, som skulle vara arföl efter hennes bröder och de andra i strid fallne kämparna. Hon dräp då sönerna Erp och Etil, tillredde deras hjertan till spis åt Atle och blandade deras blod i hans vinbägare, som hon låtit förfärdiga af deras hufvudskålar. Sedan hon omtalat dessa gräsligheter för sin make, bragte hon honom sjelf afdaga och tände eld på konungahallen. G. gick derefter ned till hafsstranden och ville ombringa sig sjelf, men vågorna förde henne till konung Jonakers land. Han tog henne till äkta, och deras söner voro Sörle, Erp och Hamde. Der uppfostrades ock G:s dotter med Sigurd, den sköna Svanhild, som blef gift med konung Järmunrek. När denne låtit på det grymmaste sätt dräpa Svanhild, uppmanade G. lidelsefullt sina söner att hämnas. Samtidigt med sönernas fall anordnade G. sin egen likbegängelse och slutade sitt tragiska lif. Gjukes hela ätt var då utdöd. -- Äfven Saxo Grammaticus känner Järmunrekssägnen och nämner G:s namn. Enligt honom var G. en hexa, som förblindade Järmunreks folk, så att de öfverföllo hvarandra inbördes. Th. W. Gudrun (Kûtrûn), namnet på ett medelhögtyskt epos, hvilket skildrar konung Hagens, hans dotter Hildes och dennas dotter Gudruns öden. I den första afdelningen af dikten omtalas konung Hagens af Irland ungdomshistoria och giftermål, i den andra afdelningen Hettels, konungens öfver Hegelingarna, frieri till Hilde samt i den sista och förnämsta delen Gudruns öden. Konung Ludvigs af Normandie son Hartmut besegrar Hettel, bortför Gudrun till Normandie och, då hon ståndaktigt vägrar att blifva hans hustru, håller henne i sträng fångenskap. Hartmuts moder, Gerlinde, tvingar henne att förrätta de lägsta pigsysslorna, tills det efter flere års förlopp lyckas Gudruns broder, Ortvein, och trolofvade, konung Hervig af Själland, att befria henne. Denna dikt härstammar från slutet af 12:te eller början af 13:de årh. och eger ett högt poetiskt värde. Den enda kända uppteckningen af dikten är gjord i början af 16:de årh. på kejsar Maximilian I:s uppdrag (den s. k. Ambrashandskriften). De bästa upplagorna af G. äro utgifna af Bartsch (1865) och Martin (1872). Guðrunarkviða är namnet på tre af den äldre Eddans hjeltesånger, i hvilka förnämligast Gudrun uppträder såsom handlande. Det tredje Gudrunsqvädet synes vara det yngsta och röja inflytande af kristna åsigter. Th. W. Gudröd är ett i norröna skrifter flerstädes förekommande mansnamn. I Ynglingasagan omnämnes konung Gudröd i Skåne, gift med Ingjald Illrådes dotter Åsa, som var lik sin fader i skaplynne och äfvenledes kallades illråda, enär